Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

40 mäklare har gått samman för att införa acceptpris som standard när marknaden i Stockholms innerstad vaknar till liv igen i augusti. De gör det under förevändning att motverka lockpriser.

-Vi som mäklarföretag måste ta vårt ansvar för att komma ifrån lockpriser så att köpare och säljare får en tydligare bild om vad marknadsvärdet är på en bostad, säger Skandiamäklarnas vd Liza Nyberg till SvD.

Visst låter fint? I själva verket handlar det tvärtom om att fjärma sig från riktiga marknadspriser och göra livet lättare för mäklarna. De har tröttnat på säljare med orealistiska förväntningar och ser fastpris som ett enkelt sätt att göra säljarna redo att släppa sitt hem för en ”realistisk” summa. Problemet är att denna typ av prissättning skapar ett ännu större informationsövertag för mäklaren i relationen till säljaren. Mäklaren vet mer om prisläget än den genomsnittlige säljaren. Eftersom mäklarens incitament är att ha så hög omsättning på objekt som möjligt, finns det därför en risk att mäklare kommer rekommendera för låga acceptpriser (hellre sälja objektet på två veckor än två månader, då hinner man ju sälja fler objekt och kan casha in en bättre provision).
Detta nya system är inte bara farligt för den enskilde konsumenten (säljaren) vars ställning försvagas. Med acceptpriser kommer det skapas osäkerhet i marknaden kring var prisnivån egentligen skall ligga. Det är ju ett pris påhittat av en person (mäklaren/säljaren). Med budgivning får man mer av ett riktigt marknadspris. Ju fler som deltar, desto säkrare kan man vara på att det är ”marknadspriset” som uppnås.
Mäklarna borde i dessa tider av vikande bopriser istället gå samman för att införa ett riktigt auktionsförfarande på bostäder, med utropspriser på t ex halva förväntade marknadspriset. Allt för att försäkra sig om så tillförlitliga, snabba och effektiva försäljningar som möjligt. Det håller marknaden vid liv, om än vid en  lägre prisnivå.
Det som de nu påbörjar är något mycket farligt. I själva verket kan acceptpriser vara det som utlöser ett riktigt ras i priserna då köparna med sådana ”hittepå”-priser blir ännu mer tveksamma till att slå till på ett objekt.

Read Full Post »

Senaste shoppingturen tog mig direkt från skobutiken där träskor av märket Hasbeens kostar 1700 kr till stormarknaden där de kostar en hundring.

Swedish Hasbeens som startade 2007 har sedan dess tiofaldigat sin försäljning och räknar i år med att sälja cirka 60 000 träskor med en omsättning på 50 miljoner. Vad är det som gör det möjligt för dem att ta 1700% bättre betalt för sin produkt än Moheda som ligger och skräpar i en reakorg på Coop Forum?

-marknadsföring!

Designmässigt är skillnaden minimal. Färgen på träet och glesare mellan nitarna. Visserligen tillräckligt för att markera en skillnad, att Hasbeens är något nytt. Men ändå inte tillräckligt för att sälja en träsko för 1700 kr. Om Hasbeen låg i en korg bredvid den helsvarta från Moheda och inte hette Hasbeen, skulle designskillnaden max motivera ett pris på säg 199 kr. Kvar finns 1500 kronors påslag som måste förklaras på något annat sätt. Vad är det för mervärde som är värt 1500 kr?

-känslan av att vara ”rätt”!

På vad sätt blir man mer rätt i ett par Hasbeens för 1700 kr  än i ett par Moheda för 99 kr?

-För det första så bygger framgångssagan Hasbeens på bra pr (Sarah Jessica Parker har ju promenerat runt i ett par såna, och så har de figurerat i cool modepress).

-För det andra har de ett bra namn som funkar utomlands. Och visst var det väl så att de hajpades i Paris och New York innan det kunde bli stort i Sverige? First we take Manhattan, then we take Bromma…

-För det tredje spelar priset roll. Precis som dyr parfym säljer bättre än billig parfym, så blir ett par töntiga träskor helt plötsligt en modegrej om de kostar över en tusenlapp. Det ska vara tillräckligt dyrt för att vara attraktivt.

Alla detaljer måste också vara perfekt när tajmingen visar sig vara den rätta, för att det ska smälla. Dala Clogs i Oxberg jobbar också med att hotta upp träskor med färg och form. Jättefina skor, men kurbitsen som de målar på en del av sina skor är troligen för mycket ”hantverk” för att det ska räknas som ”mode” av stylisterna i Stockholm. Firman drivs av Maud Waters och maken Thomas Engström som sålt träskor i USA i många år men flyttade hem efter finanskrisen. När de såg att Swedish Hasbeens hade startat en träskotrend kändes det konstigt för Maud som ju jobbat med designade träskor flera år innan Hasbeens ens var påtänkt.

-Vi som hade jobbat med träskor så länge låg steget före, men ändå steget efter, säger hon till Dagens Industri.

De jobbade väl för mycket med produktion och för lite med marknadsföring. Det är inte varans kvalitet och det fina hantverket folk betalar 1700 kr för när de köper ett par Hasbeens.

Nu tror jag dock att Dala Clogs kommer kunna åka med på trenden ändå – särskilt som de har många cleana och stiliga skor i sitt sortiment numer – och så småningom kommer förhoppningsvis även stylisterna i Stockholm inse att kurbits är jäkligt snyggt.

Förresten, jag har en affärsidé för den som vill ge sig in i träskomarknaden innan det är för sent. Läser på di.se att Moheda (som tillverkar den som kostar 99 kr på bilden ovan) också ryckts med av bara farten i träskohajpen. Omsättningen har ökat med 10% och familjeföretaget kan nu stoltsera med återförsäljare som varuhuset Lafayette i Paris. Låt mig gissa att ”Les pantoufles de bois suédois” inte bara kostar 10 euro i Paris. Man borde åka ut till Coop och köpa upp allt de har och sen dra ned till Frankrike och sälja dem 1000% dyrare. Det kan nog finansiera en månad på rivieran. Vem hakar på?

Read Full Post »

Träffade nyligen en vän som jag inte sett på länge. För länge. Han bor på andra sidan jorden och är en av de få som inte finns på ett endaste socialt media. Han vill inte ens vara i närheten av Facebook. Så det är telefon, mail eller real life som gäller för att hålla sig ajour med varandra. Funkar sådär. Borde höra av mig oftare, men ringa är dyrt och det blir liksom inte av att skriva ett brev. Vardagliga statusuppdateringar är ju så enkelt. Om man nu inte ogillar att lämna ut sig själv till omvärldens beskådan. Min vän har just sådan integritet att det nog är bästa att jag nöjer mig med att kalla honom Mr X.

Ett tag tyckte jag Mr X bara var elitistisk, jag trodde han inte ville haka på FB bara för att alla andra nappat på ”flugan”. Men han har hållit ut så länge nu att det nog är helt äkta. Och Mr X är troligen väldigt trendig i sin sociala medierbojkott.

Kommer att tänka på Mr X  när jag läser Marcus Birros senaste krönika i Expressen. Birro saknar att vi har så få hemligheter kvar:

-I framtiden kommer hemligheter att bli en avundsvärd lyx. Den tysta, svåra mannen vid bardisken kommer att bli en förebild. När vi googlar hans namn dyker ingenting upp, inte en enda bild, ingen FB-sida, ingen liten blogg någonstans. Vem är han? Varför är han?
Hans hemligheter kommer ha hög status i en framtid där alla vet allt om alla innan vi ens träffats.

Read Full Post »

Jag, en IT-pensionär?

Under ett samtal idag fick jag frågan ”har du provat flipboard”?

-vad är det, är det något man åker på? Undrade jag.

Rätt svar: det är en app.

Har jag alltså gått och blivit IT-pensionär?

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare