Du blir vad du köper

dellsvt

”Program som inte är reklam får inte otillbörligt gynna kommersiella intressen” står det i radio- och tv-lagen som sätter de yttre ramarna för SVTs verksamhet. Granskningsnämnden tolkar detta på ett absurt sätt. Vi måste tejpa över loggor – hur små de än är – på gästernas kläder när de kommer till Gomorron Sverige. Vi lever i ett samhälle där kändisar är varumärken i sig själva och vi möter säkert mer än tusen varumärken varje dag bara genom att inte blunda oss igenom det offentliga rummet. Då tycker jag det knappast kan anses vara ”otillbörligt gynnande” att en logga hit eller dit råkar svischa förbi på en tröja i teve (så länge det inte ingår i en medveten produktplacering). Men vi vill inte betala böter i onödan så vi fortsätter tejpa kläder på morgonen. Och inte bara kläder, förresten. Imorse var det dags att även sätta ett klistermärke på min jobbdator som skulle synas i bild under en chatt med tittarna, för att dölja att det är en… Ja, vad är det för dator jag har egentligen?

Det är egentligen en helt vanlig alldagligt tråkig ”Dell”. Som jag valt att pimpa lite granna. Med en logga från ett annat datorföretag. Och för att denna text inte ska kunna uppfattas som ”otillbörligt gynnande”, låt mig säga detta en gång för alla i klartext: jag har ingen som helst koppling till Apple. Annat än att jag är rätt så jävla förbannad på att de håller på att bli en monopolist som använder sin marknadsmakt till att stänga ute konkurrenter och begränsa valfriheten för sina kunder. Så egentligen bar det mig emot, men jag satte ändå deras äpple på min burk snart efter att jag kvitterat ut den från dataavdelningen. För att täcka över den kreativitetsdödande ”Dell”-loggan. För visst är väl ”Dell” höjden av middle of the road – en produktivitetskonsult som piffar upp sin Powerpoint med Wingdings? På en sån dator blir inga roliga manus skrivna…

dellapple

Det var en pimpning med vetenskapligt stöd, visar det sig. Forskning har nämligen visat att människor som utsätts för kända varumärken redan på mycket kort tid kan påverkas att agera på ett sätt som speglar varumärkets kännetecken. En studie vid Duke/University of Waterloo utsatte försökspersoner för subliminal exponering av Apple- respektive IBM-loggan. Sedan fick de utföra en uppgift som mätte deras kreativitet. Gissa vilken varumärkesexponering som ledde till flest kreativa lösningar på problemet?

Kan det vara det här som gör att BMW inte bara lockar till sig fler individualistiska fortkörare från början, även en annars korrekt samhällsmedborgare trycker lite mer på gasen bara av att sätta sig i en BMW? ”Jag är en sån som…” är en mäktig psykologisk mekanism. Tänk hur snabbt ett barn som stämplas som ”stökig” verkligen blir det så snart hen identifierat sig med rollen. Om du på grund av ditt kön, härkomst eller social klass har en viss stämpel från början i en grupp, så börjar du ofta agera i linje med de egenskaper fördomarna tillskriver dig. Inte så konstigt då att tydliga varumärken har samma effekt på dess bärare. När jag tänker efter så känner jag mig faktiskt lite klokare, mer samhällsnyttig och aningens mer präktig efter en dag i rutan på SVT. Det kan vara farligt. Man kan drabbas av ”Prius-effekten”.

Samtidigt som statistiken visar att ”de farligaste förarna kör BMW”, så har polisen noterat att Toyota Prius-förare ovanligt ofta kör för fort på motorvägarna. De må vara gröna och gulligt sköna i stadstrafiken, men när de väl kommer ut på bred asfalt passar många Prius-förare på att skita i hastighetsbestämmelserna: ”både jag och ett flertal kollegor har reagerat på att Prius är så frekvent förekommande”, säger Tomas Bonn, biträdande chef för trafikpolisen i Sörmland till Teknikens Värld och tillägger att med tanke på att de vanligaste fortkörarbilarna Audi och BMW säljer i betydligt fler exemplar i Sverige än vad Prius gör ”kan vi inofficiellt slå fast att Prius är fortkörningsbilen nummer ett i vårt land”. Enligt en studie som registrerade vilka bilmodeller som oftast struntade i att ge fotgängare företräde vid ett övergångsställe, var det återigen en viss bilmodell som utmärkte sig framför alla andra – Toyota Prius. Teorin är att människor som betalat extra för en ”grön modell” känner att de redan visat sig duktiga, redan betalat sin skuld till samhället, så nu kan de kosta på sig att vara lite egoistiska och köra som de vill.

