Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2011

En bra start på dagen

Mammor och pappor på väg till dagis kommenterar kylan: ”burr, nu är vintern tillbaka”.
– Jippie, är det inte mysigt, svarar jag och inser genast hur flåshurtigt och ironiskt det låter.
Men jag menar det. Tar isvägen hem från dagis. Möts av solen och en pappa som insett att snabbaste vägen till dagis är Mälaren med hjälp av sparkstötting.

Kunde jag spara känslan jag får här på isen på burk och sälja till alla morgontrötta själar, så skulle jag bli rik. Går hem med två nya idéer för boken. Nu skall det skrivas av glatta livet hela vägen fram till lunch!

Read Full Post »

Tydligen kan man förklara människors olika iver att fatta shoppingbeslut med vilken bokstav deras efternamn börjar på. Detta skall enligt referatet i Expressen vara vetenskap.

Man kan visst även förklara regerande mästarnas slutspelsresultat i Elitserien genom åren genom att titta på hur det gått på börsen året innan. Det finns en massa samband överallt i statistiken som bildar mönster. Men även slumpen bildar ibland väldigt fina mönster, som ser för bra ut för att bara vara ”slumpen”.

Read Full Post »

Här ett skolexempel på slipat intervjuoffer som inte släpper garden utan står på sig med sin papegojliknande upprepning av exakt samma svar inte mindre än 17 (!) gånger. Inte ens när pressekreteraren försöker avbryta intervjun går han därifrån, utan står tålmodigt kvar och fortsätter ge exakt samma svar gång på gång. Oavsett hur skickligt frågan till Tobias Billström ställs om av Rapports reporter Marja Grill som också håller lugnet och fattningen hela tiden. En lätt absurd historia som kan fungera som föredömligt exempel både på kurser i medieträning och intervjuteknik.

Denna svars-strategi funkade dock bättre förr, när man enbart hade korta inslag i etersänd teve att förhålla sig till. Nu när redaktionerna kan lägga ut hela härligheten i sin helhet på webben så kan man göra ett nummer av att han just inte svarar på frågan genom att svara samma sak 17 gånger. SVT´s intervju är redan uppmärksammad för det hos Expressen, Aftonbladet och SvD .

Här ett skolexempel på motsatsen. Någon som inte tänkt igenom sina svar på förhand. Investors vd Börje Ekholm åker på en rejäl uppsträckning av SVTs Kristina Lagerström.

Read Full Post »

Samtidigt som bobubblan diskuteras flitigt och förslag på att sakta ned lånekarusellen läggs fram, så händer det märkliga grejer med boräntan.

Det borde inte löna sig att binda boräntan, men just nu ser ettåringen ut att bli billigare än 3-månaders under det kommande året. Hos t ex Nordea är skillnaden bara 0,07%-enheter mellan 3 mån och 1 år. Trots att Nordea själva i dagens prognos räknar med inte mindre än fem styrräntehöjningar (upp 1,25%-enheter) i år.

Lika liten skillnad mellan löptiderna återfinner man hos de andra storbankerna. Vad beror det på? En förklaring som lyfts fram är att det för bankerna är så pass dyrt att omvandla lång upplåning till kort utlåning (3 mån) att merkostnaden för det krymper gapet mellan ”kort” och längre bindningstid. Jag är inte ränteanalytiker så jag vet inte om det är hela förklaringen, eller om det finns något annat sätt att förstå sig på paradoxen. Det borde ju inte se ut så här. I teorin borde det inte löna sig på förhand att binda. Det borde alltid på papperet bli dyrare (även om det ibland med facit på hand – dock sällan – blivit billigare).

SBAB sticker ut genom att ha en mer normal ränteskillnad mellan 3 mån och 1 år. Detta trots att de faktiskt inte tror att Riksbanken höjer mer än tre gånger i år. SBABs senaste prognos talar också om att det skulle löna sig mer att ha 3-månaders framöver än att binda. Å andra sidan är SBABs ettåring betydligt dyrare än de flesta konkurrenternas. Så just för SBABs kunder kan den rekommendationen stämma…

Osäkerheten i prognoserna ökar med tiden man blickar framåt. Särskilt i detta tidevarv. Därför skulle jag i vilket fall som helst inte fästa någon tilltro alls till expertprognoser som blickar mer än högst ett år framåt i tiden.

Ska man binda är det nog ettåringen man ska överväga. Allt annat är ren gambling.

Read Full Post »

Läser i Aftonbladet om den nya statussymbolen som förenar Madonna och Jamie Oliver med svenska kändisföräldrar som Martina Haag och Maria Montazami. De har alla gjort det – skaffat ett fjärde barn.

– Ett framgångsrikt familjeliv har blivit högsta status, säger framtidsstrategen Mats Lindgren till tidningen.

Det räcker inte med att vara superförälder. Enligt Lindgren ska man tydligen vara duktig i alla andra grenar också för att kunna tävla i statusjakten.

-Det räcker inte med att ha fyra barn. Man ska även ha dubbelkarriärer, baka surdegsbröd, sylta, safta och ha en prunkande trädgård.

Och som om det inte var nog får man inte ta hjälp heller, inte ens om man har råd.

-Att anlita en barnflicka eller annan hjälp är en statussänkare. Det antyder att man inte sköter sitt föräldraskap och finns där tillräckligt för sina barn, vilket är det värsta man kan göra, säger Marie Söderqvist Tralau, omvärldsanalytiker och vd på United Minds till Aftonbladet.

Jag har tre barn – 2, 4 och 6 år gamla. Jag hinner knappt torka upp det kladdiga lunch-riset från golvet förrän det är dags att trampa i de klibbiga kvällsmats-makaronerna. Visst är det härligt med många barn att älska och bli älskad av (nåja, jag får mig också en och annan tjottablängare av dem när jag är ”dumma pappa”). Men det blir ju faktiskt lite mindre tid över för annat för varje extra barn man får. Det är inte proportionerligt, nej det är det inte. Från noll till ett barn är det ljusår. Från ett till två barn en månlandning. Från två till tre är det som charterresa till månen. Man börjar vänja sig nu. Men varje barn kräver sin uppmärksamhet och omsorg. Blöjbyten, barnuppfostran, påklädnad och kramar med godnattsaga kan aldrig rationaliseras bort och gå på rutin. Till slut blir man förälder och husmor på heltid om familjen närmar sig ”Familjen Annorlunda”-storlek. Om man inte får ta hjälp. Av mormor, farfar, barnflicka eller vem man nu har möjlighet att ringa in. Med det får man tydligen inte, nä. Man ska vara så förbannat duktig nuförtiden.

Sylta, safta, ekologisk mat hitådit, inget halvfabrikat duger. Jag orkar inte ens åberopa surdegspapporna som bevis på eländet. Det ska ta tid. Eftersom det är det vi verkar ha minst av i ”livspusslet”, så är det exklusivt att låta det ta tid. Status=hinna med mycket. Alltså, fler barn=status.

Oron för att jag inte hänger med i racet ökar när jag sen läser intervjun med fyrabarnsföräldrarna tillika yrkeskarriäristerna Mikko och Pia som påstår att ”det är inte särskilt mycket jobbigare med fyra barn än med ett. Dels håller de varandra sysselsatta. Dels ger fler barn mer energi.”

Inte särskilt mycket jobbigare? Redan där blir jag provocerad. När jag sen hör att man bara får mer energi ju fler barn man har, anar jag surdegsdoft lång väg. Självuppoffringens altare blir extra synligt när Pia intygar att livspusslet funkar tack vare flexibla arbetstider som gör det möjligt att ”jobba på kvällar och nätter” istället.

Som om jag inte fått nog dåligt samvete för att jag tillåter mig att sova om natten, påminns jag om att klockan nästan är tre på eftermiddan. Hög tid att gå iväg och hämta på dagis. Så gör vi ju i mina kvarter.

– Här i Bromma bor ganska många karriärmänniskor. Men när man kommer till dagis klockan fem är det knappt en unge kvar. Det ligger helt klart status i att ha tid att umgås med sina barn, säger Pia.

P.S.

Under detta blogginläggs tillblivande satt min 2-åriga dotter framför teven hela tiden med en skål ostbågar i handen. Hon mår under omständigheterna väl.

Read Full Post »

Metro har tagit fram statistik över vilka bilmärken som ofta lappas med p-böter.

Oftast bötfällda:

Nissan 35 procent
BMW 34 procent
Mercedes 32 procent

Dessa märken lappades minst:

Skoda 14 procent
Volvo 19 procent
Saab 21 procent

Källa: Transportstyrelsen, Metro. (TT)

-Nissan är en typisk förstagångsbil, och yngre bilförare chansar mer, säger Dan Falconer, bilexpert på försäkringsbolaget If till Metro.

Inga fördomar om BMW-förare och Skoda-ägare kommer annars på skam.

Read Full Post »

Efter mitt klagomål om bristande kvalité på kläder och skor (som numer tycks vara tillverkade för att inte hålla mer än tre månader) så tänkte jag ge lite beröm också till de som berömmas bör. Konsumentmakt handlar inte bara om att klaga när man är missnöjd, lika viktigt är att rekommendera sådant som är bra. Då maximerar man chansen att påverka företagen.

Det var tänkt att detta inlägg skulle bli en liten hyllning till den svenska handskmakaren Hestra. Detta efter att jag nyligen köpt nya skidhandskar, då mina förra Hestra-skidhandskar gått sönder. Men de höll i nästan 17 år. Så långt tid tog det att nöta ut lädret på vänster handskes pekfinger. 17 år. Det är kvalité. Då de fortfarande tillverkar samma modell – Army Leather Heli Ski – köpte jag ett par nya. Har testat dem i fyra dagar nu i fjällen och är än så länge mycket nöjd. Jag utgår nämligen ifrån att de är av samma kvalité som mina förra.


Men jag kanske inte borde räkna med att de håller lika länge som de förra?

Idag upptäckte jag nämligen hål på 6-åringens Hestra-handskar, som snart är sönderslitna på flera ställen.


Han har bara haft dem i… just det, ja – tre månader. Den magiska gränsen är uppnådd. Ett kvarts år, och sen är kläderna trasiga. Spelar ingen roll om det är dyra märkeskängor från Kanada, vinteroveraller från ”svenska kvalitetsmärket” eller skidhandskar från ”tre generationers handskmakare i Småland”. Strunt samma. Skiten håller bara i tre månader.

Kan det vara så att mina nya skidhandskar (som kostade 899 kr) är gjorda av samma gamla goda kvalité som de förra jag köpte för 17 år sedan, samtidigt som sonens (som kostade 199) medvetet är tillverkade av sämre kvalité för att kunna konkurrera med H&M´s kinakvalité? Sånt som man bara förväntar sig ska hålla en säsong för att man vant sig vid att det är slitåsläng? I sådana fall bör varumärkesansvarige på Hestra ta sig en funderare om den tycker att hela varumärket ska urvattnas för att de håller lägre standard på en del av produkterna.

Om det är så att mina nya dyra skidhandskar också är av sämre kvalité än för 17 år sedan, då är det ännu värre. Då bör tredje generationens företagsledning ta sig en rejäl funderare på vad de över huvudet taget håller på med. Om man tänkt sig att förstöra varumärket så pass mycket i prisracet mot botten, så lär det nog tyvärr inte bli någon fjärde generations tillverkning av handskar i småländska Hestra.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 353 andra följare