Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for mars, 2008

Återigen faller sig statistiken sådan att de senaste siffrorna från hur det gått för svenskarnas fondsparande i PPM visar att det är bäst att lita på slumpen. Eller annorlunda uttryckt, de aktiva valen av förvaltare har de senaste sju åren gett sämre utfall än om man låtit slumpen styra var fonderna placeras. Till exempel så hade en slumpmässigt vald globalfond gått bättre än aktivt vald globalfond, fem av de senaste sju åren. DN bygger dagens artikel på PPMs senaste årsredovisning och skriver:

”Förenklat kan man säga att genom­snittsspararen hade klarat sig bättre om han/hon dragit lott om vilka fonder som var värda att satsa på.
- En slutsats är att det är svårt att på förhand veta vad som är viktigt att titta på och hur man ska jämföra fonder när man väljer, säger Mats Öberg,
chef för fondinformation på PPM.”

Men detta betyder ju inte att de aktivt förvaltade i snitt är sämre än slumpmässigt utvalda, även om resultaten för de senaste sju åren antyder det. Det är för kort tidsperiod för att säga något säkert överhuvud taget! Likväl hade det på grund av slumpen kunnat slå åt motsatt håll, och då hade förvaltarna velat säga att ”se, det lönar sig med aktiv förvaltning”.

Sanningen är den att om du gör om denna analys efter säg tretti års sparande, så skulle nog rubriken bli: ”Aktiv förvaltning lika bra som slumpen”. Med det viktiga tillägget: ”-dock förlorar du totalt sett, eftersom aktiv förvaltning kostar mer i avgifter”. Detta om man tror på teorin om i stort sett effektiva marknader, som leder den rationelle att lägga sitt sparande i indexfonder istället för att låta ”experterna” kring Stureplan sköta jobbet.

Read Full Post »

I den här trendspaningen om ”Transparency triumph” från Trendwatching.com nämns bland annat ett antal intressanta exempel på hur prispressen på nätet tar sig nya former:

-blir mer nischad som t ex Findstrollers.com

-tar sig in mobilen så du kan använda streckkoden på en dvd-spelare när du står på Onoff´s rea för att kolla om den ändå är billigare på Amazon, som till exempel Ringfo.com

-ser in i framtiden, som flygprisprognosmakaren Farecast.com

Den senare har till och med en försäkring du kan teckna, som täcker upp mellanskillnaden om den skulle ha gett dig ”fel prisprognos”!

Read Full Post »

Gårdsauktion som Sotheby’s. Stig Lindberg-porslin som screentryck av Warhol. Oavsett nivå på objekten, så är det svårt att missa att intresset för auktioner är stort. Och sett till omsättningen verkar de stora auktionshusen må bra. En fyllig artikel i senaste Sköna Hem (nr 4 2008), under rubriken ”När spricker auktionsbubblan?”, nämner att de tre största auktionshusen i Sverige förra året för första gången omsatte över en miljard (varav hälften vid Stockholms auktionsverk). Den globala auktionsmarknaden uppskattas omsätta minst 100 miljarder (där Sotheby’s och Christie’s står för 60%).

Per Öqvist skriver dock i Sköna Hem att:

”Till skillnad från konsthaveriet i slutet på 80-talet säger sig experterna inte skåda någon spekulationsbubbla. Idag köps konst och design sällan med lånade pengar och det senaste decenniets kraftiga börsfall, som it-kraschen år 2000, berörde inte konstmarknaden… Det man ändå ska hålla i minnet är att just konst och design ligger i riskzonen när konjunkturen svänger. Föremål som inte tillhör de absoluta basbehoven brukar onekligen vara det som först störtdyker i värde, vilket inte minst konstkrisen i slutet på 80-talet var ett bevis på.”

Och så avslutar han artikeln med att konstatera:

”Å andra sidan har investeringar i konst och design på lång sikt slagit både aktier och fastigheter.”

Hur står det till med det? För det första vill det ju till att man investerat i konst som faktiskt stiger i värde. det gör ju inte all konst och design. Så det krävs ju smak och snille av ett visst slag för att kunna investera i konstmarknaden. Det går ju inte att köpa på sig ett index av ”genomsnittligt attraktiv konst” som man passivt kan lägga i sin portfölj.

Tittar man på de senaste fem åren, som Hans Bolander gjort i denna DI-artikel, så är det inte konsten som vinner. Den bästa investeringen hade varit guld! Och börsen hade också placerat sig framför konsten:

  1. Guld +150%
  2. Börsen +110%
  3. Konst +63%
  4. Bostad +58%

”Konstindex” är i detta fall det genomsnittliga utropet vid Stockholms Auktionsverks moderna kvalitetsauktioner. Utropspriset har stigt från 30 000 till 50 000 per objekt de senaste fem åren.

En varning för att inte haka på den här boomen sist av alla, kommer till sist från Winston Håkansson, chefredaktör för Antikvärlden, som citeras i DI-artikeln:

”Ingen marknad är okänslig; om vi får en rejäl finanskrasch och börsen fortsätter nedåt påverkas priserna. Framför allt tror jag att marknaden för samtida konst kommer att drabbas, där var priserna glödheta ifjol.”

Jonas Lindmark på Morningstar skrev förresten nyligen en krönika om hur man borde skruva ned de långsiktiga förväntningarna på börsens avkastning.

Read Full Post »

31 mars visar TV3 första avsnittet av ”Nytt läge”, ett ”gör om mig”-program i samma genre som ”Lyxfällan” och ”Äntligen hemma”. Kanske är det rent av en kombination av de två, för så här beskriver TV3 programmet:

I Nytt Läge följer vi familjers jakt på drömhemmet. Vi hjälper dem att köpa det bästa objektet och att inreda det för att få ut maximalt av sitt nya boende.”

Hajar du till på namnet ”Nytt läge”? Tycker att det känns igen?

Svensk Fastihghetsförmedling! Det är ju deras tagline (”Nytt läge?”, ”Från ett läge till ett annat” etc.), så det är väl inte en helt vild gissning att mäklarfirman är huvudsponsor till programmet. De har i alla fall en mäklare med i serien, den andra kommer dock från Skandiamäklarna. Är de också sponsor, men på mindre nivå? Nja, inte troligt att man tar inte två företag från samma bransch som sponsorer, så varför är inte bägge från Svensk Fastighetsförmedling? Det kan väl inte gärna vara ”opartiskhet” som TV3 är ute efter…

Men en intressantare fråga är om inte programmet kommer lite väl sent. Har inte de flesta bostadsknarkare redan skrivits ut från rehab vid det här laget? Efter senhöstens och tidiga vinterns köldknäpp på bostadsmarknaden borde väl förutsättningarna för ett program som handlar om bostadskarriären jobba i uppförsbacke? Tja, nu verkar ju visserligen bomarknaden ha planat ut hyfsat, så än har den stora pessimismen inför boprisernas utveckling inte slagit till i Sverige. Så ”nytt läge” kanske hinner rida på bohaussens sista vågor ändå. Däremot ska man nog inte räkna med att i dagsläget kunna kränga formatet utomlands. Inte i USA, Tyskland, Spanien, Danmark eller någon av de större marknaderna i Europa heller för den delen. I vår del av världen är det ju egentligen bara på Cypern som bopriserna fortsatte stiga förra året.

Read Full Post »

Skandia Fonder har enligt en DN-artikel idag plockat ihop de som de anser är Sveriges bästa fondförvaltare. Gustaf Sjögren (Catella), Sten Lindquist (Enter), Simon Blecher (HQ), Krister Nilsson (Kaupthing) och Johan Ståhl (Lannebo) är de fem män som bildar Skandias ”landslag” i fondförvaltning. De ska ha han om fonden ”Swedish stars”.