Jag brukar tänka på den studien när jag ibland drabbas av dåligt samvete för att jag bara kör en helt vanlig 95-oktanig Peugeot till jobbet.

(Hallå där, Granskningsnämnden! Låt mig bara tillägga en sak: det finns såklart många andra fina franska bilmärken där elhissarna i fönstren också måste bytas ut efter bara tre år.)

Apple – ett nytt jävla Microsoft

 

Vad är det där för skräp på mitt skrivbord? Jag har det väldigt städat så det syntes direkt. Jag vill ju inte ha några onödiga appar som distraherar. Så därför blev jag mest förbannad när Apple prackat på mig deras Apple Watch-app utan att jag bett om det. Och den går inte att radera! Detta skedde tydligen när jag uppdaterade mjukvaran i telefonen. Nu finns den där som reklam för deras klocka och som en påminnelse om att min iPhone liksom inte är komplett utan en äppelklocka. Min telefon har blivit en reklampelare för deras andra produkter. Apple – ett nytt jävla Microsoft…

Jag kan spara, jag är inte rädd.

image

Ser ett plan som flyger misstänkt lågt på väg in mot Arlanda. Börjar genast tänka på risken att krascha. Påminner mig om att det är större risk att det händer oss något under bilfärden till flygplatsen än i luften därifrån. Men det hjälper inte. Känslorna är inte rationella.
Och flygrädsla är mycket vanligt. Väl uppe i luften – när de första skakiga minuterna av takeoff är över – stannar jag vid en artikel i SAS ombordtidning Scanorama som ger råd om hur man ska övervinna fruktan.
”En studie av marknadsundersökningsföretaget Epinion visade nyligen att mer än var fjärde, 26%, lider av flygrädsla. Statistiskt sett har det såklart aldrig varit säkrare att flyga. Men det spelar ingen roll när man har med känslor att göra… Kognitiv beteendeterapi rekommenderas för den som vill få hjälp att bli av med irrationella fobier såsom flygrädsla. Ofta räcker det med ett enda besök hos en certifierad terapeut för att bli av med problemet.”
Tänk om det var så enkelt att bli av med alla andra irrationella tillkortakommanden som präglar vårt dagliga beteende och ibland ställer till med allvarligare problem än nära-döden-upplevelser när plåtskelettet sprattlar till vid första bästa luftgrop? Tänk om det räckte med ett besök hos närmaste KBT-tant för att vi ska lyckas spara till pensionen i tid, bli kvitt benägenheten att köpa dyra bostäder precis innan bubblan spricker eller fortsätta blodiga krig som inte går att vinna för att ”de som redan stupat inte ska ha dött förgäves”? Då skulle jag utbilda mig inom KBT. För jisses, vad jobb det finns att uträtta där ute!

Flera fällor i ekonomijournalistiken

Läser DN som vill vara bussig idag och tipsa om ”bästa blandfonderna” men riskerar göra mer skada än nytta när man går i några av fondjournalistikens vanligaste fällor. För det första är det meningslöst att utvärdera fonder utifrån ett trackrecord på endast fem år, om man nu överhuvud taget tror att tidigare bedrifter säger något om framtida avkastning (vilket jag tror tillhör undantagen). För det andra är det svårt att värja sig mot grafikens underliggande budskap: det lönar sig att vara aggressiv. Just denna femårsperiod, ja…

image

Vad är pengar?

Det är svårt att skriva om ekonomi om man riktar sig till den breda allmänheten. Ekonomi är ju någonting som många mest har dåligt samvete över att de inte har bättre koll på. Inte så kul att ta tag i surdegen, mer lockande då kanske att läsa en bok om positivt tänkande.

Men det finns några som försöker, och lyckas. Bägge råkar ha kallat sina böcker samma sak – ”Vad är pengar?”.

vadarpengar

Jag talar om den flitige sparekonomen Claes Hemberg och den finurlige ekonomijournalisten Andreas Cervenka. Bägge ser poängen i att skriva underhållande. Där den förste satsar på ett rakt språk med folklig ton i sitt plånboksperspektiv, odlar den senare ett roligt raljant outsiderperspektiv på makrofrågor.

Claes Hemberg spinner vidare på ”Vad är…?”-spåret hos bokförlaget Langenskiöld, där Martin Ingvar senast utkom med sin ”Vad är vetenskap?”. Det är ett fixt format med en fråga per uppslag där man bjuds på ett kort och ett långt svar. Frågan i Hembergs ”Vad är pengar?” kan till exempel vara ”hur tjänar miljardären sina pengar?”. Det korta svaret blir då ”med många år som bästa kumpan” och i det långa svaret får man bland annat lära sig att ”är du tillräckligt envis kan turen hinna ikapp dig. Och då kallas det plötsligen för god analys och god tajming”. När Hemberg är som bäst tar han ställning och blir nästan politisk. Som i svaret på frågan ”vem är mammon?”: ”…Men frågan är om inte mammon ändå syns bäst under mellandagsrean, då vi handlar kläder sydda av barn i Bangladesh, som får betalt långt mindre än vad minimilönen medger.”

Än mer polemisk är Cervenka. Han har nästan gjort det till en sport att alltid vara i opposition mot eliten. Folklig på sitt sätt. Kanske det enda sättet att vinna respekt utanför de egna leden som ekonomijournalist idag? När han tar sats mot styrelsegubbar och finanshajar så är det med hårda – ofta välriktade – rallarsvingar. Om man har överseende med hans ibland lite överkäckt lustiga liknelser, så är det ofta han lyckas koka ned komplicerade skeenden i ett språk en femåring kan förstå (dvs även vi vanliga vuxna och styrelseledamöterna i finansbolagen som leker med våra pengar): ”Att trycka pengar är det nya normala, även om det förstås inte kallas för det, utan draperas i obegripliga termer som det nästan tragikomiskt krångliga kvantitativa lättnader.”

Jag måste erkänna att jag från början var skeptisk till båda böckerna. Hembergs för att jag trodde formatet innebar att den skulle vara ytlig. Den var visserligen snabbläst (betade av den på spårvagnen och tunnelbanan till och från jobbet), men det är bara en fördel. Hembergs ”Vad är pengar?” ska man se som ett diskussionsunderlag, en tankeställare. Hans svar fungerar som ett litet frö som med fördel kan få gro i hjärnan. Vill man veta mer, får man gå vidare till hans blogg eller andra böcker. Till exempel alla de pop-ekonomi-författare som Cervenka så flitigt refererar i sina krönikor (börja med Nassim Nicholas Taleb!). Cervenka var jag skeptisk till, för jag trodde det skulle vara ryckigt att läsa en krönikesamling. Men det finns faktiskt en röd tråd genom texterna som får det att hänga ihop.

”Vad är pengar?” – två väldigt olika böcker med samma titel. En sak gemensamt: folkbildande.

Fonder räddar aktiemäklare – på din bekostnad

Jag håller på att sätta frukostflingorna i halsen när jag läser DI. Fondbolaget Swedbank Robur ”stödhöjer courtage för att hjälpa mäklare i kris”, står det att läsa. Uppgiften tillbakavisas av Robur, men DI har källor som säger att fler fonder tycker synd om de pressade aktiemäklarna vars avgifter för handeln – courtaget – prispressats rejält senaste åren. Ny teknik gör dem delvis överflödiga. Men vad får då fondbolagen att tycka så synd om dessa finansmarknadens sättare att de spontant skulle vilja betala mera för deras tjänster bara för att hålla skrået vid liv?
Fondbolagens altruistiska gest till kollegorna på andra sidan Stureplan har att göra med vem som står för de onödigt höga avgifterna. Kostnaden, courtageavgiften, drabbar nämligen inte fondbolagets vinst och bonusarna på Robur och de andra fondjättarna. Denna räddningsaktion för att bevara utrotningshotade börsmäklare betalas av fondspararna.

20130308-073545.jpg

Låga avgifter, hög avkastning

Så har det orangea kuvertet även kommit hem till mig. I år har jag tydligen presterat bättre än snittet. Grattis Alexander, du är värsta börshajen!
Nä. Tur, sannolikt.
Men lite intressant är det att notera hur avkastningen förhåller sig till avgifterna. Bäst presterade soffliggaralternativet AP7 Såfa (som jag valt aktivt) – upp 18% till 0,15% avgift. Följt av indexfonden utan avgifter, upp 16%. Sen är det ”ju dyrare desto sämre” som gäller.
Det kanske också är en slump. Men det som garanterat stämmer i längden är att ju dyrare desto större risk att det efter avgifter blir en besvikelse.
Varför har jag två kostsamma fonder som utmärker sig för sin stockpicking-strategi i min mix när jag knappt tror på aktiv förvaltning?
De motsvarar 30% av min portfölj. Nåväl, jag är 70% rationell i alla fall.

20130225-210749.jpg

Varning för Vistaprint

Skulle precis göra julkort. Ägnade nästan en timme åt att välja motiv, typsnitt, färgskala, anpassa bilden efter ramen osv. Det tar fem klick att ta sig förbi erbjudanden om att få bilden upptryckt även på kaffemuggar och musmattor, men till slut är jag framme vid kassan. Då märker jag att jag hamnat hos en filial till Ryanair. Jag måste betala en ”uppladdningsavgift” på 37 kronor! Till på köpet ska de ha 318 kr för att leverera dem lika snabbt som Fujidirekt brukar skicka, alltså på tre dagar. För en vecka får man betala 137 kr. När de i själva verket skrivs ut direkt…

Vistaprint kan konsten att hitta på avgifter som inte syns från början och vänta till sista steget med att avslöja vad hela kalaset kommer kosta.
Jag svor över den förlorade timmen i mitt liv, och loggade ur för att aldrig mer komma tillbaka. Gick till Fujidirekt som har töntiga mallar och världens fulaste typsnitt, men de kör i alla fall med raka rör och där gick det snabbt att få julkortseländet överstökat. Dessutom utan känslan av att bli solochvårad.

 

Så vinner du budgivningen (utan att bli världens förlorare)

svd3Medverkar i dagens SvD Näringsliv under rubriken ”så budar du smart på drömhuset”. Intervjun gjordes vid en exekutiv auktion hos Kronofogden. Ett bra ställe att utgå från för att tala om budgivningens psykologi, eftersom processen blir så tydlig när den koncentreras rent fysiskt till ett rum och ett kort tidsspann. Vilket blev tydligt för mig själv när jag försökte köpa en funkisvilla i Ålsten hos Kronofogden (read all about it) och missade chansen att göra det fynd man kanske tror att det ska gå att göra när kronkalle säljer istället för flashiga mäklaren. Men den undermåliga marknadsföringen kompenseras av att auktionen som försäljningsform är så pass bra på att driva upp priset.

Pappersartiklar behöver alltid kortas av utrymmesskäl, här bjuder jag på en faktaruta med tips och råd till dig som säljare respektive köpare med plats för ytterligare några resonemang, än vad som kom med i tidningen:

Alexander Noréns råd om budgivning

Till säljaren:

  • Enligt auktionsteorin nås maximalt slutpris med utrop under förväntat slutpris och många budgivare.
  • ”Accepterat pris” är således inte till säljarens fördel. Särskilt inte som det gör säljaren mer beroende av att mäklaren gör en korrekt värdering. Mäklare vill ha snabb affär, och kan därför tänkas sätta priset för lågt.
  • Försök vara cool nog att inte ta första bästa bud och tro att det är det sista. En fågel i handen är inte alltid bättre än tio i skogen…

Till köparen:

  • Undvik budgivning. Är priset ”billigt” kommer budgivningen dra iväg så att det blir dyrt. Fyndchansen finns på objekten där priset från början är satt för högt. De blir kvar osålda som skämd frukt, och efter ett tag mjuknar säljaren och släpper det ofta för billigt.
  • De flesta människor undviker risk. Ett bud före visning har goda chanser att gå hem så länge som det inte är ett skambud. Fråga mäklaren vad den värderat bostaden till, så får du ett hum om vad säljaren har för förväntningar.
  • Ha inte lånelöfte på mer än du vill spendera på ditt boende. Innan du börjar buda, skriv ned vad du tycker bostaden maximalt är värd. När det hettar till, ta fram lappen och påminn dig om var du i nyktert tillstånd ansåg att du skulle stanna i budgivningen.

Framtidens banker vill snoka i din varukorg

I framtiden betalar du med mobilen, banken heter Google och vet inte bara allting om dina köpvanor, utan vet även bättre än du själv hur du kommer handla framöver.

Det är ett scenario. The Economist har ett spännande special om framtidens banker i senaste numret. Bland annat får man veta sådant som att bankkrisens Spanien faktiskt har några av världens mest effektiva och moderniserade banker. Samtidigt är det landet där det finns ett bankkontor i varje kvarter (43 000 st, att jämföra med USAs 90 000 bankontor). Kanske hänger det ihop. Av samma skäl som The Economist lyfter fram det som en förklaring till varför Spanien hamnade i sin egen extra jobbiga finanskris:

”Spain is arguably the world’s most competitive banking market. Thanks to its fiercely independent regions, it has a remarkable number of banks for its size. Even more remarkable is the number of branches, some 43,000, which works out at one branch for every 1,000 people, or about six times the number in Britain and more than twice as many as in France and America. “With too many players you end up overbanked because every bank wants to be everywhere,” says Pedro Rodeia at McKinsey. This keen competition pushed some smaller banks to lend recklessly, causing a banking crisis that blew up the economy.”

Men det mest intressanta – och som kommer påverka konsumenter över hela världen – är utvecklingen mot smartare banker. Driven av användandet av smarta telefoner. Bankerna sitter redan idag på en guldgruva för marknadsförare i form av vår köphistorik. I takt med att vi blir vana vid att få riktade erbjudande á la Google och Facebook kanske de vågar börja använda sig av det sifferhavet för att börja konkurrera just med Google och Facebook om handlarnas annonspengar. Men då får de hoppas att Google och Facebook inte hinner bli bank innan de kommit till skott med det (Google har redan sin Wallet på gång).

Den som vill utnyttja informationen om våra köpvanor måste dock först övertyga oss om att den informationen inte sprids hur som helst. Där har de traditionella bankerna ett företroendemässigt försprång. Jag skulle inte anförtro Facebook min finansiella historik och köpvanor idag i alla fall. Vem vet vilken ”tredje part” Zuckerberg har rätt att sälja det till enligt användaravtalet jag inte läst, men skrivit på?

Sen måste man vara försiktig med att visa att storebror faktiskt ser dig:

”In America Visa has teamed up with Gap, a clothes retailer, to send discount offers to cardholders who swipe their cards near Gap’s stores. Yet in peering so obviously into people’s spending habits, banks run a risk of spooking their customers and running foul of privacy advocates. Target, an American retailer, received unwelcome attention earlier this year when it reportedly discovered from a teenage girl’s shopping patterns that she was pregnant —and mailed her baby-related coupons—before she had told her father.”

Nya sätt att tråla i sifferhavet ger nya sätt att bedöma om en potentiell kund kan bli lönsam eller inte. Företaget Cignifi har tagit fram ett analysverktyg som utifrån ens telefonsamtalshistorik kan avgöra om man kommer betala tillbaka banklånet eller inte. Vem vill lämna ifrån sig sina mobilsamtalslistor för att bli bankkund? Enligt företaget själva – kreditovärdiga kunder i t ex Brasilien.

Även i livsmedelsbutiken får man framöver tänka på vad man handlar om man inte vill bli sämre behandlad av banken:

”Tesco, a large British retailer, collects enormous amounts of data on its customers’ shopping habits that allow it to send precisely targeted coupons. When a household starts buying nappies, signalling the arrival of a new baby, Tesco usually sends discount vouchers for beer, knowing that the new father will have less opportunity to go to the pub. The firm also has banking ambitions. It already offers credit cards and loans and plans to introduce full bank accounts. Given the depth of its databases, it may well assess the creditworthiness of its customers on the basis of their grocery shopping.”

Den som är kund hos ICA-bank får framöver kanske tänka sig för nästa gång hen lägger ned ett storpack Billys-pizza tillsammans med ostbågar, folkis, ett paket cigg och en Triss-lott i varukorgen. Kanske signalerar det sämre kreditvärdighet än om man proppar vagnen full med nyttig fisk, grönsaker, surdegsbröd, EKO-mjölk och senaste numret av Privata Affärer?

Jag som köper både fryspizza och ostbågar emellanåt, kommer i alla fall välja den bank som inte får snoka i varukorgen för att utesluta mig som kund när jag söker bolån. Samtidigt skulle jag gärna ta emot smart utformade rabattkuponger som jag verkligen har nytta av. Utmaningen för framtidens smartare banker ligger i att lyckas övertyga mig om att jag kan få det senare utan att behöva offra min integritet så pass mycket att jag åker på det första.