102 000 kr/kvm ”överkomligt pris”

Såg precis ABCs morronnyheter om dyraste lyan i Sverige där reportern går husesyn . Lägg märke till den smarta lösningen med sängloft ovanför ”hallen” där pentryt är inklämt, så att man slipper se loftsängen när man kommer in – det bidrog säkert till en 100 000 på slutpriset. ABC intervjuar mäklaren som sålde ettan på nedre botten vid Odenplan för 102 000 kr kvadraten! Mäklaren förklarar det med att priset på små lägenheter ofta blir högt eftersom ”det för många är enda sättet att komma över ett centralt boende till ett överkomligt pris”.

Isabella Weng, som köpte tidernas dyraste kryp-in, säger till Metro att ”när jag väl gick över en viss gräns så kände jag att nu vill jag ha den”. Ett klassiskt exempel på Winners Curse, som ju innebär att ”vinnaren” av budgivningen betalat mer än alla andra anser att den är värd. ”Jag hade lite ont i magen när jag kände att det kommer att bli jättehögt”, erkänner hon.

Hoppas hon inte behöver sälja igen snart. Hur står sig kvadratmeterpriset på 102 000 kr om tre år  när arbetslösheten är högre och boräntorna är upp i 5-6 procent?

Goda råd ÄR dyra

DN Ekonomi har en bra grundläggande sparskola. I helgens avsnitt listas vad man bör vara medveten om när man får ”rådgivning” på banken  eller – ännu värre – uppringd per telefon av allehanda rådgivningsrövare. Maria Croft sammanfattar det hela väl:

”Banken tar betalt genom att rekommendera de egna produkterna. Det kan mycket väl vara ett bra val men det är inte säkert att det är det bästa. De fristående rådgivarna får ofta sin försörjning genom provisioner från de bolag vars produkter de rekommenderar.”

Vill man vara säker på att få ärliga råd som enbart tar hänsyn till ens eget bästa finns bara två alternativ:

1. Betala för riktigt oberoende rådgivning – något främst för de mer förmögna.

2. Sätta sig in i saker och ting själv – något alla medborgare borde få grundläggande kunskaper att klara av. 

Det andra alternativet betyder visserligen att man får betala med sin egen tid och man har ingen att skylla på om det går fel. Å andra sidan vinner man känslan av kontroll, och allt som allt tar man troligen bättre beslut.

Ingen vill släcka bostadsbrasan

Styrräntan är kvar på 0,25 procent. Det var ingen överraskning.

Att riksbanken står fast vid sin prognos om att behålla den på denna rekordlåga nivå i ett år till var mer av en nyhet.

Att Riksbanken väljer att låna ut ytterligare 100 miljarder kronor till bankerna till en superbillig ränta, får en del att höja ögonbrynen. Det drar även på sig kritik från flera håll.

Att Riksbanken i samma veva i sin penningpolitiska rapport varnar för att bostadspriserna stiger mer än vad som hållbart på lång sikt, det är anmärkningsvärt (tidigare har i alla fall vice Riksbankschef Lars Nyberg sagt att han inte tycker att dagens bostadspriser utgör någon bostadsbubbla).

Riksbankens 100 miljarderslån till bankerna är ju till för att ge ge ännu billigare krediter på marknaden än vad den redan låga styrräntan förmår. Som att kasta bensin på brasan, när man saknar fler vedträn att lägga på elden. Naturligtvis kan ju bankerna välja att stoppa de nya billiga pengar från Riksbanken i egen ficka och bättra på sina vinster istället för att skicka ränterabatten vidare till kunderna. Men Riksbanken hoppas i alla fall på att 100 miljarderslånet till bankerna till bästa kompisräntan ska komma kunderna till del i slutändan genom ännu billigare lån till företag och… bolånekunder.

Samma bolånekunder som lånar till renovering och nya bostadskköp som aldrig förr. Riksbanken konstaterar själva i sin rapport att ”bostadspriser och hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst nästan har fördubblats sedan 1996”, att ”andelen hushåll som tar bostadslån till rörlig ränta också stigit relativt kraftigt den senaste tiden”, att ”svenska hushåll kan ha bildat sig orealistiska förväntningar om framtida ökningar i bostadspriser”, samt att ”den genomsnittliga prisökningen på cirka 8 procent per år sedan 1996 inte är långsiktigt hållbar”.

Om nu Riksbanken är oroad över att vi framöver kan komma att få en bostadsbubbla som spricker otrevligt i ansiktet på högbelånade svenskar som riskerar förlora jobbet, varför kastar den då ännu mera bränsle på bostadsbrasan genom de här billiga lånen till bankerna?

Av samma skäl som den inte heller kan tänka sig höja styrräntan för att hindra en bobubbla från att blåsas upp.

Riksbanken ska nämligen inte lägga någon större vikt vid hur det går för bostadspriserna. Den ska använda räntan för att hålla inflationen nere vid 2 procent, det är dess tydliga uppdrag. Punkt. Just nu tycker Riksbanken det viktigaste är att hålla räntan nere för att kicka igång ekonomin, och det tänker man prioritera så länge som inflationen inte riskerar bli för hög.

”Det finns en majoritet som vill köra stimulanspedalen i botten” säger Cecilia Skingsley, på Swedbank till DI. Hon tror även att Riksbanken egentligen är oroad över boprisernas utveckling. Till DN säger hon att ”stigande bostadspriser och ökad bostadsutlåning är den främsta anledningen till att Riksbanken kan komma att höja reporäntan snabbare än planerat”

Men Riksbanken själv nöjer sig just nu med att vädja till andra beslutsfattare i samhället att försöka stävja utvecklingen. Riksbanken uppmanar bankerna att inte låna ut mer till kunderna än de klarar av när räntan är högre. Den lämnar även över stafettpinnen till politikerna genom att skriva i den penningpolitiska rapporten att ”även finanspolitiken kan bidra till en mer stabil utveckling på bostadsmarknaden genom förändringar av till exempel fastighetsskatt, stämpelskatt, och möjligheter till ränteavdrag.”

Kommer de vanliga bankerna som folk lånar hos att ta sitt ansvar? Det kommer de göra så mycket som man kan förvänta sig av en kommersiellt driven bank som är ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt på bolånekunderna. Man ska med andra ord inte räkna med att bankerna självmant skärper utlåningsreglerna i någon större utsträckning.

Kvar då för Riksbanken att hoppas på politikerna. Finansminister Anders Borg sa faktiskt nyligen i SVTs morronsoffa att han är orolig för att vi i Sverige håller på att blåsa upp en bostadsbubbla som riskerar spricka om några år, och sa att ”det krävs beredskap för att vidta åtgärder mot det”.

Om jag får gissa så tänker han främst på att reglera bankernas utlåning till kunderna. Kanske genom att bestämma att banker inte får låna ut till mer än säg 80% av bostadens värde?

Om finansministern efter valet nästa år istället heter Tomas Östros, så får man titta på de rödgrönas uttalande om fastighetsskatterna för att gissa vad som väntar. Mot bakgrund av allt fler varningar om en bostadsbubbla så blir det då ännu lättare för de röd-gröna att argumentera för en höjning av fastighetsskatten ”inte minst för att värna om en sundare prisutveckling på bostadsmarknaden”, som det skulle kunna låta.

Men, räkna inte med några politiska ingripanden av något slag före valet. De åtstramningar av bostadsmarknaden som kan komma genom högre bostadsskatter eller reglering av bankernas utlåning, de är inte direkt hett valfläsk. Ingen vågar nog slå av strömmen till bostadskarusellen för valet 2010.

Om bopriserna inte hunnit mattas av dessförinnan, och politikerna efter valet överraskar med säg en oväntat stor höjning av fastighetsskatten, så kan det bli vändpunkten som sätter stopp för tron på stigande priser. Politiska besked efter valet kan bli nålen som punkterar den bubbla som Riksbanken alltså är orolig för håller på att blåsas upp.

Men som sagt, vänta dig ingenting av Riksbanken för att pysa den innan det är för sent. Vänta dig inget av politikerna före valet.

Bostadsbrasan lär få brinna ostört ett tag till.

(Mer i detta ämne i A-ekonomi imorgon bitti)

Snygg som en Mad Man

”Mad Men” är så stilbildande att Brooks Brothers lanserar en begränsad upplaga av ”Mad Men”-kostymer för den som vill vara lika stilig som reklamrävarna Don Draper och Roger Sterling.

Just nu är glaset halvfullt

Idag är den officiella ”vi tror på framtiden-dagen”, här ett axplock nyheter från morronen för alla som gillar att se glaset som halvfullt:

-Svenskarna har en alltmer positiv syn på den ekonomiska utvecklingen, det visar den senaste mätningen från Svenskt kvalitetsindex.

-Priserna på bostadsrätter och småhus steg betydligt mer än väntat under tredje kvartalet, enligt SBABs senaste mäklarbarometer.

-SKFs delår tolkas positivt.

-Apple går bättre än väntat, både Mac och Iphone säljer allt bättre.

-Att det i världen råder framtidstro för ekonomin återspeglas i det höga oljepriset som nu är uppe över 80 dollar per fat, högsta noteringen på ett år.

Även regionalnyheterna bjuder på optimism:

-Vattenfalls satsning på att bygga vindkraftverk i Fredrika i Västerbottens inland har skapat sådan rusch i samhället, att det råder nästan matbrist.  ”70 anställda ska ha mat tre gånger om dagen, och man diskuterar att forsla mat från Åsele”, säger Bert-Rune Dahlberg, kommunalråd.

- i SVTs regionalnyheter för Dalarna såg jag igår ett inslag som handlade om hur otroligt bra det går för regionen trots lågkonjunkturen.

Ingen kan klaga över att det saknas positiva vinklar av verklighetsbilden just nu. Optimismen vilar dock på bräcklig grund. Räcker med något bakslag, för att glaset åter ska kännas halfullt igen.

Dåligt blir bra på swedbanksvenska

Swedbanks vd Michael Wolf skriver i delårsrapporten som kom idag att:

”I Sverige har vi under kvartalet tagit en mer konservativ hållning inom nyutlåning till bostäder. Detta är en följd av att det låga ränteläget lett till en prisuppgång som riskerar att öka återbetalningsrisken när räntan höjs. Detta har lett till att vår andel av nyförsäljningen har minskat.”

Det är en snygg omskrivning för att ”vi har så hög ränta på bolånen eftersom vi har dyrare upplåning än konkurrenterna och inte vill försämra våra marginaler, så vi tar bättre betalt av kunderna än våra konkurrenter”…

 

Rationella idioter på bostadsmarknaden

Bostadspriserna fortsätter stiga, snart är raset från i höstas helt återhämtat, nya toppnoteringar är i sikte. Svenskarna tror också det skall fortsätta uppåt. Vi har ju just nu världens billigaste boräntor. Få verkar ta intryck av de varningsfinger som höjs om stigande arbetslöshet och garanterat högre räntor runt hörnet. Det är inte ett rationellt beteende. Jag vägrar tro att så särskilt många bygger sina kalkyler på dagens räntor. Kopplingen ränta-bopriser måste snarare vara indirekt, i form av ett självuppfyllande cirkelresonemang av typen: ”jag själv fattar väl att räntan går upp och räknar inte med så låg ränta i mina kalkyler, men uppenbarligen finns det många idioter som är beredda att betala mycket mer idag för min bostadsrätt bara för att räntan är låg, och då kan ju jag bjuda mer på bostaden som jag vill köpa…” och så fortsätter detta resonemang i en lång kedja som bildar stigande bostadspriser. Tänk om bopriserna i det korta perspektivet enbart är kopplade till räntan på detta indirekta sätt? Förväntan om att andra ska agera irrationellt får en själv att agera irrationellt. Är det rationellt?

Obama?!

Obama får fredspriset. Vad härnäst? Litteraturpriset till Astrid Lindgren?

Han tar i alla fall emot det på rätt sätt, säger just nu i teve att han ser det som att han inte får det för det han redan uträttat, utan mer som en uppmaning att göra gott i framtiden…

Superoptimistiska småsparare

Antalet småsparare som tror att börsen kommer stiga är rekordstort. Enligt den undersökning som kapitalförvaltaren JP Morgan genomför flera gånger per år, så är svenskarnas börsoptimism på den högsta nivån sen mätningen började för fem år sen. Börsoptimismen är störst bland kvinnor och de med lägst inkomst. Det vanligaste skälet som angavs för optimismen är att ”trenden på börsen är uppåt”.

Och bostadsmarknaden är uppåt, bland annat för att börsen är uppåt, det talas om ”gröna skott i ekonomin” hit och dit, snacka om positiv medvind i uppåtspiralen just nu! Är det bara jag som är rädd för att vi tar ut segern i förskott?

Nobel 2009: han får ekonomipriset

På måndag är jag på plats och direktsänder från tillkännagivandet i SVT, och jag skall få sällskap av någon som kan kommentera pristagaren. Men jag har inte på förhand fått reda på vem jag kommer intervjua, Nobel är för rädda att vi bara genom att veta vem som ”kan pristagaren” ska kunna lista ut vem som får priset. Så tills dess får vi hålla tillgodo med alla mer eller mindre professionella gissningar.

Rent statistiskt sett blir det en man (priset har aldrig delats ut till en kvinna), han är runt 70 år gammal, är amerikan och är knuten till universiteten i Chicago, Harvard, Berkeley, Princeton eller Stanford. Pristagarens banbrytande forskning publicerades för första gången för en tjugo-trettio år sedan (det måste ha gått så lång tid för att man ska känna sig säker på att teorierna fortfarande står sig starka, att de inte bleknat i ljuset av ny forskning inom området). Denna fantombild fungerar i nio fall av tio. På den stora listan över prisvärd forskning vars upphovsmän fortfarande är i livet (ett krav för att få priset) finns flera hundra tänkbara kandidater. Professor Hubert Fromlet destillerar ned dem till en Topp 40-lista över de mest troliga pristagarna, och väljer på sin blogg  även ut 20 toppkandidater. Där återfinns klassiska namn som den inflytelserika makroekonomen Robert Barro (finansminister Anders Borgs favoritkandidat), auktionsteoretikern Paul Milgrom, och den eviga priskandidaten Eugene Fama (favorit hos spelbolaget Ladbrokes) som tillsammans med Kenneth French lagt grunden för doktrinen att finansmarknaderna är ”effektiva” och beter sig på ett rationellt sätt. Att ge honom priset skulle kanske dock vara lite provocerande när vi precis varit med om de tväraste kasten på börsen på över hundra år. Finanskrisen är ju ett praktexempel på marknadens irrationalitet med bubblor som uppstår och spricker med jämna mellanrum. Forskningsområdet ”behavioral finance” har en förklaring till hur bubblorna uppstår. En av områdets tungviktare – Daniel Kahneman – fick ekonomipriset så sent som 2002. Kan man verkligen titta åt det hållet så snart inpå? Tja, är prisakademin riktigt trendkänslig och vågad kanske de i sådana fall lyfter fram Robert Schiller i år? Hans forskning kring massmarknadspsykologi och hur irrationellt marknaden kan bete sig, känns ju onekligen som att den ligger rätt i tiden…

Fast om priskommitén är riktigt trendkänslig och vill lyfta fram ett ”nytt” område, så är det någon av förgrundsgestalterna inom ”miljöekonomi” som kan komma på tal, som t ex William Nordhaus. Hans namn poppar också upp lite varstans som en förhandstippad favorit.

Men ärligt talat, bortsett från fjolårets val av Paul Krugman, så känns inte priskommitén särskilt trendig. Ett tråkigare – men troligen säkrare – sätt att gissa årets pristagare är att titta på topplistan över vilka ekonomer som blivit mest citerade i vetenskapliga tidskrifter genom tiderna. Av de tio översta namnen på denna ”citattopplista” har sex stycken redan fått ekonomipriset. Det verkar nästan som priskommitén betar av toppnamnen en efter en… Vem som toppar den här listan över världens mest citerade ekonomiforskare? Robert Barro! Thomson Reuters räknar också antalet publicerade texter i fina vetenskapliga tidskrifter, men analyserar underlaget lite annorlunda och tippar i år beteendeekonomerna Ernst Fehr och Matthew Rabin. Deras forskning handlar inte så mycket om siffror, som om varför människor beter sig som de gör i olika ekonomiska sammanhang. Fehr har till exempel intresserat sig för varför människor ibland låter solidaritet och ”rättvisa” gå före vinst. Åh, så trendigt, det med. Men inte fullt lika politiskt korrekt som finansmarknadskritik och miljöekonomi. Så priskommitén – som väl inte vill kännas alltför förutsägbar och påverkad av modet – kanske ändå kan kosta på sig att uppmärksamma beteendeekonomer i år? Själv tänker jag gå in på den här sidan på söndag kväll, för att se vad olika ekonomer har tippat i frågan. Vadslagning bland experter, med pengar som insats, borgar för en trovärdig prognos.

Måste jag själv gissa nu, fegar jag och säger ”Barro”.