Fråga 1: vad säger det om deras respektive huvuduppdragsgivare, att de knyts till en konkurrent för att göra bra ifrån sig? Det positiva är ju smickret. Däremot finns ju risken att kunder kan uppfatta det som att de bara gör sitt vanliga förväntade jobb 9-5 på HQ/Catella/Enter/Kaupthing/Lannebo, men excellerar hos Skandia? Eftersom ju denna fond tar bättre betalt (1,7%) än snittet så borde de väl också leverera mer kundnytta hos Skandia? Så kanske man inte ska spara hos HQ fonder, utan följa Simon Blecher till Skandia och lägga sina pengar där istället? Undrar om HQ tänkt på det?

Fråga 2: Här plockar man samman det man anser vara ”landslaget” i fondförvaltning, och vad sätter man som mål? ”att på tre års sikt slå index”… Det säger väl mer om svårigheten med att slå index, än någonting annat?

Read Full Post »

Vart tog Joost vägen?

Den frågan besvaras och analyseras fint av Kevin Maney i denna Portfolio-artikel om de framväxande alternativen för webb-tv, som t ex Hulu eller kommande Blinkx. Att superhypade Niklas Zennström-babyn Joost inte fick någon fart och redan är omkörd av Hulu, förklaras med povert innehåll och ett mindre tilltalande gränssnitt än Hulu. Den senare kan även embeddas på andra sajter, bloggar etc. Han intervjuar Hulu´s vd Jason Kilar som säger att det viktigaste han lärde sig från sin tidigare arbetsplats – Amazon – är att fokusera på ”en konsumentupplevelse i världsklass”.

Read Full Post »

John Cassidy skriver på Portfolio.com om möjliga sätt att ta sig ur den amerikanska finanskrisen. Han citerar Stefan Ingves och lyfter fram hur vi i Sverige redde ut finanskrisen i början på nittitalet, till skillnad från hur dåligt japanerna hanterade sin kris. ”Gör som skandinaverna, så slipper vi få det som japanerna” är uppmaningen till Bernanke & Co!

Read Full Post »

Måndag 17:e mars 2008, kl 14, Stockholmsbörsen är ned 3,7 procent…

Krigsrubriken på DI.se lyder: ”Svart måndag”, med underrubriker i stil med ”Stockholmsbörsen på fallrepet”. Snart tar de fram liemannen som illustration också…

Det är ytterligare en sådan där dag, i en sådan där vecka, i en sådan där månad, som det varit den senaste tiden. Upp och ned, upp och ned, men mest ned i den amerikanska finanskrisens spår.

Hur ska man då tänka när man har aktier eller fonder? Man kan redan höra hur privatekonomerna kommer säga i teve ikväll att ”det för vanliga småsparare gäller att ha is i magen, och sitta still i båten.”

Känns ju lite som ett hån, eller hur? Som att de egentligen säger : ”Här vet vi bättre och de riktiga proffsen hinner med att tajma upp- och nedgångarna rätt, men ni vanliga dödliga får hålla till godo med att känna er blåsta. Vad ni än gör, så riskerar ni bara att trilla ur båten och drunkna, så bättre då att bli lite sjösjuk och följa med båten dit strömmen för den”. Men tänk om strömmen för mig hela vägen utför vattenfallets stup? Har de tänkt på det?

Men faktum är att de har rätt, så när som på en sak. Det är inte bara småspararna som ska sitta still i båten. Det borde även de stora proffsen göra. För inte ens de kan tajma upp- och nedgångarna rätt. Mycket forskning visar att det i längden är dömt att misslyckas. Och dessutom drar man på sig en massa transaktionskostnader i form av courtage, som ytterligare försämrar oddsen att slå index.

Så här i backspegeln skulle den efterkloke kunna säga om dagens kursras att… ”ja, det var ju klart att börserna skulle gå nedåt på måndag med tanke på att finanskrisen i fredags skördade ännu ett stort offer i form av investmentbanken Bear Sterns som nästan gick omkull, och nu är man rädd för fler offer, och värre problem på finansmarknaden, därför skyddar man sina pengar genom att sälja av”. Efterklokt och trovärdigt. Faktiskt den bästa förklaringen idag.

Men, och det är ett stort ”men”. Det hade kunnat komma någon form av positiv nyhet under helgen. Säg att Bush hade sagt något om att det planeras för ytterligare skattesänkningar för att spä på den inhemska ekonomin. Då kanske det hade tagit överhanden över känslorna i detta labila finanspsykologiska läge, och så kanske Asien hade gått upp inatt, och resten av Europa med Stockholmsbörsen likaså?

Nu blev det inte så. Det blev inte heller på något annat vis som hade kunnat gjuta mod i investerarna. Avsaknaden av positiva nyheter som kunde mota baksmällan från i fredags gjorde att den pessimistiska känslan fick sitta i. Men vem hade kunnat veta säkert att positiva nyheter skulle utebli?

Det är farligt att vara efterklok och tro att man i förväg ”såg det komma”. Vårt förstånd är funtat på det sättet att vi efterrationaliserar och inte ser alternativen som aldrig materialiserade sig. Så inte ens proffsen kunde satsa på att Måndagen 17:e mars skulle bli en ”svart måndag”.

Det är bara för oss alla, stora som små sparare, att sitta ”sitta still i båten”…

Eller så kanske det snarare är på sin plats att låna en filmreplik av Bette Davis:

”Fasten your seatbelts, it´s gonna be a bumpy ride!”

Read Full Post »

Riksbankschefen Stefan Ingves tal till den nationalekonomiska föreningen förra veckan är en utmärkt sammanfattning av orsakerna till den nuvarande amerikanska finanskrisen, med intressanta jämförelser med den svenska finanskrisen på 90-talet. Slutsatsen är att vi måste skaffa oss ett regelverk som gör det möjligt att hantera motsvarande situation, skulle den inträffa även här i Sverige. Dessutom citerar Ingves både Voltaire och bankrånaren John Dillinger i den här texten om det finansiella systemets sårbarhet. Bara en sån sak är värd ett klick vidare till Riksbanken

Här några citat:

”Man kan likna det vid kinesiska askar: en större ask, som rymmer en mindre ask, som i sin tur rymmer en ännu mindre ask och så vidare”

-om fenomenet ”värdepapperisering” med lån som paketeras om av finansingenjörer och säljs vidare, så att det blir svårt att veta vem som sitter på vilka riskfyllda tillgångar. Har vi sett den minsta asken nu, eller finns det fler?…

”I den svenska bankkrisen kan man säga att finansbolagen i vissa avseenden spelade en motsvarande roll som specialbolagen.”

”Det finns många slående likheter i hur folk har agerat. Eller som Voltaire lär ha uttryckt saken: ”Historien upprepar sig aldrig – men människan gör det ständigt!””

-Om likheterna med den svenska finanskrisen på 90-talet då bankerna hade finansbolag (jämför med dagens ”monolines”!) som kunde ta större riskfyllda positioner i fastighetsmarknaden utan samma krav på sig vad gäller kapitaltäckning som ju bankerna måste på grund av regelverket.

”Har vi det regelverk som krävs för att hantera eventuella framtida problem? Svaret på den frågan är nog tyvärr nej…”

”Det är beklagligt att vi femton år efter vår egen bankkris inte förmått skapa ett adekvat regelverk inom det här området.”

Read Full Post »

”Rationell rasism”

Läser Tim Harfords senaste, ”The logic of Life”. Och precis som med kriminaliteten, så försöker han förstå – inte ursäkta – diskrimineringen av ”invandrare” på arbetsmarknaden genom att förklara en del av den med rationella ekonomiska motiv.

Dels talar han om ”bigott” rasism. Nassar och allmänt främlingsfientliga, som ogillar invandrare av mer eller mindre ideologiska skäl. Det är inte de som är rationella, de är bara ”galna” enligt Harford. Och så talar han provokativt om den ”rationella rasismen” (”rational racism”), som egentligen borde kallas för ”rationell diskriminering” på svenska. Den bygger på samma princip som försäkringsbolagens diskriminering av unga män när de prissätter en bilförsäkring. Man ser inte till individen, det har man inte tid med, utan behandlar Kalle Karlsson enbart utifrån vilken grupp han tillhör. Den gruppen krockar oftare än andra, alltså är det rationellt att diskriminera alla ur den gruppen genom att ge dem högre premier. Man skulle också kunna tala om ”statistisk diskriminering”. På samma sätt är det – obehagligt nog – så att det kan vara rationellt av en stressad rekryterare att sortera bort alla ansökande med icke-Svensson-namn om det statistiskt finns fler högutbildade bland Svenssons i Sverige (om man utgår från att utbildning borgar för kompetens). Och det tragiska är att ju oftare detta sker, desto mindre incitament finns det för den diskriminerade gruppen att kosta på sig utbildning, för det lönar sig ju inte i rekryterinsgssituationen. Och då blir det rationellt för den gruppen att inte plugga vidare. Och så förstärks den negativa spiralen…

Är det dessutom så att den diskriminerade gruppen är i påtaglig minoritet, kan det ta lång tid för diskrimineringen att straffa sig ekonomiskt för företagen (som ju går miste om kompetens, eftersom det inte ser till individerna utan bara till gruppen). Så resonerar Harford med stöd av Gary Beckers teori om detta.

Personligen tror jag man gör det lite för lätt för sig att så radikalt skilja mellan ”galna rasister” och ”rationell diskriminering”. Gränsen är nog rätt så flytande. Och grupppsykologi leder ju ofta till att man helst tar in sådana som liknar gruppens existerande medlemmar, och befäster det homogena. Därför finns det även en subtil, kanske omedveten, lätt form av ”galen rasism” som sjuder under ytan även på den som vill tro sig vara ”öppen” och ”medveten om problematiken”.

Vidare tar Harford upp problemet med att den diskriminerade gruppen tenderar att hålla tillbaka sina ”sociala utbrytare”. Med utgångspunkt från svartas situation i USA, så diskuteras ”acting white”-fenomenet. Illustrerat av ekonomen Roland Fryers pappas ord när Fryer berättade om sina planer att studera på högskola för att fly ghettot:

”I don´t care how much education you get or how successful you become, because you´ll always be a nigger”

Harford menar att det är logiskt att straffa de som bryter sig ur gruppen för att fly till en annan, bättre, social klass. De går ju inte att lita på. Varför investera i att bli vän med någon som kanske snart försvinner och ”sviker gruppen”? Därför finns det ett starkt grupptryck inom den diskriminerade gruppen mot att studera för att ”komma vidare”. Nyss nämnda Fryer skickade ut en enkät till 90 000 elever och bad dem skriva ned namnen på sina närmaste vänner. Och så matchade han dessa svar mot varandra. Han fann att vita barn med goda studieresultat fanns med på många andra elevers kompislistor. Medan de mest populära svarta barnen (och ”latinos”) var de med halvdana studieresultat…

Men finns det inget hopp då? Jodå, mot slutet av Harfords kapitel om rasism så närmar han sig några lösningar. För det första menar han att myndigheter måste tänka på problemet mer än företag, eftersom företag så småningom tvingas inse att de går miste om kompetens vilket påverkar deras lönsamhet negativt. Myndigheter går ju dock inte i konkurs, så de behöver mer piska. Dessutom menar Harford att ”affirmative action” kan vara bra då den utformas så att den inte sänker den hjälpta gruppens incitament att studera (”jag får ju ändå jobbet”) samtidigt som den skänker hopp att det faktiskt lönar sig att skaffa sig en utbildning (”jag kanske får jobbet ändå om jag ser till att ha rätt examen”).

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare