Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Aktier & fonder’

Läser DN som vill vara bussig idag och tipsa om ”bästa blandfonderna” men riskerar göra mer skada än nytta när man går i några av fondjournalistikens vanligaste fällor. För det första är det meningslöst att utvärdera fonder utifrån ett trackrecord på endast fem år, om man nu överhuvud taget tror att tidigare bedrifter säger något om framtida avkastning (vilket jag tror tillhör undantagen). För det andra är det svårt att värja sig mot grafikens underliggande budskap: det lönar sig att vara aggressiv. Just denna femårsperiod, ja…

image

Read Full Post »

Så har det orangea kuvertet även kommit hem till mig. I år har jag tydligen presterat bättre än snittet. Grattis Alexander, du är värsta börshajen!
Nä. Tur, sannolikt.
Men lite intressant är det att notera hur avkastningen förhåller sig till avgifterna. Bäst presterade soffliggaralternativet AP7 Såfa (som jag valt aktivt) – upp 18% till 0,15% avgift. Följt av indexfonden utan avgifter, upp 16%. Sen är det ”ju dyrare desto sämre” som gäller.
Det kanske också är en slump. Men det som garanterat stämmer i längden är att ju dyrare desto större risk att det efter avgifter blir en besvikelse.
Varför har jag två kostsamma fonder som utmärker sig för sin stockpicking-strategi i min mix när jag knappt tror på aktiv förvaltning?
De motsvarar 30% av min portfölj. Nåväl, jag är 70% rationell i alla fall.

20130225-210749.jpg

Read Full Post »

Sex av tio vill inte betala för att få oberoende rådgivning om fonder. Det visar en undersökning från Fondbolagens Förening, som DN tagit del av (men inte skriver om på nätet, inte heller Fondbolagens Förening…). Synd att det inte är fler än så som vill betala. Troligen beror det på att det är få som anser sig ha råd att langa upp några tusenlappar på stubben för något som brukar vara ”gratis” (även om ett riktigt oberoende råd innebär att man kanske på sikt kan spara flera hundra tusen genom att lyckas hitta fonder med lägre avgifter, eller välja placeringar med rätt nivå av risk). Eller så ska man tycka att en tredjedel som är beredda att betala är så pass mycket att det borde finnas en marknad för enkel och billig rådgivning? Idag behöver man ju redan vara rik för att ha råd med goda råd.

Read Full Post »

”Pensionsmarknadens soffliggare gör bättre ifrån sig än den ivrige fondbytaren”, är beskedet i TT-telegram idag. Nyhetsbyrån citerar Pensionsmyndighetens årliga rapport enligt vilken pensionssparare som bytte premiepensionsfonder fler än 15 gånger under 2011 fick en värdeutveckling på minus 13,7 procent, medan de som inte bytte alls landade på minus 8,0 procent. Den passiva metoden slog även det totala snittet på minus 8,6 procent.
Andelen sparare som bytte fonder 2011 var liten, bara cirka 18 procent.

Samma sak för 2010. Då fick de ivriga fondbytarna sämre utveckling än de som inte gjorde något alls.

Men det var inte länge sen som rubriken var ”Aktiva PPM-sparare vinnare”. Då tog man fasta på Pensionsmyndighetens statistik för perioden från starten vid millenieskiftet fram till 2010. Så vad stämmer? Bäst att byta ofta eller sitta still i båten?

För det första handlar det i PPM´s fall om att de som bytt mycket sedan starten inbegriper de som bytt överhuvudtaget, och många valde i början t ex IT-fonder som sedan visat sig vara usla investeringar. De som inte bytt alls under denna långa period sitter troligen kvar med dåliga fonder, vilket drar ned soffliggarnas resultat mer än vad den passiva strategins rykte egentligen förtjänar.

För det andra beror allt på NÄR du byter. Det handlar om tajming. Bland de som bytt ofta under 2010 och 2011 finns nog många som hoppat av när det skakat till på börsen, och sedan missat rekylerna. Det är ett vedertaget faktum att småsparare hoppar av för sent och kliver på för sent för att få till tajmingen rätt när det är ryckigt på börsen. Utifrån det perspektivet är det klokare att ”sitta still i båten” (alltså om man upptäckt ovädret för sent).

Hur som helst, lita inte på enskilda rubriker i stil med ”Sitta still i båten bäst” eller ”Fondbytare vinnare”. Sådana förenklade sanningar vilseleder mer än de vägleder. Att bli en vinnare på börsen ÄR mer komplicerat än så…

Read Full Post »

DN fortsätter sin pensionsgranskning idag med fokus på flytträtten. Enligt deras uppgifter kommer en utredning föreslå att spararna får rätt att flytta ytterligare 600 miljarder av de 2500 som svenskarna sparar till tjänstepensionen. Intressant att de väljer vinkeln ”spararna förlorare på utökad flytträtt”. Utgångspunkten för det resonemanget är att sparare har dålig kunskap om hur man ska välja rätt, och att många riskerar riskerar flytta bara för att de aggressiva bankerna lockar över med sockrade erbjudande om t ex billiga bolån (men ofta dyra förvaltningsavgifter för pensionssparandet). Det finns en poäng i att ett stort utbud med svårighet att jämföra alternativen är som bäddat för att lura skjortan av kunder som vill bort från ett bolag som skinnar en på längden, bara för att istället hamna i händerna på någon annan som skinnar än på tvären. Gunnar Olsson, vd på Konsumenternas försäkringsbyrå, befarar en flyttcirkus utan någon nytta för kunden.

 Om man inför fri flytträtt utan att kunderna begriper vad det är för någonting så är det naturligtvis inte bra. Om spararna inte ens förstått vad de har köpt, hur ska de förstå varför de ska flytta, säger han till DN.

Men, grundproblemet är ju just bristen på trovärdig – opartisk – och enkel vägledning för alla som inte har råd att anlita en konsult med timarvode. DET borde man göra något åt. Friheten att välja ett smartare alternativ ska ju inte utmålas som boven i dramat. För det finns ju ofta pengar att hämta i form av lägre avgifter (Claes Hemberg som brukar räkna på sådant här, kommenterade direkt på sin blogg med en tumregel om ”20% mer i pension för varje årtionde vi sparar”).

Utredningen ska ”…analysera om nya regler om flytträtt motiverar ändrade krav på information så att försäkringstagare förstår och kan utvärdera olika försäkringsalternativ”. Just den biten är således högintressant och avgörande för om flytträtten ska leda till väsentlig förbättring för spararna som kollektiv.

DN-artikeln lyfter fram argumenten för- och mot flytträtt. Intressant att höra branschens tunga aktörer motivera varför man inte borde få flytta mera av sina pengar. Arbetsmarknadens parter som ligger bakom de kollektivavtalade tjänstepensionerna tycker det är ok att man flyttar, men bara inom de alternativ som de förhandlat fram.

– Utan oss hade kollektivavtalade tjänstepensioner inte funnits. Det går inte att göra den här typen av upphandlingar som ger bra villkor om inte vi får bestämma över flytten, säger Renée Andersson, pensionsexpert på LO till tidningen.

Pensionsjättarna motiverar flyttavgiften med att de vill ha tillbaks vad de investerat i bl a marknadsföring för att ragga dig som kund. Men banker har ingen flyttavgift om man vill byta till bättre sparkonto, DN har ingen flyttavgift om du väljer att gå över till Svenskan (trots att de lagt ned mycket pengar på att vinna dig som kund och du inte blir lönsam förrän efter en längre tids prenumeration). Så varför ska den här branschen särbehandlas?

Folksams vd Anders Sundström motiverade det nyligen så här på DN Debatt:

”Traditionell livförsäkring ger dessa fördelar mot att spararen i sin tur väljer att låsa in sitt sparande under en längre tid. Precis som du kan förbinda dig att inte röra dina sparpengar på ett sparkonto i utbyte mot en högre sparränta. Eller på samma sätt som du kan välja att binda bolånen under lång tid.”

Men om man har en fondförsäkring som suger och vill flytta. Var finns då solidaritetsargumenten?

Det är inte lätt att hålla reda på vad man har rätt till och hur mycket man kan vinna på det ena eller det andra. Det är bara att gå in på Konsumenternas.se och läsa hur reglerna ser ut så blir man avskräckt innan man ens hunnit fundera på att gräva fram alla gamla papper i byrålådan (och Konsumenternas Försäkringsbyrå har ändå ansträngt sig att beskriva det hela så sakligt och opartiskt som möjligt). Då är man ett lätt byte nästa gång man går in till banken för att lägga om lånen och får höra att ”om du även flyttar din tjänstpension till oss så får du ytterligare rabatt på bolånen. Vad säger du?”…

Jag tvingades häromdagen erkänna för en bekant att jag knappt kom ihåg vilket bolag jag själv har anförtrott mitt sparande åt. Jag behövde under telefonsamtalets gång googla fram vad ”fribrev” egentligen betyder nu igen för att inte tappa ansiktet helt. Jag som ekonomijournalist borde väl kunna det som ett rinnande vatten, kan man tycka. Men jag är också bara en vanlig människa som faktiskt tycker att det är lite snårigt emellanåt att navigera genom det här träsket. Nöjd över att jag en gång i tiden tänkte rätt och valde låga avgifter som vägledning så har jag låtit frågan bero. Just det är problemet. Detta med pensionen är ett dåligt samvete. Jag borde… men orkar inte. Vi har svårt att älska det orangea kuvertet och det röda kuvertet och allt det som ligger långt fram i tiden och för tankarna mer till döden än till livet.

Trots att det handlar om att skapa sig bättre möjligheter att ”leva livet” just under den del av vår jordsliga vandring som blir en allt längre del av livet. Den som knäcker gåtan hur man får oss att bry oss minst lika mycket om att hitta bästa pensionssparandet som vi bryr oss om att hitta bästa boräntan är värd ett Nobelpris i ekonomi. Finns det någon forskare inom beteende-ekonomi som känner sig manad?

Read Full Post »

Lita på Leif

När experttipsen haglar om vad man ska göra med fonderna nu när börserna störtdyker, är det klokt att ta ett steg tillbaka och dra in ett djupt andetag. Kanske kan det ge lite perspektiv.
Det erbjuder aktiespararen Leif GW Persson i en klok krönika i dagens Expressen. Han är uppenbarligen anhängare av filosofin att bara investera (ej spekulera kortsiktigt) i aktier och passa på att inhandla dem när de råkar bli billiga:
”…I avvaktan på detta har jag inga större problem med att satsa på bolag som år efter år tjänat tio procent eller mer på sista raden och delat ut merparten av vinsterna till sina ägare.”

Read Full Post »

Artiklar i stil med ”Här är vårens vinnarfonder” i dagens Aftonbladet är numer lika vanligt återkommande inslag i kvällstidningarna som artiklarna om ballongmage och ”du kan vara drabbad av den okända folksjukdomen X”. Det betyder att det säljer.  Det betyder också att det finns en tacksam marknad för ”experter” som uttalar sig och ger råd om hur man ska placera sina pengar. En av dem avslöjar ofrivilligt genom sitt ordval den stora likheten mellan börstips och horoskop:

”Om alla stjärnor står rätt på himlen kan jag tänka mig att till exempel Afrika kan komma starkt.” (Indecaps Niklas Lundberg om Swedbank Roburs Afrikafond som en möjlig ”raket”)

Read Full Post »

”Man kan säga att marknaderna är så pass effektiva och informationen så spridd att det blir svårt att få ett analysövertag över någon annan. Alla hamnar ungefär på index-avkastningen. Men har man aktiv förvaltning så har man också kostnader. Det betyder att man hamnar lite sämre än index.”

Så motiverar sjunde AP-fondens vd Peter Norman för Ekot varför de ska sluta försöka hitta ”vinnaraktier” och istället renodla sina aktieplaceringar till att följa index så de får ned förvaltningskostnaderna. Däremot ska de försöka utöka satsningarna på sådant som inte svänger med börsen. På hemsidan skriver de:

”Från och med 2010 kommer grunden att bestå av ren betaförvaltning, det vill säga indexförvaltning, för att ta vara på den avkastning som aktiemarknaden som helhet ger. Till det kommer sedan en utökad andel ren alfaförvaltning som ska ge ett positivt resultat oavsett hur börsen utvecklas. Den ska tjäna pengar på både upp- och nedgång.”

Ytterligare en större spelare som slutar tro på stock-picking.

Read Full Post »

Det har varit mycket snack om PPM-rådgivning senaste tiden. Politikerna är tydligen inte med på tåget när PPM-myndigheten ska sjösätta nytt IT-system som gör det lättare för ”PPM-rådgivare” att byta fonder åt sina kunder. Tidigare börschefen Bengt Rydén och Aktiefrämjandets Lars Erik Forsggårdh rasade nyligen på DN Debatt mot just detta.

Igår skrev Aftonbladet  om fenomenet och lyfte fram spararen Kerstin Cazorla som tröttnat på att själv behöva tänka på hur hon ska ha PPM-pengarna placerade:

” Jag är helt ointresserad av ekonomi och den här typen av fondarbete ska inte ligga på mig. Det ska skötas av proffs. Kunniga, intresserade, människor som kan.”

För hjälpen betalar hon 495 kr om året till sina ”rådgivare” på Swedbank, och är mycket nöjd med det:

”Hittills i år har det gett mig en uppgång på 29 procent, jag har fått tillbaka 8 000 kronor av min förlust i fjol.”

Men med tanke på att genomsnittsportföljen i PPM stigit i princip lika mycket (28 procent), och att Stockholmsbörsen faktiskt stigit med 48 procent sen årsskiftet, så är det en jättedyr förvaltning. För noll kr i avgift hade det sannolikt gått bättre för Kerstin Cazorlas PPM-sparande.

Det kostar att lägga över ansvaret på andra, och slippa hålla koll på fonder. Men tydligen är många beredda att betala dyrt för möjligheten att skylla på dåliga ”rådgivare” när det går dåligt samtidigt som man kan ta åt sig äran och känna sig smart när det går bra. 495 kr per år verkar det i alla fall vara värt.

Read Full Post »

Urban Bäckström har skrivit en ny bok om aktiesparande. Han ifrågasätter fondkonceptet:

”Trots marknadsföringen finns det väl belagt i forskningslitteraturen att fonder i genomsnitt, över tid, inte slår index. De går till och med sämre än index om man tar hänsyn till avgifterna.”

Har inte läst boken än, men anslaget att ifrågasätta fondjättarnas nytta för småspararen är ju lovande.

E24:s genomgång av fond-i-fonderna hos storbankerna är bara ett exempel på hur mycket värdelösa – men dyra – fonder det finns där ute…

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare