Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Finansmarknaden’

image

Reykjavik, lördag morgon 04.45. Sitter och väntar på flygbussen nere vid hamnen där folk släntrar ut med ölflaskan i handen från stadens nattklubbar. Här går man ut sent, aldrig före midnatt och festar hårt (har jag hört) tills det är dags att plockas upp av någon snäll (nykter?) kompis med bil.

Nu åker bussen. Lämnar landet som satte sig på kartan som finanskrisens största slukhål. Efter en total avreglering på 90-talet, och ett självförtroende som efterklokt kallas hybris, var det bäddat för bubbla. Historien förtäljer om testosteronstinna fiskare som sadlade om till investmentbankers på någon av de tre bankerna som växte sig flerfalt större än landets BNP. Hur regering och centralbank omöjligt kunde rädda dem – ”too big to save” – när  den globala kapitalmarknaden frös till krishösten 2008. Finansvikingar och deras ”outvasion” fick skulden tillsammans med David Oddsson, den nyliberale centralbankschefen som låg bakom den finansiella avregleringen som mångårig premiärminister. Jo, även sittande högerpremiärministern Geir Haarde beskylldes för debaclet. Han ställdes faktiskt inför en slags ”riksrätt” efteråt och dömdes till fängelse. Han slapp dock skaka galler när hela spektaklet var över. Sedan folkligt uppror och vänstersväng med första öppet homosexuella kvinnliga premiärministern, beskedliga nedskärningar (ingen centraleuropeisk total åtstramningskur här inte) och en hyfsat snabb vändning. ”Ser man bara till siffrorna, så ser Island ut att må rätt bra idag. Man skulle inte kunna tro att vi var på botten för bara fem år sen”, säger Eirikur Bergmann, professor i politisk vetenskap vid Bifrost University när han bjuder på espresso hemma i sin för tillfället lite stökiga villa där disken samlats på hög i köket.

image

”Ursäkta röran, det är mycket resande fram och tillbaka nu”. Precis hemkommen från Sydamerika. Morgonen därpå ska han till Kina. Sedan han i februari kom ut med sin bok om Islands finansiella jordbävning,
Iceland and the International Financial Crisis – Boom, Bust and Recovery”, är han upptagen med att turnera på konferens världen över för att berätta om vad som byggde bubblan.
”Vi har alltid haft bubblor. Stark uppgång och sedan platt fall, det är typiskt för vår ekonomi. Men varje gång kommer vi ändå en bit framåt, när dammet väl lagt sig”. Professor Bergmanns teori är att expansion och symboliska stordåd – i stil med finansvikingarnas uppköp av brittiska fotbollslag och danska varuhus – är inbäddat i den isländska folksjälen. ”Det har med självständighetskampen att göra, vi är fortfarande i behov av att visa att vi kan själva, att vi har en plats på den internationella kartan”, säger Bergmann och hänvisar bakåt i historien där Island gång på gång hävdat sitt oberoende. Först gentemot Norge (varifrån de första bosättarna kom på 800-talet), sedan mot Danmark som de klippte banden med när tillfället gavs att kuppa fram en självständighetsförklaring under nazisternas ockupation 1944. Sedan dess har Island även haft anledning att mäta sig med Storbritannien (”torskkriget” på 70-talet). Island, den bångstyriga ungen som ständigt måste visa att hen ”kan själv”. Det är i det historiska ljuset man ska se det som skedde på finansmarknaden här på 00-talet, menar Bergmann.
Vad säger han om teorin att det var något typiskt manligt detta, att det finansiella högmodet hör ihop med machokulturen med risktagande fiskare som hellre dör i vågorna till havs än kommer hem utan fångst efter trålarturen? (En nidbild som befästes i Michael Lewis mycket underhållande reportagebok ”Boomerang – travels in the New Third World”)
”Njae, som alltid så berättar Lewis en bra story, som kanske är bättre än verkligheten. Kom ihåg att detta skedde i ett av världens mest jämställda länder. Då fanns det inga kvinnoröster som protesterade, alla var med på tåget och njöt av färden”.
Skulle det kunna hända igen på Island?
”Ja! Det är det korta och enkla svaret. Kolla på huspriserna, de skjuter i höjden igen. Storstilad nybyggnation är tillbaka”.

image

Men det var ju bara fem år sedan det kraschade, nog minns väl folk hur det gick förra gången?
”Jo, men det är så vi tagit oss fram i historien. Två steg fram och ett tillbaka. De ständiga kriserna till trots, det leder totalt sett ändå till framsteg”.

05.00. Busschauffören har slutat tjöta med den pratglade amerikanen längst fram som förvånas över islänningarnas alkoholvanor (”They’ll be sleeping well into the afternoon after this partying!”), bussen börjar färden mot Keflaviks flygplats. På vägen ut ur Reykjavik  passerar vi byggkranar i färd med att resa nya höghus med sjöutsikt där lägenheterna säkert redan är sålda.

image

På grund av de nya kapitalrestriktionerna som ska skydda den sköra isländska kronan från att falla vid kapitalflykt så jagar de rikas pengar inhemska investeringar istället, och då har fastigheter återigen blivit ett hett objekt. Innan vi svänger upp mot huvudleden kör vi förbi ett inglasat bankpalats (också det med Atlantutsikt vid första raden) där ett nytt namn står på skylten – ”Arion banki”, tidigare Kaupthing bank.

image

När Kaupthing kånkade tillsammans med Glitnir och Landsbanki, delades de upp i ”goda” (hanterbara) inhemska skulder och tillgångar som backades upp av statlig insättningsgaranti och de gigantiska utländska cancersvulsterna som helt sonika skars bort (till utländska kreditgivares protester).
Arion är Kaupthings nya friska ansikte. Om professor Bergmann får rätt i sin bubbelvarning finns det risk för att det inte blir det sista namnet på banken.

P.S.

Efter att finansäventyret tog slut blev fiske åter viktigast för Islands ekonomi. Vilket märks när jag slår på teven på kvällen.

image

Dokumentär om modiga fiskare på public service-kanalen och musikunderhållning inspelad på fiskebåt på en reklamkanal där det mellan varven annonseras för fiskebåtsmäkleri och fiskrestauranger.  Men nu ser turismen ut att kunna ta över den positionen. Efter finanskraschen och Eyjafjallajökulls utbrott som lamslog hela Europas flygtrafik ökade faktiskt resandet till Island, inte tvärtom! Inte bara en fråga om katastrofturism, händelserna satte helt enkelt Island på världskartan. All publicity is good publicity…
Det finns skäl för turisterna att komma. Om man står ut med mycket omväxlande väder, från snöstorm…

image

…till solsken på fem minuter…

image

…så bjuder Island på många mäktiga naturupplevelser och en stor sagobrunn att ösa historia ur.
Jag var där med min 9-årige son som stortrivdes i naturen (han är lik sin far) och rekommenderar absolut ett besök vid den ursprungliga Alltingsplatsen i Thingvellirs nationalpark.

image

Sedan kan du gärna fortsätta på dagsturen ”Golden circle” som bland annat passerar förbi Geysir och Gullfoss.

image

image

Missa inte heller ett besök på någon av alla geotermiskt uppvärmda bad där hagel och snövindar bara bidrar till den heta upplevelsen. I Reykjavik ligger kommunala Laugardalslaug med såväl rutschkanor som relaxpool med 38-gradigt vatten. En tur till den stora turistattraktionen Blue Lagoon, är också värt besväret (kosta på dig massage på flytbädd i vattnet!).

image

Till sist ett tips för alla som är lika skidintresserade som jag. Bláfjöll, med sittliftar och sköna utförslöpor i Sälenstil ligger bara en halvtimme från Reykjavik med skiduthyrning. Vid gott väder, underbar utsikt!

image

image

Vid mindre bra väder… ser du ingenting!
Så glöm inte skidglasögonen hemma, de behövs verkligen (som jag kostsamt erfor när jag tvingades köpa nya i skidshopen).

Kolla vädret samma morgon du åker iväg på äventyr. Det ändras innan du hinner blinka, så passa på när det väl är fint!
Det gäller för övrigt alla utomhusaktiviteter på Island.
Kanske även inställningen till såväl sprit som ekonomisk högkonjunktur. Lika bra att passa på att festa medan man kan, man vet aldrig när ovädret slår till igen…

Read Full Post »

image

Efter Lars Peter Hansen och Eugene Fama vid Chicago University var det till sist dags att träffa årets tredje ekonomipristagare, Robert Shiller, i Yale. Vi bytte tuff storstad…
image

…mot mysig småstad.
image

Det var också ett byte från strikt beräknande (det måste passa in i modellen) till ifrågasättande  resonemang (det är det som inte passar in i modellen som är intressant). Ett byte från utgångspunkten att människan agerar rationellt till att mänskligt beslutsfattande istället präglas av irrationalitet. Även ett byte från höger till vänster. Från Fama´s libertarianska syn på var gränsen skall gå för vad staten skall lägga sig i, till Shillers tankar om ökad reglering och behovet av fler finansiella produkter i den sociala rättvisans tjänst. Teorierna de belönats för är i sig inte politiska. Men när jag träffar dem och hör hur de resonerar kring hur stor tilltro man ska ha till att marknaden alltid har rätt, så blir det tydligt varför Fama och Shiller inte bara är på teoretisk, utan även på ideologisk, kollisionskurs med varandra.

Att träffa Hansen, Fama och Shiller i just denna ordning var som en upptrappning i frispråkighet.
Hansen skydde frågan om Fama vs Shiller som en schweizisk diplomat försöker undvika att ta ställning i frågan om Israel/Palestina. Fama försvarade sin ståndpunkt med en air av auktoritet genom att distansera sig till Shiller med kommentarer som att hans och beteende-ekonomernas olika teorier ”inte hänger samman”. Med Shiller behövde jag inte ens säga ”F-ordet” innan han omedelbart replikerade på den implicita kritiken från Fama och bjöd på en lång utläggning om varför Fama motsäger sig själv när han i handling inte agerar som hans teorier förespråkar. Shiller pekar på Famas engagemang i fondförvaltaren Dimensional Fund Advisors och menar att det är konstigt att en man som inte tror att man kan slå marknaden, satsar på en firma som försöker sig på just det. Det faktum att de också verkar vara rätt så bra på att slå marknaden tog Shiller i denna NY Times-krönika upp som bevis på att Fama har fel i sin syn på marknaden som ”effektiv” (i bemärkelsen att man inte ska kunna göra aktiefynd eftersom börspriset extremt snabbt blir det ”rätta” efter att ny information blivit känd, bara olaglig insiderinformation erbjuder aktieklipp…). Shiller, så belevad som han är, kallar inte Famas sidobusiness i fondfirman för hyckleri rakt ut. Istället beklagade han sig å Famas vägnar för att den verksamheten måste vara lika jobbig ”som för en katolik som kommer fram till att gud inte finns”…

Fama och Shiller är visserligen överens om fakta i målet – det finns ingen nämnvärd förutsägbarhet i aktiepriser på kort sikt. De är även överens om att det däremot finns förutsägbarhet på lång sikt vad gäller en viss sorts aktier – småbolagsaktier och värdeaktier (de senare definieras som aktier med lågt marknadspris i förhållande till värdet på bolaget enligt balansräkningen) stiger mer på sikt än storbolagsaktier och tillväxtaktier (högt marknadspris i förhållande till tillgångarnas värde). Detta visade Fama tillsammans med sin parhäst Kenneth French i en berömd avhandling 1997. Det som skiljer dem åt, och det rejält, är tolkningen av vad detta beror på. Fama håller sig kvar vid sin rationella förklaringsmodell och menar att överavkastningen för småbolags- och värdeaktier beror på att marknaden tillskriver den typen av aktier större risk medan Shiller förklarar det med irrationellt beteende bland aktiespekulanter som hypar upp tillväxtbolag till Facebook-nivåer som de sedan rasar tillbaka ifrån när förväntningarna inte infrias. Därför är det mer lönsamt att investera i förbisedda, lite tråkigare, gamla hederliga värdebolag á la SSAB.

Fama är förresten inte ensam om extraknäck på finansmarknaden. Shiller, om än väldigt blygsamt i förbifarten, passade på att nämna att han tagit fram investeringsstrategin för en ”egen” fond hos Barclay.

Nog om aktier. Ett område där Shiller kan vara mer ensam herre på täppan är frågan om bostadspriser. Han är nog USAs främsta expert på området. Det var Shiller som tog fram landets nu ledande bostadsprinsindex när han i sin forskning bakåt i tiden upptäckte att då existerande prisdataunderlag var undermåligt. Det var Shiller som länge varnade för en bostadsbubbla och skyndade på en ny upplaga av huvudverket Irrational Exuberance så att den kom ut precis innan bostadsbubblan också sprack (i första versionen av boken hade han redan med god tajming förutspått IT-kraschen på börsen).
Naturligtvis talade vi mycket om bostadsmarknaden, som Shiller menar är mer förutsägbar än finansmarknaden. Dels eftersom bostaden är en mindre likvid tillgång (lite bökigare att köpa och sälja bara för spekulation, man tenderar ju att bo där också…), men också för att det finns fler ”amatörer” på denna marknad. På börsen tenderar experterna att vara tongivande i prissättningen. Även om de också emellanåt rycks med i den bubbelskapande irrationella marknadspsykologin, så bidrar de ändå till en överlag mer korrekt prissättning av aktier än vad som är fallet på bostadsmarknaden där bostadspriserna uteslutande styrs av vanligt folks tro på vart marknaden är på väg. Enligt Shiller skapas emellanåt ”new era theorys”, berättelser som alla tror på och handlar utifrån. Som t ex att internetaktier är en bra placering eller att bostäder är en säker investering som bara kan gå upp… Media blåser genom ”information cascades” upp dessa myter till en vedertagen sanning, hypen blir en självuppfyllande profetia på börsen och bostadsmarknaden. I en ”feedback-loop” mellan tro och prisuppgång förstärks bägge tills det når en ohållbar nivå då bubblan är uppblåst till bristningsgränsen. Vid den tidpunkten är det inte mycket av negativa nyheter som krävs för att sticka hål på den. Som Shiller visar i sin historiska genomgång av tidningarnas storys dagarna före, under och efter kraschen på Wall Street 1929, så verkar det som att inga egentliga nyheter egentligen utlöser fallet. Någon mindre justering nedåt i prisnivån (orsakad av alltifrån en fjärils vingslag i Kina till en konjunkturrapport som var något sämre än väntat) räcker i ett sådant uppblåst läge för att vända marknadstron från optimism till tvekan, till oro, till förtvivlan… Shiller menar att krascher sällan är omedelbara, det handlar inte om en enskild händelse en enskild dag, det är ett mer utdraget förlopp där det självspelande pianot stannar, och så vrids mekanismen med informationskaskader och feedbackloopar tillbaka motsols. Jämfört med den utdragna uppgången, mycket mera snabbt och dramatiskt, men ändå inte så momentant som man i efterhand kommer ihåg ”krascherna”. Marknadspsykologin förklarar dessa – på lång sikt förutsägbara – bubblor enligt Shiller. Medan man enligt Fama aldrig kan säga att det är en bubbla, förrän efterklokt i efterhand, och därmed är spekulanternas agerande rationellt in i det sista (så länge som det finns en ännu större idiot som köper mina Boo.com-aktier för X+100 kr imorgon så är det rationellt av mig att köpa dem för X idag…).

Oops, nu var vi tillbaks på börsen igen. Men det är svårt att undvika när man pratar om Shiller, för hans teorier om marknadspsykologi går igen på alla marknader. Psykologi, ja. Traditionellt sett inte så vanligt för en ekonom att bry sig om hur psyket funkar. Ända fram till 80-talet så var det perspektivet frånvarande i ekonomiforskningen och det dröjde ytterligare många år innan det blev taget på allvar. Robert Shillers fru, Virginia Shiller, är psykolog. Han berättar att hon påverkat honom väldigt mycket i sin forskning, och när jag frågar henne vad hon tycker om årets pris har hon en teori om att maken parades ihop med Fama, för ”balansens skull” som hon uttrycker det. ”Hur då?”, undrar jag. Hon svarar med att säga att hennes make länge kämpat i motvind: ”Det är på tiden att det här perspektivet får sitt erkännande, du ska veta att han har fått utstå mycket kritik genom åren…”
Men att ge psykologins betydelse inom ekonomisk forskning ett erkännande är inte helt nytt. Kahneman fick det ju redan 2002. Priskommitén motiverar i år valet av Shiller med att han också är en förgrundsgestalt inom ”behavioral finance”, forskningsområdet som tar de psykologiska beteendeteorierna in i de ekonomiska modellerna.

Tillbaks till bostadsmarknaden nu, för det är där vi avslutar intervjun med Shiller. I New Havens välmående villakvarter.
image
image
image

Själv bor Shiller sedan 30 år tillbaka i ett hus från 1924 i ”colonial goes dutch style” som de byggde till så att de fick både rymligare kök (med underbara ljusinsläpp via fönster som öppnar upp mot trädgården på baksidan) och ett arbetsrum i källaren. Det ligger på en av gatorna där husen är lite större och en av grannarna just nu försöker sälja sitt för 750 000 $.
image

Vi åker till ett av husen några kvarter bort, och hittar ett som just nu är till salu för 199 900 $.
image

Bostadspriser varierar mycket mellan olika ställen i landet, och lokalt i varje stad. Bakom en allmän nedgång på drygt 30% i USA i fallet som började 2006, döljer sig såväl mycket kraftigare nedgångar på vissa ställen (t ex Florida) som mindre branta backar på andra (t ex New York). Jag frågar Shiller hur det gått för hans kvarter i New Haven. ”Jag vet inte, jag bryr mig inte så mycket. Jag trivs här och planerar inte flytta närmaste tiden”.
När jag berättar om prisutvecklingen i Sverige, där vi mer eller mindre obrutet haft uppgång sedan mitten av nittiotalet, börjar han först reservera sig för att han inte borde uttala sig om marknader han inte detaljstuderat. Men nog har han hört talas om den svenska prisuppgången, det har han.
image

Jag ritar upp den svenska priskurvan på asfalten för att åskådliggöra trenden (förlåt om jag missade skalan lite granna) och han konstaterar att det ser ut som den amerikanska uppgången innan det vände.

Mötet avslutas med att vi byter böcker med varandra.
image

Kanske så nära en gratislunch man kan komma utan att behöva hamna i debatt om huruvida marknaderna är effektiva eller inte?

Mer om Shillers syn på bostadspriser, hur man känner igen en bubbla och varför han vill ha mer – inte mindre – finansmarknad för den sociala rättvisans skull, det får du när reportagen redigerats klart. Håll utkik på svt.se/nobel!

Tills dess, om du vill lära känna Shillers teorier bättre så rekommenderas portalverket ”Irrational Exuberance” om bubblor på aktie- och bostadsmarknaden. Den kan med fördel följas upp med ”The Subprime Solution” för den bostadsintresserade, och läs ”The New Financial Order” om du vill förstå mer av hans (politiska) syn på finansmarknadens betydelse för samhällets utveckling.

Här kan du läsa Kungliga vetenskapsakademins utförliga bakgrund till årets prisbelönta forskning. Om än något mer teknisk än den förenklade och kortare varianten, är den mer givande för den som verkligen vill förstå hur pristagarna hänger ihop (och inte).

Här läser du mer om mina tidigare möten med Hansen och Fama.

Read Full Post »

När jag gick på Handels fick jag av finansprofessorn höra på första
lektionen att ”you can’t beat the market, but the market sure can beat the hell out of you!” Det var ett eko av Eugene Fama. En akademisk gigant, kändis för alla som pluggat finans någonstans i världen de senaste decennierna. Nu även känd som Nobelpristagare.

Fama, mannen som gett den ”effektiva marknaden” ett ansikte. Han verkar också vara effektiv som person. Från början hade han signalerat att han är en upptagen man som egentligen inte har tid med stora porträttintervjuer. Jag hade blivit varnad att han kunde vara en svårflörtad stjärna. Jag blev extra orolig när jag tidigt på morgonen fick ett mail från honom (skrivet 05.30) att vi var välkomna hem till honom 8.30, men att han ”senast 9.30 måste vara på universitetet”. Oops, där blev intervjun genast 300% kortare, gäller att kasta om i manuset för att få med det allra mest väsentliga, och kasta sig i en taxi extra tidigt. På plats redan 8.10 var vi i alla fall färdigriggade när mr Fama kom nedför trappan 8.40. När han var på väg frågade hans fru om jag träffat honom tidigare? Nej. ”Then you´re in for a treat, honey… Or, be treated by him…”

Men snabbt visade det sig att ”Gene” var lite av en solstråle som lyste upp när jag började fråga honom om hans forskning och ställde frågor som avslöjade att jag faktiskt fattar vad han pysslar med. Nu vill jag inte skryta, men han sade spontant “well, you know, I’ve been on tv a lot recently and they all ask stupid questions. This is the most indepth interview I’ve done, I appreciate the questions”. Visst, det är skryt. Men ge mig det, okej? Så vi höll på till 10 och fick tack vare hans effektiva och tvärsäkra svar, tid med allt jag ville fråga honom om.

image

Eugene Famas forskning visar att ny information väldigt snabbt påverkar priserna på börsen, så det finns enligt hans synsätt inga vinster att hämta genom att försöka pricka ”vinnaraktier”. Bäst att spara i en diversifierad, passivt förvaltad indexfond, helt enkelt. Hans forskning ”bevisar” att fondförvaltare som tar bra betalt för att försöka slå marknaden är bortkastade pengar. Eftersom man enligt hans synsätt inte kan slå marknaden kan man lika gärna låta apor kasta pil på börssidorna, eller parkera sig i en indexfond och sen sluta bry sig. Så gör han själv.

Vad säger han då om börsjournalistik som går ut på att tipsa om heta aktier och lista senaste årets fondvinnare? ”Business pornography!”, svarar Fama snabbt.

Efter intervjun bjöd hans Sally-Ann på godis som blivit över från Halloween. Hon hade köpt en hel kartong med choklad, men inga barn hade ringt på för ”trick or treat”, så hon insisterade på att vi skulle plocka med oss peanutbutter cups. Efter att ha tackat nej artigt tre gånger, tog jag emot jordnötscrèmechokladen.

image

Effektiv är Gene’s mellannamn. Han körde oss sedan in till universitetet, bara några kvarter bort, i sin Volvo (”they’re still made in Sweden, aren’t they?”) och berättade att han brukar egentligen gå men tar bilen för att hinna till golfbanan på eftermiddagarna. ”Man får bra motion av att traska runt i fyra timmar”, sa jag. ”Fyra timmar? Jag går runt 18 hål på två. Jag brukar vara snabb. Går ensam, eller med Richard Thaler”.

image

På vägen ut från Chicago University plockar jag på mig ett ex av Booth Business Schools eget glossiga magasin som uppmärksammar hans 50 år på skolan:

”Fama, a giant of modern finance, developed the efficient market hypothesis, which forever changed the way investors and researchers view the stock market… Fama figured out that you can’t beat the market because prices already incorporate the information in easily available signals. His dissertation, ”The Behavior of Stock Market Prices”, followed by ”Efficient Capital Markets: A Review of Theory and Empirical Work”, published in the Journal of Finance in 1970, revolutionized empirical work in finance and the understanding of financial markets.”

Hans forskning var sannerligen banbrytande. Innan hans teori om ”effektiva marknader” – enligt vilken det inte finns några aktiefynd som väntar på att bli upplockade – kunde självutnämnda aktieproffs och fondförvaltare utan akademiskt mothugg påstå att de tillför ett stort värde för sina kunder när de ägnar sig åt att leta efter framtida vinnare på börsen. Efter att Famas teori blivit allmänt accepterad, blev det för dem svårare att motivera sitt existensberättigande. Trots det fortsätter de flesta sparare att tro att finanshajarna vid Stureplan vet något som vi vanliga dödliga inte kan förstå oss på… När det resonemanget dyker upp som försäljningsargument för 1,5% i förvaltningsavgift för en ”aktiefond Sverige” hos storbanken, då kan man plocka fram sin Fama och resonera som i Chicago Booth Magazine:

”Fama’s work provides the intellectual underpinnings for passively-manager and indexed mutual funds- paving the way for a new approach to investing. That philosophy says that neither luck or smarts will make you a better investor, and active management provides no additional value. Buying a basket of stocks that reflect the markets will yield better results than selectively picking stocks.”

Vi tar det en gång till ifall du missade den helt avgörande slutsatsen av hans forskning: ”Neither luck or smarts will make you a better investor”!

Enligt teorin om att nyheter om företagets värde omedelbart återspeglas i börskursen, så blir det svårt att förklara aktiekursens utveckling – i brist på nyheter – med annat än slumpen. Marknaderna borde enligt teorin vara helt oförutsägbara. Börsutvecklingen blir som man brukar säga ”a random walk down Wall Street”. Vilken nytta har man då av prognosmakare som tror sig pricka in ”riktkurser” och ägnar sig åt att utfärda ”köprekommendationer”?

Fama gillar att hamra in den poängen. I intervjun drar han sig inte för att väldigt tydligt kritisera de förvaltare som tar bra betalt för att göra ett meningslöst jobb, ”som bäst åtminstone inte kostar kunden sämre avkastning än index, efter förvaltningsavgifterna är dragna”. Fama erkänner dock att det finns ett fåtal förvaltare – mycket litet fåtal – som har en förmåga att över lång tid lyckas bättre än snittet av de andra (lyckas slå index). Problemet är bara att det på förhand är omöjligt att skilja dem från mängden som bara haft tur några år i rad. Därför är det mest rationella för vanligt folk att lägga sig i en billig indexfond. Precis som Fama gör själv med sina egna pengar: ”I don’t have time to keep up with everything necessary to know in order to find those rarely succesful fund managers”.

image

För mer om Fama, och en bra sammanfattning av det senaste halvseklets utveckling av forskningen kring finansmarknaden, läs hans egen
utmärkta essä ”My life in Finance”.

Här kan du läsa om mitt möte med de andra av årets ekononipristagare:

Robert Shiller

Lars Peter Hansen

Read Full Post »

Går det att förutspå börskurser och bostadspriser? Sökandet efter svaret började idag på Eleven City Diner i Chicago (har du vägarna förbi på 1112 S Wabash, så har de grymma sandwiches!).

image

Andreas och jag tog om första scenen hundra gånger tills tajmingen satt så perfekt att min monolog tog slut precis när det blev min tur att beställa…

image

…något som inte blev en ”gratislunch”. Men såna finns väl inte. Eller? Det är det vi sedan åkte iväg för att fråga en av årets ekonomipristagare, Lars Peter Hansen. Tillsammans med hans ekonomilärare (assistant professor) till fru, Grace Tsiang (bakom kameran) och deras ekonomistuderande son Peter, åt vi upp de goda mackorna som vi bjöd på.

image

Även om Hansen inte tror på några gratisluncher på finansmarknaderna, så fick han i alla fall idag en som mättade väl, helt utan extra kostnad.
Kalorierna förbrändes sedan med hjälp av lite fussball.

image

På väg till universitetet bjöd Grace på en fika i kvarteret. Där gav hon mig rådet att inte försöka förstå varför Hansen, Fama och Shiller fick priset tillsammans. ”Många tidningsartiklar har försökt koppla samman dem, men det blir lite krystat. Egentligen borde Lars Peter fått det för två år sen med Sargent, men de rättade väl till det nu…”
Så pratade vi lite om kontrasten mellan Fama och Shiller (en akademisk-ideologisk konflikt som Hansen i intervjun försökte värja sig mot att ta ställning till) och hur tron på effektiva marknader där marknadspriset alltid är rätt (Fama, och till stor del även Hansen) står mot behavioral finance-skolans (Shiller) syn på människor som delvis irrationella beslutsfattare som emellanåt bygger upp bubblor.
Sen en titt in i Hansens ”pizzaworkshop” med sina studenter…

image

…där endast en av femton var tjej. Så om 30 år kan vi i alla fall räkna med att drygt 6% av alla ekonomipristagare är kvinnor?
På väggen hängde idel gamla stötar som gjort sig ett namn i gamet. Bakom den kaffedrickande Hansen…

image

…hänger t ex en tidigare Nobelpristagare från Chicagoskolan, en viss mr Friedman…

image

…men se, om det inte också fanns en svensk med på ekonomernas Hall of Fame…

image

(som började med ett porträtt av Adam Smith).
På vägen hem konstaterade jag att amerikanerna är bra på att fejka det äkta. Precis som på Princeton, där jag var förra gången jag hade detta roliga ärende till USA, så har detta blott 100-åriga universitet byggnader i 1600-talsarkitektur á la ”Harry Potter was here”.

image

Rundar av dagen med lite trash-finansteve som får gamla goda A-ekonomi (vila i frid) att framstå som helgmålsbön i jämförelse:

image

Gonatt, måste sova ordentligt nu. Imorgon träffar jag en hårding. En no nonsense kinda guy har jag fått för mig att han är, den där Fama.

Här kan du läsa hur mötet med Fama gick. Och här om den tredje pristagaren i år, Robert Shiller.

Read Full Post »

Läser DN som vill vara bussig idag och tipsa om ”bästa blandfonderna” men riskerar göra mer skada än nytta när man går i några av fondjournalistikens vanligaste fällor. För det första är det meningslöst att utvärdera fonder utifrån ett trackrecord på endast fem år, om man nu överhuvud taget tror att tidigare bedrifter säger något om framtida avkastning (vilket jag tror tillhör undantagen). För det andra är det svårt att värja sig mot grafikens underliggande budskap: det lönar sig att vara aggressiv. Just denna femårsperiod, ja…

image

Read Full Post »

En av årets ekonomipristagare till Alfred Nobels minne, Robert Shiller, intervjuas av Fox ekonominyheter som efter att gratulera honom går rakt på de viktiga frågorna om hans bakgrund.

Programledaren: ”You grew up in Detroit… Were you a nerd? Did people pick on you because your brain was probably bigger than the rest of your body when you were 12?

Shiller: “Well… At a class reunion last year it felt that my status has improved. I could hug all the pretty girls now.”

Programledaren: “Hey, you´ve got a really good head of hair and you got a Nobel prize, so there you go…”

Sedan får han faktiskt en intressant fråga om det motsägelsefulla med att han (förutom Lars Peter Hansen) delar priset med Eugene Fama som står på en teoretisk grund som egentligen går på tvärs med Shillers.

Programledaren: ”Fama and you have actually been rivals through the years. You see the world differently, yet the committee recognizes what you´ve both done.”

Shiller: “They are at the university of Chicago school and I´m at Yale, and I suppose that colors our thinking. That Chicago school tends to not think of anything contrary to markets… There´s this idea that market solutions are perfect. I actually like markets, but I don´t think of them as perfect, I think they need regulation.”

Till sist får han frågan om vilket tillgångsslag man ska investera i just nu.

Programledaren: “What’s most perfectly prized right now?”

Shiller: “In the short run, real estate. The stock market is overprized, I think. But in the long run it might be exactly the reversed.”

Read Full Post »

VA.se har gjort en intressant sammanställning av Nobelpristagare i ekonomi som prisats för saker som senare visat sig vara ”fel”. Namn som Hayek, Friedman, Becker, Scholes och Merton dyker upp i detta sammanhang. Naturligtvis inte lätt att ensidigt slå fast vad som är rätt och fel inom ekonomisk vetenskap, men de sätter verkligen fingret på hur farligt det är att lita för mycket på teorier som i efterhand kan visa sig vara mer trendiga än träffsäkra.

Det illustrerar svårigheten med att dela ut ett pris för vetenskapliga framsteg inom en så rörlig ”vetenskap” som ekonomi. Årets pristagare är ett intressant exempel på hur motsägelsefulla de framstående ekonomerna kan synas vara! Eugene Fama belönas för forskning som i princip utgår från att människor agerar 100% rationellt på finansmarknaden (det finns ”inga gratis luncher” där ute –> börsen går inte att förutse, kursrörelser beror bara på slumpen). Till synes i motsats till Shillers forskning som utgår just från att människor som ekonomiska aktörer är allt annat än perfekt rationella i sitt beteende (vilket den återkommande uppkomsten av börs- och fastighetsbubblor – som han så förtjänstfullt kartlagt – bevisar). I år ryms alltså motsägelsen i ett och samma pris, något som får Andreas Cervenka att i sin krönika fråga sig ”hur är det möjligt?”

Det skulle vara intressant att sammanföra de två i ett samtal för att få ett svar på det, höra hur de ser på möjligheten att gifta ihop sina respektive synsätt. När jag inför Nobelporträttet av förrförra årets pristagare talade med pristagaren Thomas Sargent om hur man kan hävda att människor agerar rationellt när de kastar sig på börståget precis innan det åker över stupet, hävdade han att det finns något rationellt även i det beteendet, bara man gör det med öppna ögon. Typ så, förstod jag hans resonemang. Om detta vill jag höra mera av årets pristagare. Är de på denna punkt om den så kallade ”effektiva marknadshypotesen” genuina motpoler eller inte?

”Snillen spekulerar” kan bli riktigt intressant i år för alla ekonominördar där ute…

Read Full Post »

image

image

image

Precis tillbringat en kul halvtimme i Nobelstudion i sällskap av ekonomiprofessorerna Micael Dahlén, Hubert Fromlet och min kollega Peter Rawet. Dahlén gjorde segertecknet när det stod klart att en av pristagarna heter Robert Shiller.
”Det handlar mycket om psykologi – forskning man inte behöver vara ekonom för att förstå!”
Jag log nöjt i smyg. Tre år i rad har jag haft med mig Shillers mest betydelsefulla bok in i studion, senast igårkväll skrev jag en motivering till varför han borde få priset. Idag fick jag utdelning på det. Denna gång hade jag inte släpat på ”Irrational exuberance” i onödan. Läs den, fascineras av hans övertygande sätt att förklara varför vi alla dras med i flockbeteendet som bygger upp bubblor och varför vi alltid är så förvånade när de spricker…
Förstå varför jag inombords skrek ”Äntligen!”

Se sändningen här!

Boktips: När du klämt Irrational Exuberance om varför bostadsbubblan uppstod och sprack, vill du läsa vad man ska göra åt bubbelproblemet. Det lyckas han hyfsat väl besvara i ”The subprime solution”.
image

Read Full Post »

Imorgon delas ”nobelpriset i ekonomi” ut. Gud förbjude att du säger det högt i offentliga sammanhang, då får du genast ett antal Nobel-talibaner på halsen. De (naturvetare) kommer dels hävda att ekonomi inte är någon riktig vetenskap. Dels kommer de påpeka att detta pris heter ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” och hakades på de ”riktiga” prisen 1968 i en kupp av Riksbanken i samband med dess 300-årsjubileum. Har de rätt?

Tja, vad gäller det senare stämmer i alla fall fakta i målet. Vad gäller den förstnämnda kritiken är det lite mer upp till diskussion. Låtom oss då titta på den akademiska biten!

Som forskare får man cred genom att citeras ofta i andra forskares avhandlingar. Den som har citerats mest när man dör vinner. Citeras man för något banbrytande som står sig (åtminstone ett par decennier) och har tur kan man även vinna ett Nobelpris innan man dör. Får man komma till Stockholm den 10:e december och ta emot Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne borde väl antalet citeringar skjuta i höjden efteråt? Icke så. Forskare i Oxford och Uppsala har tittat på den saken genom att studera citeringar från 1930 till 2005 och finner att ett nobelt pris inte garanterar att den prisbelönta forskningen blir mer populär att referera till bland andra som publicerar sina avhandlingar inom ekonomi. Forskarna vet inte riktigt vad de ska dra för slutsats av det. The Economist skribent som här referar till studien tänker att ”ekonomi är en så lynnig vetenskap. Idéer som ett tag var heta, kan efter ett tag kännas helt ute” och sätter därmed fingret på detta ”Nobelpris” svaghet. Ekonomisk vetenskap är en samhällsvetenskap som i grunden bygger på kunskapen om hur människor agerar (vilket tyvärr många inom disciplinen alltför länge tycks ha varit omedvetna om). Människor är inte lika lydiga som atomer som beter sig på samma sätt under exakt likadana omständigheter. Till skillnad från naturvetenskaperna är ekonomisk vetenskap mycket mer av en rörlig måltavla, med utrymme för mycket tolkningar och i behov av så många grundläggande antaganden för att teorierna ska stämma, att det ”vetenskapliga” ibland känns långt borta. Ekonomisk ”vetenskap” bor inte sällan granne med politiken. Det är bara att titta på hur vänster- respektive höger-politiker bägge kan hävda att de har ekonomisk forskning på sin sida när de argumenterar kring sådant som skattetryck och stimulansåtgärder.

Därmed inte sagt att man inte kan göra betydande kunskapsmässiga landvinningar inom ekonomins område. Men dessa måste tas emot med stor ödmjukhet. Man kan inte säga att sista ordet är sagt om t ex optionsprissättning bara för att man fått ”Nobelpris” för en teori om det.

Minns Robert C. Merton och Myron S. Scholes som 1997 tog emot ekonomipriset för sina teorier om derivatvärdering, samtidigt som de satt i hedgefonden LTCM (som byggde på deras principer) och körde den och nästan hela Wall Street i diket på grund av sin övertro på att ekvationerna alltid har rätt. De hade glömt bort en viktig sak. Ekvationerna har (ofta) rätt, utom i de (alltför vanliga) fall då människor inte beter sig förutsägbart som atomer, utan gör något irrationellt och därmed fuckar upp alla rationella ekonomiska modeller.

Ett citattecken om ordet vetenskap när det handlar om ekonomi är ett sunt varningstecken. Det behövs ända tills fler ekonomer kostar på sig att likt pristagarna 2002, Kahneman och Tversky, låna in kunskap från andra samhällsvetenskaper (i deras fall psykologi) där man väl förstår hur människans villkor sätter gränser för hur mycket man kan förutspå hens beteende i framtiden.

Ekonomi är en farlig vetenskap, om den kommer i händerna på någon som inte förstår dess begränsningar. Alla forskningspaket innehållande Homo Economicus borde märkas upp med etiketten ”hanteras varsamt!”

P.S.

70 är ett tal som säger mycket om ekonomipriset:

-71 pristagare med en genomsnittsålder på 70 år.

-70 procent av dem var vid pristillfället verksamma vid ett amerikanskt universitet.

-och antalet kvinnliga pristagare är också lätträknade – en enda av de 71 som fått priset sedan det började delas ut 1969.

Så det är låga odds imorgon på en man i 70-årsåldern verksam vid ett amerikanskt universitet…

Om jag fick önska pristagare: Robert Shiller. För att det skulle ge uppmärksamhet till riktigt aktuell forskning som vi behöver mer av i dessa tider – den om varför bubblor blåses upp och spricker. Inte för att det egentligen behöver säga något, men han förutsåg både IT-kraschen och bostadskraschen i USA. Läs hans Irrational Exuberance.

Fler lästips: Kahneman’s Tänka fort & Långsamt, Lowenstein´s When Genius Failed: The rise and fall of LTCM, Thaler´s Nudge plus böcker du hittar med nyckelorden ”ekonomisk psykologi” eller ”behavioral finance”.

Ett TV-tips: jag programleder imorgon direktsändningen för tillkännagivandet av ”ekonomipriset” (som jag dristar mig att kalla det) med professor Hubert Fromlet, professor Micael Dahlén och SVTs ekonomireporter Peter Rawet för kommentarer i studion. På plats vid Kungliga Vetenskapsakademin rapporterar Linda Nilarve med professor John Hassler vid sin sida för en förklaring av priset. 12.55 i SVT1 eller på SVT Play!

Read Full Post »

Det är svårt att skriva om ekonomi om man riktar sig till den breda allmänheten. Ekonomi är ju någonting som många mest har dåligt samvete över att de inte har bättre koll på. Inte så kul att ta tag i surdegen, mer lockande då kanske att läsa en bok om positivt tänkande.

Men det finns några som försöker, och lyckas. Bägge råkar ha kallat sina böcker samma sak – ”Vad är pengar?”.

vadarpengar

Jag talar om den flitige sparekonomen Claes Hemberg och den finurlige ekonomijournalisten Andreas Cervenka. Bägge ser poängen i att skriva underhållande. Där den förste satsar på ett rakt språk med folklig ton i sitt plånboksperspektiv, odlar den senare ett roligt raljant outsiderperspektiv på makrofrågor.

Claes Hemberg spinner vidare på ”Vad är…?”-spåret hos bokförlaget Langenskiöld, där Martin Ingvar senast utkom med sin ”Vad är vetenskap?”. Det är ett fixt format med en fråga per uppslag där man bjuds på ett kort och ett långt svar. Frågan i Hembergs ”Vad är pengar?” kan till exempel vara ”hur tjänar miljardären sina pengar?”. Det korta svaret blir då ”med många år som bästa kumpan” och i det långa svaret får man bland annat lära sig att ”är du tillräckligt envis kan turen hinna ikapp dig. Och då kallas det plötsligen för god analys och god tajming”. När Hemberg är som bäst tar han ställning och blir nästan politisk. Som i svaret på frågan ”vem är mammon?”: ”…Men frågan är om inte mammon ändå syns bäst under mellandagsrean, då vi handlar kläder sydda av barn i Bangladesh, som får betalt långt mindre än vad minimilönen medger.”

Än mer polemisk är Cervenka. Han har nästan gjort det till en sport att alltid vara i opposition mot eliten. Folklig på sitt sätt. Kanske det enda sättet att vinna respekt utanför de egna leden som ekonomijournalist idag? När han tar sats mot styrelsegubbar och finanshajar så är det med hårda – ofta välriktade – rallarsvingar. Om man har överseende med hans ibland lite överkäckt lustiga liknelser, så är det ofta han lyckas koka ned komplicerade skeenden i ett språk en femåring kan förstå (dvs även vi vanliga vuxna och styrelseledamöterna i finansbolagen som leker med våra pengar): ”Att trycka pengar är det nya normala, även om det förstås inte kallas för det, utan draperas i obegripliga termer som det nästan tragikomiskt krångliga kvantitativa lättnader.”

Jag måste erkänna att jag från början var skeptisk till båda böckerna. Hembergs för att jag trodde formatet innebar att den skulle vara ytlig. Den var visserligen snabbläst (betade av den på spårvagnen och tunnelbanan till och från jobbet), men det är bara en fördel. Hembergs ”Vad är pengar?” ska man se som ett diskussionsunderlag, en tankeställare. Hans svar fungerar som ett litet frö som med fördel kan få gro i hjärnan. Vill man veta mer, får man gå vidare till hans blogg eller andra böcker. Till exempel alla de pop-ekonomi-författare som Cervenka så flitigt refererar i sina krönikor (börja med Nassim Nicholas Taleb!). Cervenka var jag skeptisk till, för jag trodde det skulle vara ryckigt att läsa en krönikesamling. Men det finns faktiskt en röd tråd genom texterna som får det att hänga ihop.

”Vad är pengar?” – två väldigt olika böcker med samma titel. En sak gemensamt: folkbildande.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare