Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Konsument’ Category

image

Ser ett plan som flyger misstänkt lågt på väg in mot Arlanda. Börjar genast tänka på risken att krascha. Påminner mig om att det är större risk att det händer oss något under bilfärden till flygplatsen än i luften därifrån. Men det hjälper inte. Känslorna är inte rationella.
Och flygrädsla är mycket vanligt. Väl uppe i luften – när de första skakiga minuterna av takeoff är över – stannar jag vid en artikel i SAS ombordtidning Scanorama som ger råd om hur man ska övervinna fruktan.
”En studie av marknadsundersökningsföretaget Epinion visade nyligen att mer än var fjärde, 26%, lider av flygrädsla. Statistiskt sett har det såklart aldrig varit säkrare att flyga. Men det spelar ingen roll när man har med känslor att göra… Kognitiv beteendeterapi rekommenderas för den som vill få hjälp att bli av med irrationella fobier såsom flygrädsla. Ofta räcker det med ett enda besök hos en certifierad terapeut för att bli av med problemet.”
Tänk om det var så enkelt att bli av med alla andra irrationella tillkortakommanden som präglar vårt dagliga beteende och ibland ställer till med allvarligare problem än nära-döden-upplevelser när plåtskelettet sprattlar till vid första bästa luftgrop? Tänk om det räckte med ett besök hos närmaste KBT-tant för att vi ska lyckas spara till pensionen i tid, bli kvitt benägenheten att köpa dyra bostäder precis innan bubblan spricker eller fortsätta blodiga krig som inte går att vinna för att ”de som redan stupat inte ska ha dött förgäves”? Då skulle jag utbilda mig inom KBT. För jisses, vad jobb det finns att uträtta där ute!

Read Full Post »

Läser DN som vill vara bussig idag och tipsa om ”bästa blandfonderna” men riskerar göra mer skada än nytta när man går i några av fondjournalistikens vanligaste fällor. För det första är det meningslöst att utvärdera fonder utifrån ett trackrecord på endast fem år, om man nu överhuvud taget tror att tidigare bedrifter säger något om framtida avkastning (vilket jag tror tillhör undantagen). För det andra är det svårt att värja sig mot grafikens underliggande budskap: det lönar sig att vara aggressiv. Just denna femårsperiod, ja…

image

Read Full Post »

Det är svårt att skriva om ekonomi om man riktar sig till den breda allmänheten. Ekonomi är ju någonting som många mest har dåligt samvete över att de inte har bättre koll på. Inte så kul att ta tag i surdegen, mer lockande då kanske att läsa en bok om positivt tänkande.

Men det finns några som försöker, och lyckas. Bägge råkar ha kallat sina böcker samma sak – ”Vad är pengar?”.

vadarpengar

Jag talar om den flitige sparekonomen Claes Hemberg och den finurlige ekonomijournalisten Andreas Cervenka. Bägge ser poängen i att skriva underhållande. Där den förste satsar på ett rakt språk med folklig ton i sitt plånboksperspektiv, odlar den senare ett roligt raljant outsiderperspektiv på makrofrågor.

Claes Hemberg spinner vidare på ”Vad är…?”-spåret hos bokförlaget Langenskiöld, där Martin Ingvar senast utkom med sin ”Vad är vetenskap?”. Det är ett fixt format med en fråga per uppslag där man bjuds på ett kort och ett långt svar. Frågan i Hembergs ”Vad är pengar?” kan till exempel vara ”hur tjänar miljardären sina pengar?”. Det korta svaret blir då ”med många år som bästa kumpan” och i det långa svaret får man bland annat lära sig att ”är du tillräckligt envis kan turen hinna ikapp dig. Och då kallas det plötsligen för god analys och god tajming”. När Hemberg är som bäst tar han ställning och blir nästan politisk. Som i svaret på frågan ”vem är mammon?”: ”…Men frågan är om inte mammon ändå syns bäst under mellandagsrean, då vi handlar kläder sydda av barn i Bangladesh, som får betalt långt mindre än vad minimilönen medger.”

Än mer polemisk är Cervenka. Han har nästan gjort det till en sport att alltid vara i opposition mot eliten. Folklig på sitt sätt. Kanske det enda sättet att vinna respekt utanför de egna leden som ekonomijournalist idag? När han tar sats mot styrelsegubbar och finanshajar så är det med hårda – ofta välriktade – rallarsvingar. Om man har överseende med hans ibland lite överkäckt lustiga liknelser, så är det ofta han lyckas koka ned komplicerade skeenden i ett språk en femåring kan förstå (dvs även vi vanliga vuxna och styrelseledamöterna i finansbolagen som leker med våra pengar): ”Att trycka pengar är det nya normala, även om det förstås inte kallas för det, utan draperas i obegripliga termer som det nästan tragikomiskt krångliga kvantitativa lättnader.”

Jag måste erkänna att jag från början var skeptisk till båda böckerna. Hembergs för att jag trodde formatet innebar att den skulle vara ytlig. Den var visserligen snabbläst (betade av den på spårvagnen och tunnelbanan till och från jobbet), men det är bara en fördel. Hembergs ”Vad är pengar?” ska man se som ett diskussionsunderlag, en tankeställare. Hans svar fungerar som ett litet frö som med fördel kan få gro i hjärnan. Vill man veta mer, får man gå vidare till hans blogg eller andra böcker. Till exempel alla de pop-ekonomi-författare som Cervenka så flitigt refererar i sina krönikor (börja med Nassim Nicholas Taleb!). Cervenka var jag skeptisk till, för jag trodde det skulle vara ryckigt att läsa en krönikesamling. Men det finns faktiskt en röd tråd genom texterna som får det att hänga ihop.

”Vad är pengar?” – två väldigt olika böcker med samma titel. En sak gemensamt: folkbildande.

Read Full Post »

Jag håller på att sätta frukostflingorna i halsen när jag läser DI. Fondbolaget Swedbank Robur ”stödhöjer courtage för att hjälpa mäklare i kris”, står det att läsa. Uppgiften tillbakavisas av Robur, men DI har källor som säger att fler fonder tycker synd om de pressade aktiemäklarna vars avgifter för handeln – courtaget – prispressats rejält senaste åren. Ny teknik gör dem delvis överflödiga. Men vad får då fondbolagen att tycka så synd om dessa finansmarknadens sättare att de spontant skulle vilja betala mera för deras tjänster bara för att hålla skrået vid liv?
Fondbolagens altruistiska gest till kollegorna på andra sidan Stureplan har att göra med vem som står för de onödigt höga avgifterna. Kostnaden, courtageavgiften, drabbar nämligen inte fondbolagets vinst och bonusarna på Robur och de andra fondjättarna. Denna räddningsaktion för att bevara utrotningshotade börsmäklare betalas av fondspararna.

20130308-073545.jpg

Read Full Post »

Så har det orangea kuvertet även kommit hem till mig. I år har jag tydligen presterat bättre än snittet. Grattis Alexander, du är värsta börshajen!
Nä. Tur, sannolikt.
Men lite intressant är det att notera hur avkastningen förhåller sig till avgifterna. Bäst presterade soffliggaralternativet AP7 Såfa (som jag valt aktivt) – upp 18% till 0,15% avgift. Följt av indexfonden utan avgifter, upp 16%. Sen är det ”ju dyrare desto sämre” som gäller.
Det kanske också är en slump. Men det som garanterat stämmer i längden är att ju dyrare desto större risk att det efter avgifter blir en besvikelse.
Varför har jag två kostsamma fonder som utmärker sig för sin stockpicking-strategi i min mix när jag knappt tror på aktiv förvaltning?
De motsvarar 30% av min portfölj. Nåväl, jag är 70% rationell i alla fall.

20130225-210749.jpg

Read Full Post »

Varning för Vistaprint

Skulle precis göra julkort. Ägnade nästan en timme åt att välja motiv, typsnitt, färgskala, anpassa bilden efter ramen osv. Det tar fem klick att ta sig förbi erbjudanden om att få bilden upptryckt även på kaffemuggar och musmattor, men till slut är jag framme vid kassan. Då märker jag att jag hamnat hos en filial till Ryanair. Jag måste betala en ”uppladdningsavgift” på 37 kronor! Till på köpet ska de ha 318 kr för att leverera dem lika snabbt som Fujidirekt brukar skicka, alltså på tre dagar. För en vecka får man betala 137 kr. När de i själva verket skrivs ut direkt…

Vistaprint kan konsten att hitta på avgifter som inte syns från början och vänta till sista steget med att avslöja vad hela kalaset kommer kosta.
Jag svor över den förlorade timmen i mitt liv, och loggade ur för att aldrig mer komma tillbaka. Gick till Fujidirekt som har töntiga mallar och världens fulaste typsnitt, men de kör i alla fall med raka rör och där gick det snabbt att få julkortseländet överstökat. Dessutom utan känslan av att bli solochvårad.

 

Read Full Post »

svd3Medverkar i dagens SvD Näringsliv under rubriken ”så budar du smart på drömhuset”. Intervjun gjordes vid en exekutiv auktion hos Kronofogden. Ett bra ställe att utgå från för att tala om budgivningens psykologi, eftersom processen blir så tydlig när den koncentreras rent fysiskt till ett rum och ett kort tidsspann. Vilket blev tydligt för mig själv när jag försökte köpa en funkisvilla i Ålsten hos Kronofogden (read all about it) och missade chansen att göra det fynd man kanske tror att det ska gå att göra när kronkalle säljer istället för flashiga mäklaren. Men den undermåliga marknadsföringen kompenseras av att auktionen som försäljningsform är så pass bra på att driva upp priset.

Pappersartiklar behöver alltid kortas av utrymmesskäl, här bjuder jag på en faktaruta med tips och råd till dig som säljare respektive köpare med plats för ytterligare några resonemang, än vad som kom med i tidningen:

Alexander Noréns råd om budgivning

Till säljaren:

  • Enligt auktionsteorin nås maximalt slutpris med utrop under förväntat slutpris och många budgivare.
  • ”Accepterat pris” är således inte till säljarens fördel. Särskilt inte som det gör säljaren mer beroende av att mäklaren gör en korrekt värdering. Mäklare vill ha snabb affär, och kan därför tänkas sätta priset för lågt.
  • Försök vara cool nog att inte ta första bästa bud och tro att det är det sista. En fågel i handen är inte alltid bättre än tio i skogen…

Till köparen:

  • Undvik budgivning. Är priset ”billigt” kommer budgivningen dra iväg så att det blir dyrt. Fyndchansen finns på objekten där priset från början är satt för högt. De blir kvar osålda som skämd frukt, och efter ett tag mjuknar säljaren och släpper det ofta för billigt.
  • De flesta människor undviker risk. Ett bud före visning har goda chanser att gå hem så länge som det inte är ett skambud. Fråga mäklaren vad den värderat bostaden till, så får du ett hum om vad säljaren har för förväntningar.
  • Ha inte lånelöfte på mer än du vill spendera på ditt boende. Innan du börjar buda, skriv ned vad du tycker bostaden maximalt är värd. När det hettar till, ta fram lappen och påminn dig om var du i nyktert tillstånd ansåg att du skulle stanna i budgivningen.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 171 andra följare