Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2009

Imorse stannade en man – han såg ut att heta Lars – sin moped på Vesslesvägen när jag var på väg med barnen till dagis:

”hej, jag tror vi setts på varenda visning här i området, och jag tänkte vi skulle ta och hälsa till slut. Har ni alltså hittat något här i omkring?”

Jag tycker det är lite pinigt att erkänna att jag bara nöjestittade på alla de där visningarna, så jag svarar att ”ja, jo, vi har ju bott här några år men om man ska flytta till större så måste man vara ute och leta i god tid för att vara säker på att hitta exakt rätt”. Det är det bästa en bostadsknarkare kan säga till sitt försvar, för ju fler hus man kollar på desto fler chanser att göra klippet! Men tydligen stod jag här inför en man som inte behövde snurra Lyckohjulet så många gånger innan han kammade hem storvinsten:

”Vi köpte det vita huset där borta på Vildkattsvägen, och vi hade en riktig tur. Det var ju i vintras när Finanskrisen hade lamslagit marknaden, och priset blev väldigt attraktivt så vi slog till.”

-Jaha, men hur gick det att sälja ert eget sen då?

”Bara bra, vi hade som sagt var tur. När det var dags för oss att sälja sen framåt våren, så hade ju Riksbanken hunnit halvera räntan vilket satte igång priserna igen, så vi fick bra betalt för vår lägenhet.”

-Hm… Köpa billigt och sen därefter sälja dyrt, det händer inte ofta i historien att man kan lyckas tajma in ned- och uppgångar så bra, det är bara att gratulera!

Vi bytte någre fler artighetsord och sen vidare till dagislämning. Det var inte helt utan ett uns av avundsjuka som jag gratulerade honom till klippet. Jag, men framför allt Emma går fortfarande och tänker på det där stora fina huset på Domherrevägen som slumpades bort när Finanskrisen var som mest krisig någon gång i oktober förra året. Det var det perfekta huset för oss, så nära drömhuset vi kan komma. Men jag vidhåller vad jag sa till henne då: om det huset var ”billigt” att köpa, så hade vårt hus sjunkit i pris det med, så vi skulle ändå inte haft råd med det. Om man bara då hade haft en kristallkula och sett att det snart skulle ljusna runt hörnet…

Men då trodde alla att detta var början på Det Stora Raset. Allt fler sålde innan de köpte. Ingen förutsåg då att det sedan skulle komma en lågräntedopad vår som tog priserna tillbaka till de höga före krisen-nivåerna. ”Experterna” förutspådde då prisfall på 20 procent efter sommaren. Nu, när sommaren bjudit på en mindre prisuppgång, och börsen stigit så pass att optimismen håller på att återvända, så har ”experterna” övergett sina dystra prognoser. Senast häromdan läste jag att SBAB nu tror på ”stabila priser” framöver. Borta är snacket om att den ökande arbetslösheten skulle väga tyngre än låga räntor och få vågskålen att tippa över till sjunkande bopriser. Nä, nu tror man plötsligt att låga räntor är viktigare:

”Möjligen är det så att hushållens historiskt höga benägenhet att välja bolån med väldigt korta bindningstider innebär att genomslaget av ränteförändringar på ekonomin i allmänhet, och bostadspriserna i synnerhet, blir större än vad historiska samband antyder att det borde bli”, skriver deras ekonom Tor Borg i SBABs senaste konjunkturbrev.

Min egen inställning har den senaste tiden varit att det är större sannolikhet att priserna går ned än att de går upp, att de som ”bäst” står stilla. Räntan kan ju inte bli mycket lägre än vad den är just nu, däremot kommer säkerligen arbetslösheten att stiga. Om vi i höst får se en markant prisuppgång, så blir jag mycket förvånad. Då är det något som inte stämmer. Även om enskilda budgivare räknar med glädjekalkyler så ska ju i alla fall bankerna vid det här laget inte låna ut till personer som inte klarar av betydligt högre räntor än dagens.

Sommarens uppgång – som säkert håller i sig första kvartalet i höst – har ju naturligtvis sin grund i de låga räntorna, men man kan nog också tala om en börseffekt. Det är ju väldigt mycket tal om ”gröna skott” i ekonomin, nyhetsvärdet ligger just nu i att se ljuset i tunneln, att hitta experterna som säger att ”nu vänder det!”.

Vänta bara.

”Fasten your seatbelts everybody, it´s gonna be a bumpy ride!”

Det är inte möjligt att vägen tillbaka från en sådan djup finanskris som denna, med så mycket underskottsbieffekter från stimulansmedicinen som vi så småningom kommer få se, det är inte möjligt att den vägen tillbaka kommer vara spikrak uppåt. Så nästa gång som börsen deppar och Anders Borg säger något om att en varulv gömmer sig under sängen på natten, så blir budgivarna lite mindre kaxiga, och så ”stabiliserar” sig bopriserna igen. Om dessutom arbetslösheten skulle stiga markant samtidigt som räntorna sticker uppåt, då skulle vi även kunna få se press nedåt på bopriserna. Om detta dessutom paras med en ”chock” av något slag, (antingen ekonomisk som en storbank som går omkull, eller samhällspsykologisk som att svininfluensan visar sig mycket dödligare eller ett nytt stort terrorattentat) kan det även utlösa ett nytt ras som det vi såg hösten 2008. Men nu var det många ”om” i den senaste meningen, så riktigt så pessimistisk är jag inte.

Men det saknas ju inte de som hoppas och tror på ett rejält ras på bomarknaden. Dels finns det en hel drös hyresrättsgäster som sitter och väntar skadeglatt på ett stort ras (läs kommentarerna på di.se när det handlar om bopriserna, så förstår ni vad jag menar), men vi har också de som ser sig som ”nyktra realister” som menar att priser som går upp (bopriserna) naturligtvis sedan måste gå ned lika mycket (utan att ta hänsyn till att en del grundläggande faktorer som att vi gått från inflationssamhälle till penningpolitik med inflationsmål inträffat under resans gång).

I andra ändan av prognosspektrat har vi många mäklare som liksom ett mantra upprepar att det låga bostadsbyggandet borgar för en konstant press uppåt på bopriserna, de verkar tycka att en ständig prisuppgång därför är normalläget på bostadsmarknaden.

Jag håller inte med någon av extremisterna i frågan. Min bästa gissning är ju att inget dramatiskt är att vänta bopriserna närmaste tiden, det enda jag känner mig säker på är att de inte kommer stiga. De uppgångar vi nu ser är en fortsatt återhämtning tack vare den låga räntan och uttryck för det optimistiska tonläget just nu.

Men det är som sagt bara en gissning. Och man ska nog inte hoppas på för mycket vägledning ens av riktiga prognosmakare. För det verkar som att alla just nu navigerar sig in i framtiden genom att sätta upp fingret i vädret för att känna vartåt vinden blåser. Och i lågtrycksbetonat väder, kan vinden vända snabbt.

Så ska man göra om Lars bedrift att köpa billigt och sälja dyrt, och lyckas med det inom loppet av några få månader, så skall man har riktigt rejält med tur. Det går inte att försöka tajma marknaden. Det är för komplexa nätverk av ting och händelser som påverkar utvecklingen, för att det ska kännas meningsfullt att försöka spå när nästa ”chock” inträffar och gör ett hack på bopriskurvan.

Det enda man själv kan göra är att se till så att man – oavsett marknadsläge- förbereder sin försäljning så bra som möjligt, och – oavsett marknadsläge – har rätt taktik när man ska köpa. Då har man gjort allt som står in ens realistiska makt för att göra, om inte ett klipp, så i alla fall en hyfsat bra affär. Men det är en helt annan historia. Mer om det någon annan gång…

Read Full Post »

Swedbank hade idag premiär för sin minidramakomedi på nätet. Tre Vänner producerar, kända skådisar spelar. Inget lågbudget direkt, men av första avsnittet att döma är det heller inget som lockar till mertittning. Den första filmen på 2,5 minut är inte i sig särskilt rolig. Det är inget man mailar vidare till en kompis, det är inget som kommer bli en hit på Youtube. Det saknas den ”stickyness” som katter i glasburkar och gapskrattande bebisar har. Enda hoppet står då till att skapa karaktärer som är så pass intressanta, och ha ett manus som är så pass framåtblickande, att man följer serien och kommer tillbaka. Men inte heller det verkar vara fallet.

Avsnitten ska ”inspirera kunderna att känna lust över att se över sin egen ekonomi”, säger Swedbanks chef för marknadsföringsutveckling, Lotta Lovén till SvD Näringsliv. Efter filmens slut vill Swedbank man ska klicka sig vidare till deras rådgivning med tips om att söka jobb och spara till sitt eget boende. Första avsnittet handlar om 30-åringen som inte söker jobb och bor kvar med mamma.  Med sådana schabloner till karaktärer (30-åringen är en drönande lajvare) är igenkänningsfaktorn begränsad. Så vem blir inspirerad?

Precis som för Swedbanks satsning på att göra ett privatekonomiskt inslag i Mix Megapol, känns effekten av denna satsning diffus. Lotta Lovén försäkrar dock att det är väl spenderade marknadsföringspengar:

”I Jämförelse med alternativa investeringar ser vi att vi får minst dubbelt, kanske tre-fyra gånger så stor exponering för pengarna”, säger hon till SvD idag.

Kanske om man räknar med att de som besöker Swedbanks sajt är att jämställa med ett ögonpar i TV3. Men på Swedbank.se når man ju bara existerande kunder. Och frågan är hur många av dem som också kommer följa den här serien.

På skalan varumärkesbyggande – utbudsreklam så ligger Swedbank här någonstans mittemellan. Jag tror att det är ändlägena som kan funka. Om Pepsi Max spelar in galna Jackassliknande stunts och lägger ut på nätet kan det nog räknas hem ur ett varumärkesbyggande perspektiv. ICA-stig, och Även Telia-pappan må se ut som reklamdrama, men är ju i själva verket bara ett nytt sätt att skapa kontinuitet i utbudsreklamen där man varje vecka pushar ett nytt erbjudande och uppmanar till direkt köp. Det funkar ju också bra. För att inte tala om hur effektiv riktigt cheesy reklam som Mekonomens kan vara.

Men att försöka med egna dramaserier som inte ska vara direkt reklam, och inte heller varumärkesbyggande, det har jag svårt att se hur det ska kunna bli väl investerade marknadsföringspengar. Människor är inte dumma, de fattar att det finns en avsändare med kommersiella motiv. Man köper det om man blir bjuden på bra underhållning. Man har heller inget emot en reklambroschyr om den innehåller konkreta erbjudanden. Men man har inte tid med allt diffust reklamtrams däremellan.

Read Full Post »

Se, men inte lyssna!

Se, men inte lyssna!

Vill köpa en lösning för att streama musik från datorn till trådlösa högtalare. Efter en sen kvälls research på nätet med företagshemsidor, artiklar och recensioner fastnar jag för en lösning från Logitech  och ett alternativ från Philips. Som tur är finns bägge uppställda i den Onoff-butik jag besöker ute vid Bromma flygplats. Får tag på en säljare. Nu ska jag väl få möjligheten att ställa frågorna som hemsidorna lämnat obesvarade och framför allt få möjligheten att lyssna på ljudpaketet för att höra vad det går för?

Nej!

”Vi kan inte spela upp musik på dem, vi har inget ljudmedia att koppla till.”

-men ni kan väl koppla in en vanlig mp3-spelare där bak i uttaget där det står ”audio in”?

”nej, vi har ingen mp3-spelare för testbruk i den här butiken.”

-okej, men har du en egen musikspelare då du kan koppla in så jag får lyssna?

”nej”.

-kan jag testa navigeringen då på displayen, så jag förstår hur man använder den?

”nej, den är inte inkopplad så man kan göra det.”

-men varför har ni dem upställda då?

”för att man ska kunna se på dem”.

-för att man ska kunna titta på en ljud-anläggning så man vet om det är ett bra köp eller inte?

”ja, de flesta kunder är mycketr nöjda med det.”

-hejdå.

Går till Siba, där de inte har någon av dem. På expert har de Philipsen. Säljaren vet lika lite som Onoff-snubben, jag kan produkten bättre själv efter lite surfande. Kan heller inte testa den fullt ut där, men hör i alla fall på demoslingan som går på autorepeat att ljudet är ok. Säljaren föreslår att jag köper hem den på öppet köp för att se om den funkar som jag önskar att den ska fungera.

Hejdå.

Logitechen kostade på Onoff 2200 kr. Där får jag skitdålig service. Den finns på nätet för 1900 med lika lite service. Philips kostade på Onoff 3500, på Expert 3000, och på nätet 2500. Var tror ni jag köper dessa grejer?

Vad är poängen med en fysisk butik om man inte kan fånga kunden där? Jag är ju den typen som testar i kedjornas butiker och sen går ut på nätet och köper där det är billigt. Men, jag skulle vara beredd att betala någon hundring extra för tryggheten att ha en butik att lämna tillbaks den till vid öppet köp eller om något krånglar. Så de skulle kunna passa på att omvandla mig från fluktare till kund, men Onoff verkar i alla fall vara föga intresserade av att ens försöka med det. Nu finns det inte längre någon poäng med att ens gå dit, då jag ju inte vinner någonting på det jämfört med att titta på bilder på nätet.

Det är dålig lönsamhet bland hemelektronikkedjorna. I våras packade PCCity ihop sina butiker och säljer numer endast på nätet. Efter dagens besök i en fysisk Onoff-butik, där man bemöter kunderna med mera ”off” än ”on” känns det som att den kedjan – som för övrigt alltid är dyrast av de fyra – står näst på tur vid utgången.

Read Full Post »

Sockerfri tandkräm

”Lördagsgodis”, vilket koncept!

Det viktigaste för tandhälsan är ju att inte sprida ut måltider, mackor, juice, och frukt för mycket under dagen utan koncentrera intaget till några få gånger, så tänderna får vila upp sig mellan syreattackerna. Eller nåt sånt. Så egentligen kunde man väl passa på att äta godis efter maten om man ville? Men gud så omoraliskt! Långt ifrån Luther… Så vi kör också med ”Lördagsgodis”-konceptet hemma. Lurar i våra barn samma myter som vi blev intutade. En vacker dag står jag säkert också där och förmanar dem att ”inte bada direkt efter maten, det är inte bra för att…” och saknar motivering. Det bara är så! (”Min pappa sa så till mig”, är nog bästa förklaringen).

I Spanien är man betydligt mer liberal, i alla fall i inställningen till godis. I varenda affär vi besökte erbjöd den snälla expediten minst en klubba eller karamell till var och en (inklusive Hanna som är blott dryga året). Till och med på apoteket fick de klubba, med apotekets ”röda korset”-symbol på omslagspapperet.

Men det har inte spårat ut helt och hållet. Man kunde faktiskt få tag på sockerfri tandkräm för barn:

"sin azúcar"=utan socker

"sin azúcar"=utan socker

Åtminstone jag börjar undra: hur vanligt är det annars med socker i spansk tandkräm?

Livet i Spanien är långt ifrån Lutherskt.

Read Full Post »

Urban Bäckström har skrivit en ny bok om aktiesparande. Han ifrågasätter fondkonceptet:

”Trots marknadsföringen finns det väl belagt i forskningslitteraturen att fonder i genomsnitt, över tid, inte slår index. De går till och med sämre än index om man tar hänsyn till avgifterna.”

Har inte läst boken än, men anslaget att ifrågasätta fondjättarnas nytta för småspararen är ju lovande.

E24:s genomgång av fond-i-fonderna hos storbankerna är bara ett exempel på hur mycket värdelösa – men dyra – fonder det finns där ute…

Read Full Post »

Dåligt omen om Saab

På semestern var jag också ute och joggade på piren en morgon. Uppe där man egentligen inte ska vistas för det är mycket gropar och skrovligt underlag (men man har utsikt över havet!). Precis när jag tänkte – ”undrar vad som hänt på nyhetsfronten hemma de senaste veckorna? Finns t ex Saab kvar eller har det hunnit dö?” – då ramlade jag och skrubbade upp händer och knän så illa att jag var tvungen att uppsöka vårdcentralen tre gånger på en vecka för att plåstra om det hela. Fick inte bada i en vecka. Inte ens bli blöt. I 40 graders värme…

Lika svettigt är det nog för Koenigsegg & Co just nu. 3 miljarder trollar man inte fram ur bakfickan. Eller hoppas de på mirakel i elfte timmen? Att Maud Olofsson helt plötsligt ska svänga 180 grader och skicka pengar till dem? Eller att någon Richard Branson-liknande miljardärsmogul ska dyka upp och vilja leka bilföretag med dem?

Jag är rädd för att min blodiga joggingtur i Spanien var ett dåligt omen för Saab…

Read Full Post »

Här ligger en kyckling begravd

Återigen kunde jag i Spanien konstatera att färsk kyckling är dubbelt så god och hälften så dyr som i Sverige (ett kilo för typ 50 spänn). Påminn mig om att jag någon gång skall ta reda på varför! (Jag tror jag kommer lära mig mycket om kvalitet på mat, djurhållning, jordbrukspolitik och livsmedelsekonomi på köpet…)

Read Full Post »

Semestern i Spanien fick mig att åldras väldigt snabbt.

Att komma bort till en ny miljö hjälpte mig att koppla bort vardagen så pass att jag omedelbart glömde koden till mitt betalkort. Första kvällens take-away i Altea kunde jag inte betala, det stod stilla i hjärnan. Koden jag vanligtvis knappar in två gånger per dag här hemma, var nu helt borta.  I flera dagar försökte jag på bankomaten runt hörnet, utan jackpot. Till slut försökte jag för många gånger samma dag, så den spanska bankomaten tröttnade på mig och käkade upp kortet. Begynnande demens? Något för en minnesforskare i alla fall.

En dag på vägen till Supermercadon för att inhandla dagens baguette, så retade jag mig på hur uteserveringarna för varje år växer sig större och större här nere, mer och mer ockuperar de trottoaren så man som fotgängare måste väja för dem, istället för att kunna gå en tidseffektiv rak sträcka fram och tillbaka. Jag började tänka att de nog gör lite som de vill här, att detta borde regleras på något sätt.

Jag kom dock av mig i mina tankar om uteserveringsanarkin när jag förfasades av en hund som bajsade på trottoaren.

Spansk hundbajshuligan

Hundbajshuligan i Altea

Jag gav jag en menande blick till den bekymmerslöse hundägaren som inte plockade upp bajset efter sig. Jag lärde mig sedan en mening på spanska, beväpnad med vilken jag omedelbart skulle kunna tillrättavisa nästa bajshuligan som skulle uppenbara sig:

”El perro es tuyo, la calle es de todo!” = Hunden är din, gatan tillhör alla!

Åsså var det det här med Dra-maten dårå. Shoppingvagnen som jag aldrig tänkte befatta mig med. Men när Emma kommenderade mig ut för att handla 16 liter vatten utöver den dagliga baguetten, så kunde jag inget annat än lyda henne när hon tyckte jag skulle ta med den för att kunna få hem så många vattenflaskor som möjligt. Det var ändå 40 graders värme med solen i zenit därute. Jag kände inte för slaganfall, så jag drog den med mig.

Vågar du hjälp av denna?

Vågar du hjälp av denna?

Men hur drar men en shoppingvagn med stil? Hade noterat att tanterna oftast kör den framför sig. Gubbarna drar den efter sig. Jag försökte dra den lite nonchalant sådär. Men det spelar ingen roll hur man drar den. Det blir penschigt hur man än bär sig åt.

Men jag måste erkänna att det var väldans bekvämt och praktiskt! Inga plastkassar som skär i händerna, inga stela axlar när man kommer hem. Nu är bara frågan om jag skall våga mig på att dra maten även här hemma? Som tur är behöver jag inte ställas inför utmaningen än på ett tag, jag har ju barnvagnen att lasta på i några år till.

Så vad kallar man en man som gnäller över ”brott” mot ordningsreglerna, skäller ut bajshundägare, och drar mjölken i shoppingvagn?

Gubbjävel!

13 år var jag lillgammal. Vid 33 är jag redan pensionär.

Nä, nu är det nog hög tid att ta en promenad ned till vattnet och mata duvorna…

Read Full Post »

Jo, som vanligt blev jag en bättre människa av att få minst tre veckors sammanhängande semester i en annan miljö än den vardagliga. Framför allt var det skönt att komma bort från datorn (några Hemnet-sessions på internetcaféet räknas väl inte?)

Komma bort kopplade bort vardagens småstress. Sådant som att man borde kolla de olika mailkontona, uppdatera bloggen och underhålla Facebook. Sådant som tar mycket mer tid än man tror, och som ligger och gnager på mitt samvete när jag lämnar det ogjort. Det var också detta jag ogillade mest med att komma hem igen. Min största sorg över att semestern är över kommer sig nog av att jag inser att jag nu måste logga på mig igen. Bara tanken på att tvingas använda den här slöa datorn som inte rensats på programskit och skrivbordsikoner på flera år gör mig galen!

Men nu (tröst?-) äter jag chokladbollar och dricker kaffe latte så just nu känns det inte så jobbigt (Ja, jag vet, jag bor inte i Darfour, detta är verkligen ett I-landsproblem…)

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare