Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Pop-ekonomi’

image

Reykjavik, lördag morgon 04.45. Sitter och väntar på flygbussen nere vid hamnen där folk släntrar ut med ölflaskan i handen från stadens nattklubbar. Här går man ut sent, aldrig före midnatt och festar hårt (har jag hört) tills det är dags att plockas upp av någon snäll (nykter?) kompis med bil.

Nu åker bussen. Lämnar landet som satte sig på kartan som finanskrisens största slukhål. Efter en total avreglering på 90-talet, och ett självförtroende som efterklokt kallas hybris, var det bäddat för bubbla. Historien förtäljer om testosteronstinna fiskare som sadlade om till investmentbankers på någon av de tre bankerna som växte sig flerfalt större än landets BNP. Hur regering och centralbank omöjligt kunde rädda dem – ”too big to save” – när  den globala kapitalmarknaden frös till krishösten 2008. Finansvikingar och deras ”outvasion” fick skulden tillsammans med David Oddsson, den nyliberale centralbankschefen som låg bakom den finansiella avregleringen som mångårig premiärminister. Jo, även sittande högerpremiärministern Geir Haarde beskylldes för debaclet. Han ställdes faktiskt inför en slags ”riksrätt” efteråt och dömdes till fängelse. Han slapp dock skaka galler när hela spektaklet var över. Sedan folkligt uppror och vänstersväng med första öppet homosexuella kvinnliga premiärministern, beskedliga nedskärningar (ingen centraleuropeisk total åtstramningskur här inte) och en hyfsat snabb vändning. ”Ser man bara till siffrorna, så ser Island ut att må rätt bra idag. Man skulle inte kunna tro att vi var på botten för bara fem år sen”, säger Eirikur Bergmann, professor i politisk vetenskap vid Bifrost University när han bjuder på espresso hemma i sin för tillfället lite stökiga villa där disken samlats på hög i köket.

image

”Ursäkta röran, det är mycket resande fram och tillbaka nu”. Precis hemkommen från Sydamerika. Morgonen därpå ska han till Kina. Sedan han i februari kom ut med sin bok om Islands finansiella jordbävning,
Iceland and the International Financial Crisis – Boom, Bust and Recovery”, är han upptagen med att turnera på konferens världen över för att berätta om vad som byggde bubblan.
”Vi har alltid haft bubblor. Stark uppgång och sedan platt fall, det är typiskt för vår ekonomi. Men varje gång kommer vi ändå en bit framåt, när dammet väl lagt sig”. Professor Bergmanns teori är att expansion och symboliska stordåd – i stil med finansvikingarnas uppköp av brittiska fotbollslag och danska varuhus – är inbäddat i den isländska folksjälen. ”Det har med självständighetskampen att göra, vi är fortfarande i behov av att visa att vi kan själva, att vi har en plats på den internationella kartan”, säger Bergmann och hänvisar bakåt i historien där Island gång på gång hävdat sitt oberoende. Först gentemot Norge (varifrån de första bosättarna kom på 800-talet), sedan mot Danmark som de klippte banden med när tillfället gavs att kuppa fram en självständighetsförklaring under nazisternas ockupation 1944. Sedan dess har Island även haft anledning att mäta sig med Storbritannien (”torskkriget” på 70-talet). Island, den bångstyriga ungen som ständigt måste visa att hen ”kan själv”. Det är i det historiska ljuset man ska se det som skedde på finansmarknaden här på 00-talet, menar Bergmann.
Vad säger han om teorin att det var något typiskt manligt detta, att det finansiella högmodet hör ihop med machokulturen med risktagande fiskare som hellre dör i vågorna till havs än kommer hem utan fångst efter trålarturen? (En nidbild som befästes i Michael Lewis mycket underhållande reportagebok ”Boomerang – travels in the New Third World”)
”Njae, som alltid så berättar Lewis en bra story, som kanske är bättre än verkligheten. Kom ihåg att detta skedde i ett av världens mest jämställda länder. Då fanns det inga kvinnoröster som protesterade, alla var med på tåget och njöt av färden”.
Skulle det kunna hända igen på Island?
”Ja! Det är det korta och enkla svaret. Kolla på huspriserna, de skjuter i höjden igen. Storstilad nybyggnation är tillbaka”.

image

Men det var ju bara fem år sedan det kraschade, nog minns väl folk hur det gick förra gången?
”Jo, men det är så vi tagit oss fram i historien. Två steg fram och ett tillbaka. De ständiga kriserna till trots, det leder totalt sett ändå till framsteg”.

05.00. Busschauffören har slutat tjöta med den pratglade amerikanen längst fram som förvånas över islänningarnas alkoholvanor (”They’ll be sleeping well into the afternoon after this partying!”), bussen börjar färden mot Keflaviks flygplats. På vägen ut ur Reykjavik  passerar vi byggkranar i färd med att resa nya höghus med sjöutsikt där lägenheterna säkert redan är sålda.

image

På grund av de nya kapitalrestriktionerna som ska skydda den sköra isländska kronan från att falla vid kapitalflykt så jagar de rikas pengar inhemska investeringar istället, och då har fastigheter återigen blivit ett hett objekt. Innan vi svänger upp mot huvudleden kör vi förbi ett inglasat bankpalats (också det med Atlantutsikt vid första raden) där ett nytt namn står på skylten – ”Arion banki”, tidigare Kaupthing bank.

image

När Kaupthing kånkade tillsammans med Glitnir och Landsbanki, delades de upp i ”goda” (hanterbara) inhemska skulder och tillgångar som backades upp av statlig insättningsgaranti och de gigantiska utländska cancersvulsterna som helt sonika skars bort (till utländska kreditgivares protester).
Arion är Kaupthings nya friska ansikte. Om professor Bergmann får rätt i sin bubbelvarning finns det risk för att det inte blir det sista namnet på banken.

P.S.

Efter att finansäventyret tog slut blev fiske åter viktigast för Islands ekonomi. Vilket märks när jag slår på teven på kvällen.

image

Dokumentär om modiga fiskare på public service-kanalen och musikunderhållning inspelad på fiskebåt på en reklamkanal där det mellan varven annonseras för fiskebåtsmäkleri och fiskrestauranger.  Men nu ser turismen ut att kunna ta över den positionen. Efter finanskraschen och Eyjafjallajökulls utbrott som lamslog hela Europas flygtrafik ökade faktiskt resandet till Island, inte tvärtom! Inte bara en fråga om katastrofturism, händelserna satte helt enkelt Island på världskartan. All publicity is good publicity…
Det finns skäl för turisterna att komma. Om man står ut med mycket omväxlande väder, från snöstorm…

image

…till solsken på fem minuter…

image

…så bjuder Island på många mäktiga naturupplevelser och en stor sagobrunn att ösa historia ur.
Jag var där med min 9-årige son som stortrivdes i naturen (han är lik sin far) och rekommenderar absolut ett besök vid den ursprungliga Alltingsplatsen i Thingvellirs nationalpark.

image

Sedan kan du gärna fortsätta på dagsturen ”Golden circle” som bland annat passerar förbi Geysir och Gullfoss.

image

image

Missa inte heller ett besök på någon av alla geotermiskt uppvärmda bad där hagel och snövindar bara bidrar till den heta upplevelsen. I Reykjavik ligger kommunala Laugardalslaug med såväl rutschkanor som relaxpool med 38-gradigt vatten. En tur till den stora turistattraktionen Blue Lagoon, är också värt besväret (kosta på dig massage på flytbädd i vattnet!).

image

Till sist ett tips för alla som är lika skidintresserade som jag. Bláfjöll, med sittliftar och sköna utförslöpor i Sälenstil ligger bara en halvtimme från Reykjavik med skiduthyrning. Vid gott väder, underbar utsikt!

image

image

Vid mindre bra väder… ser du ingenting!
Så glöm inte skidglasögonen hemma, de behövs verkligen (som jag kostsamt erfor när jag tvingades köpa nya i skidshopen).

Kolla vädret samma morgon du åker iväg på äventyr. Det ändras innan du hinner blinka, så passa på när det väl är fint!
Det gäller för övrigt alla utomhusaktiviteter på Island.
Kanske även inställningen till såväl sprit som ekonomisk högkonjunktur. Lika bra att passa på att festa medan man kan, man vet aldrig när ovädret slår till igen…

Read Full Post »

Det är nog ett tecken från ovan i morgontidningarna idag.

Jag kan inte riktigt komma igång med att skriva boken. Den som ska handla om hur man fattar klokare beslut i livet. Till exempel konsten att fokusera på rätt grejer (till skillnad från att skriva ett blogginlägg när uppgiftslistan svämmar över).

Så skriver Svenskan om problemet med prokrastinering, eller på hurtig coachsvenska -”uppskjutarsjukan” (som detta blogginläggsförfattande är ett ypperligt exempel på). Samtidigt som DN skriver om konsten att skaffa sig bättre vanor (jag kan rekommendera boken!). Man bör ta till sig det senare för att komma till skott med det första.

Jag kommer kanske till att skriva den där boken som bland annat ska handla om sånt. Men först uppgiftslistan, sen bör jag väl måla vardagsrummet (också ett perfekt flyktbeteende bort från viktigare – men tråkigare – uppgifter i livet?) innan jag tar tag i källaren. Sen kanske. Jag börjar med att sätta på diskmaskinen, det är enklast så.

Read Full Post »

VA.se har gjort en intressant sammanställning av Nobelpristagare i ekonomi som prisats för saker som senare visat sig vara ”fel”. Namn som Hayek, Friedman, Becker, Scholes och Merton dyker upp i detta sammanhang. Naturligtvis inte lätt att ensidigt slå fast vad som är rätt och fel inom ekonomisk vetenskap, men de sätter verkligen fingret på hur farligt det är att lita för mycket på teorier som i efterhand kan visa sig vara mer trendiga än träffsäkra.

Det illustrerar svårigheten med att dela ut ett pris för vetenskapliga framsteg inom en så rörlig ”vetenskap” som ekonomi. Årets pristagare är ett intressant exempel på hur motsägelsefulla de framstående ekonomerna kan synas vara! Eugene Fama belönas för forskning som i princip utgår från att människor agerar 100% rationellt på finansmarknaden (det finns ”inga gratis luncher” där ute –> börsen går inte att förutse, kursrörelser beror bara på slumpen). Till synes i motsats till Shillers forskning som utgår just från att människor som ekonomiska aktörer är allt annat än perfekt rationella i sitt beteende (vilket den återkommande uppkomsten av börs- och fastighetsbubblor – som han så förtjänstfullt kartlagt – bevisar). I år ryms alltså motsägelsen i ett och samma pris, något som får Andreas Cervenka att i sin krönika fråga sig ”hur är det möjligt?”

Det skulle vara intressant att sammanföra de två i ett samtal för att få ett svar på det, höra hur de ser på möjligheten att gifta ihop sina respektive synsätt. När jag inför Nobelporträttet av förrförra årets pristagare talade med pristagaren Thomas Sargent om hur man kan hävda att människor agerar rationellt när de kastar sig på börståget precis innan det åker över stupet, hävdade han att det finns något rationellt även i det beteendet, bara man gör det med öppna ögon. Typ så, förstod jag hans resonemang. Om detta vill jag höra mera av årets pristagare. Är de på denna punkt om den så kallade ”effektiva marknadshypotesen” genuina motpoler eller inte?

”Snillen spekulerar” kan bli riktigt intressant i år för alla ekonominördar där ute…

Read Full Post »

image

image

image

Precis tillbringat en kul halvtimme i Nobelstudion i sällskap av ekonomiprofessorerna Micael Dahlén, Hubert Fromlet och min kollega Peter Rawet. Dahlén gjorde segertecknet när det stod klart att en av pristagarna heter Robert Shiller.
”Det handlar mycket om psykologi – forskning man inte behöver vara ekonom för att förstå!”
Jag log nöjt i smyg. Tre år i rad har jag haft med mig Shillers mest betydelsefulla bok in i studion, senast igårkväll skrev jag en motivering till varför han borde få priset. Idag fick jag utdelning på det. Denna gång hade jag inte släpat på ”Irrational exuberance” i onödan. Läs den, fascineras av hans övertygande sätt att förklara varför vi alla dras med i flockbeteendet som bygger upp bubblor och varför vi alltid är så förvånade när de spricker…
Förstå varför jag inombords skrek ”Äntligen!”

Se sändningen här!

Boktips: När du klämt Irrational Exuberance om varför bostadsbubblan uppstod och sprack, vill du läsa vad man ska göra åt bubbelproblemet. Det lyckas han hyfsat väl besvara i ”The subprime solution”.
image

Read Full Post »

Imorgon delas ”nobelpriset i ekonomi” ut. Gud förbjude att du säger det högt i offentliga sammanhang, då får du genast ett antal Nobel-talibaner på halsen. De (naturvetare) kommer dels hävda att ekonomi inte är någon riktig vetenskap. Dels kommer de påpeka att detta pris heter ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” och hakades på de ”riktiga” prisen 1968 i en kupp av Riksbanken i samband med dess 300-årsjubileum. Har de rätt?

Tja, vad gäller det senare stämmer i alla fall fakta i målet. Vad gäller den förstnämnda kritiken är det lite mer upp till diskussion. Låtom oss då titta på den akademiska biten!

Som forskare får man cred genom att citeras ofta i andra forskares avhandlingar. Den som har citerats mest när man dör vinner. Citeras man för något banbrytande som står sig (åtminstone ett par decennier) och har tur kan man även vinna ett Nobelpris innan man dör. Får man komma till Stockholm den 10:e december och ta emot Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne borde väl antalet citeringar skjuta i höjden efteråt? Icke så. Forskare i Oxford och Uppsala har tittat på den saken genom att studera citeringar från 1930 till 2005 och finner att ett nobelt pris inte garanterar att den prisbelönta forskningen blir mer populär att referera till bland andra som publicerar sina avhandlingar inom ekonomi. Forskarna vet inte riktigt vad de ska dra för slutsats av det. The Economist skribent som här referar till studien tänker att ”ekonomi är en så lynnig vetenskap. Idéer som ett tag var heta, kan efter ett tag kännas helt ute” och sätter därmed fingret på detta ”Nobelpris” svaghet. Ekonomisk vetenskap är en samhällsvetenskap som i grunden bygger på kunskapen om hur människor agerar (vilket tyvärr många inom disciplinen alltför länge tycks ha varit omedvetna om). Människor är inte lika lydiga som atomer som beter sig på samma sätt under exakt likadana omständigheter. Till skillnad från naturvetenskaperna är ekonomisk vetenskap mycket mer av en rörlig måltavla, med utrymme för mycket tolkningar och i behov av så många grundläggande antaganden för att teorierna ska stämma, att det ”vetenskapliga” ibland känns långt borta. Ekonomisk ”vetenskap” bor inte sällan granne med politiken. Det är bara att titta på hur vänster- respektive höger-politiker bägge kan hävda att de har ekonomisk forskning på sin sida när de argumenterar kring sådant som skattetryck och stimulansåtgärder.

Därmed inte sagt att man inte kan göra betydande kunskapsmässiga landvinningar inom ekonomins område. Men dessa måste tas emot med stor ödmjukhet. Man kan inte säga att sista ordet är sagt om t ex optionsprissättning bara för att man fått ”Nobelpris” för en teori om det.

Minns Robert C. Merton och Myron S. Scholes som 1997 tog emot ekonomipriset för sina teorier om derivatvärdering, samtidigt som de satt i hedgefonden LTCM (som byggde på deras principer) och körde den och nästan hela Wall Street i diket på grund av sin övertro på att ekvationerna alltid har rätt. De hade glömt bort en viktig sak. Ekvationerna har (ofta) rätt, utom i de (alltför vanliga) fall då människor inte beter sig förutsägbart som atomer, utan gör något irrationellt och därmed fuckar upp alla rationella ekonomiska modeller.

Ett citattecken om ordet vetenskap när det handlar om ekonomi är ett sunt varningstecken. Det behövs ända tills fler ekonomer kostar på sig att likt pristagarna 2002, Kahneman och Tversky, låna in kunskap från andra samhällsvetenskaper (i deras fall psykologi) där man väl förstår hur människans villkor sätter gränser för hur mycket man kan förutspå hens beteende i framtiden.

Ekonomi är en farlig vetenskap, om den kommer i händerna på någon som inte förstår dess begränsningar. Alla forskningspaket innehållande Homo Economicus borde märkas upp med etiketten ”hanteras varsamt!”

P.S.

70 är ett tal som säger mycket om ekonomipriset:

-71 pristagare med en genomsnittsålder på 70 år.

-70 procent av dem var vid pristillfället verksamma vid ett amerikanskt universitet.

-och antalet kvinnliga pristagare är också lätträknade – en enda av de 71 som fått priset sedan det började delas ut 1969.

Så det är låga odds imorgon på en man i 70-årsåldern verksam vid ett amerikanskt universitet…

Om jag fick önska pristagare: Robert Shiller. För att det skulle ge uppmärksamhet till riktigt aktuell forskning som vi behöver mer av i dessa tider – den om varför bubblor blåses upp och spricker. Inte för att det egentligen behöver säga något, men han förutsåg både IT-kraschen och bostadskraschen i USA. Läs hans Irrational Exuberance.

Fler lästips: Kahneman’s Tänka fort & Långsamt, Lowenstein´s When Genius Failed: The rise and fall of LTCM, Thaler´s Nudge plus böcker du hittar med nyckelorden ”ekonomisk psykologi” eller ”behavioral finance”.

Ett TV-tips: jag programleder imorgon direktsändningen för tillkännagivandet av ”ekonomipriset” (som jag dristar mig att kalla det) med professor Hubert Fromlet, professor Micael Dahlén och SVTs ekonomireporter Peter Rawet för kommentarer i studion. På plats vid Kungliga Vetenskapsakademin rapporterar Linda Nilarve med professor John Hassler vid sin sida för en förklaring av priset. 12.55 i SVT1 eller på SVT Play!

Read Full Post »

Smaken sitter i färgen

Går på krogen i Köpenhamn och beställer Cola light till två av barnen. Får nåt genomskinligt som ser ut som Sprite till bordet.

image

-Undskyld, det måste ha blivit fel.
-Nejdå, vi servirer sodavand uden farvestoff. Det er bedre for børna!

image

(Förlåt för att jag förgiftat dem så här långt i livet, snälla danske servitör ring inte och anmäl mig till barnavårdsnämnden…)
Smakar sodan som ska föreställa ”cola light” och den känns mer kemiskt plastisk än någonting jag nånsin provat. Värre än Fun Light, ni fattar?
Men även om de hade lyckats producera en Cola light som ser ut som Sprite utan att smaka avslagen utspädd Cuba Cola, så tror jag att den ändå inte hade funkat. Inte ens om den smakat EXAKT som svart Cola light. För en del av smakupplevelsen sitter i det visuella och förväntningarna på varumärket. Det är därför folk i blindtest tycker bättre om Pepsi men med etiketten på alltid föredrar Coke (”The real thing”…).
Genomskinlig Cola light? Nej mig (och mina intoxikerade barn) lurar ni inte!

Read Full Post »

Idag besökte vi vattenlandet Aqualandia i Benidorm. Efter 1000 spänn för familjen i inträde (efter rabattkuponger som ”sparade” oss 400) så fick barnen direkt höra av sitt päron till farsa att ”passa på nu att utnyttja detta till max och ha väldigt väldigt väldigt roligt för det kostade mycket pengar!”. Som om inte ”sunk cost fallacy”-klockorna (läs Kahneman’s ”Tänka fort och långsamt” för mer om detta så centrala begrepp inom ekonomisk psykologi) ringde tydligt nog i och med det, så fyllde Emma i med att ”det som kommer gräma mig mest är att barnen inte kommer våga åka en bråkdel av alla dessa attraktioner…”
Sunk cost fallacy=pengar man redan investerat är redan förlorade. Ingen mening att tänka på det som varit, fokusera på att göra det bästa av framtiden istället. Alltså ingen bra idé att anstränga sig att ”utnyttja” alla attraktioner om man ändå inte vill åka dem. Men så tänker inte vanliga människor. Så tänker inte jag. Även om jag ju vet att jag inte borde…
Tur då att Aqualandia överraskade positivt med många roliga barnvänliga grejer.
image

Och att barnen överraskade med att våga mer än vi trodde!
image

Men jag kunde ändå inte motstå frestelsen att få lite payback på slutet när man fick möjligheten att köpa bilder på barnen som togs när maskoten hälsade på oss vid entrén. Försökte vinna tillbaka fyra euro genom att fota av pappersfotot som hängde på väggen vid utgången.
Emma: ”Skynda dig på, du är så pinsam!”
Jag: ”Visst, men det är så puckat att sälja pappersbilder i dessa digitala tider, det är enda sättet att kunna maila bilden till mormor och farfar!”
Jag hann knappt ta första bilden…

image

…innan en snabbfotad pappetsfotoförsäljare hann fram och skyla bilden med en broschyr:

image

Av integritetsskäl väljer jag att inte helt  exponera den ljusskygga dinosauriens signalement…

image
Jag svarade att ”information wants to be free!” och gick nöjd därifrån. Man kan ju alltid beskära och förstora den första bilden…

Read Full Post »

Det är svårt att skriva om ekonomi om man riktar sig till den breda allmänheten. Ekonomi är ju någonting som många mest har dåligt samvete över att de inte har bättre koll på. Inte så kul att ta tag i surdegen, mer lockande då kanske att läsa en bok om positivt tänkande.

Men det finns några som försöker, och lyckas. Bägge råkar ha kallat sina böcker samma sak – ”Vad är pengar?”.

vadarpengar

Jag talar om den flitige sparekonomen Claes Hemberg och den finurlige ekonomijournalisten Andreas Cervenka. Bägge ser poängen i att skriva underhållande. Där den förste satsar på ett rakt språk med folklig ton i sitt plånboksperspektiv, odlar den senare ett roligt raljant outsiderperspektiv på makrofrågor.

Claes Hemberg spinner vidare på ”Vad är…?”-spåret hos bokförlaget Langenskiöld, där Martin Ingvar senast utkom med sin ”Vad är vetenskap?”. Det är ett fixt format med en fråga per uppslag där man bjuds på ett kort och ett långt svar. Frågan i Hembergs ”Vad är pengar?” kan till exempel vara ”hur tjänar miljardären sina pengar?”. Det korta svaret blir då ”med många år som bästa kumpan” och i det långa svaret får man bland annat lära sig att ”är du tillräckligt envis kan turen hinna ikapp dig. Och då kallas det plötsligen för god analys och god tajming”. När Hemberg är som bäst tar han ställning och blir nästan politisk. Som i svaret på frågan ”vem är mammon?”: ”…Men frågan är om inte mammon ändå syns bäst under mellandagsrean, då vi handlar kläder sydda av barn i Bangladesh, som får betalt långt mindre än vad minimilönen medger.”

Än mer polemisk är Cervenka. Han har nästan gjort det till en sport att alltid vara i opposition mot eliten. Folklig på sitt sätt. Kanske det enda sättet att vinna respekt utanför de egna leden som ekonomijournalist idag? När han tar sats mot styrelsegubbar och finanshajar så är det med hårda – ofta välriktade – rallarsvingar. Om man har överseende med hans ibland lite överkäckt lustiga liknelser, så är det ofta han lyckas koka ned komplicerade skeenden i ett språk en femåring kan förstå (dvs även vi vanliga vuxna och styrelseledamöterna i finansbolagen som leker med våra pengar): ”Att trycka pengar är det nya normala, även om det förstås inte kallas för det, utan draperas i obegripliga termer som det nästan tragikomiskt krångliga kvantitativa lättnader.”

Jag måste erkänna att jag från början var skeptisk till båda böckerna. Hembergs för att jag trodde formatet innebar att den skulle vara ytlig. Den var visserligen snabbläst (betade av den på spårvagnen och tunnelbanan till och från jobbet), men det är bara en fördel. Hembergs ”Vad är pengar?” ska man se som ett diskussionsunderlag, en tankeställare. Hans svar fungerar som ett litet frö som med fördel kan få gro i hjärnan. Vill man veta mer, får man gå vidare till hans blogg eller andra böcker. Till exempel alla de pop-ekonomi-författare som Cervenka så flitigt refererar i sina krönikor (börja med Nassim Nicholas Taleb!). Cervenka var jag skeptisk till, för jag trodde det skulle vara ryckigt att läsa en krönikesamling. Men det finns faktiskt en röd tråd genom texterna som får det att hänga ihop.

”Vad är pengar?” – två väldigt olika böcker med samma titel. En sak gemensamt: folkbildande.

Read Full Post »

Dagens boktips blir två till priset av ett.

Johan Norberg har nyligen utkommit med två böcker i helt olika ämnen, läsvärda av olika anledningar.

”Eurokrasch – en tragedi” är vad den heter. Norberg ger sin förklaring till varför euron inte fungerar och är dömd att totalhaverera. Får han rätt är det en mörk framtid EU har framför sig, långt ifrån det förbrödrande som unionen nyligen belönades med Nobelpriset för.

”Europa skulle vackla från panik till panik, och land efter land skulle under kaotiska förhållanden lämna euron samtidigt som deras banksystem gick under och bankomaterna stängde.”

En stor behållning av boken är den grundkurs i EUs historia som Norberg levererar genom att berätta om eurons tillkomst. Det är en krass bild av två statsmän – Mitterand och Kohl – som bägge verkar tämligen ointresserade av och okunniga om ekonomi. De skapar en monetär union av de skäl som de förstår sig på – maktpolitiska. Det handlar om att upprätthålla maktbalans mellan de europeiska stormakterna. För att Tyskland ska få växa efter murens fall måste Kohl i gengäld bjussa lite på sin ekonomiska styrka så att det franska storhetsvansinnet inte rubbas. Ett återförenat Tyskland i utbyte mot euron, typ.

Snabbspola framåt till idag, så har vi enligt Norberg en skapelse som stressades fram utan att stå på tillräckligt många ben för att hålla balansen i längden. Första bästa ekonomiska chock av större mått och den monetära unionen – där allt fler börjat fuska med reglerna – havererar. Där är vi nu.

Johan Norbergs andra bok handlar om intelligensen, hur vi kan utveckla den och hur den påverkas av hur samhället utvecklas runtomkring oss. Det här är mer av en lördagsgodispåse med populärvetenskaplig konfektyr. Något både för den som vill lära sig mer om hur man ska förhålla sig till barnens dataspelande (inte alls så tokigt, kanske rent av sinnesutvecklande) och hur man kan hålla hjärnan i trim ända in på ålderdomshemmet (spela mycket schack!). Lättläst faktoidsamling kring temat ”IQ”. Ibland går det lite för snabbt fram, och det är inte samma personliga röst bakom texten som i Eurokrasch där man verkligen känner Norbergs engagemang. Men intellektuellt matnyttigt för den som vill veta hur man utvecklar sin intelligens.

Här kan du se min intervju med honom i Gomorron Sverige om de två böckerna (del 1 och del 2).

Och så några bonusboktips som ger dig intelligent läsning som räcker hela vägen fram till trettondan:

Daniel Kahneman ”Thinking, fast and slow” – den enda boken du behöver läsa om du vill få en snabb och fördjupande insikt i ekonomisk psykologi och bli en bättre beslutsfattare.

Katarina Gospic ”Välj rätt” och Pelle Tornell ”Bestäm dig” är två svenska varianter som förtjänstfullt destillerar forskningen inom beslutsfattande ned till ett koncentrat av tumregler för hur man ska göra bättre val i livet.

Katrin Kielos ”Det enda könet” – Augustprisnominerade Kielos ifrågasätter rationaliteten som ledstjärna för ekonomiskt tänkande, och varför den ekonomiska historien skulle vara mannens historia. (Läs mer om boken i mitt tidigare inlägg här).

bocker

Read Full Post »

Hur rationell är du, lille vän?

-Jotack, fullt beräknande även idag. Hur är det själv?

Länge har synen på människan som en rationell varelse – till skillnad från de känslostyrda djuren – varit förhärskande bland tänkare vars syn på samhället bottnar i Upplysningen. Alldeles för länge har den tron varit utgångspunkten inom ekonomisk vetenskap. De senaste decennierna har tron på Homo Economicus dock modererats, idag erkänner de flesta att vi nog inte är de där perfekt kalkylerande ekonomiska aktörerna trots allt.

Katrin Kielos nöjer sig inte med det. I sin nya bok ”Det enda könet” är hon på veritabelt korståg mot synen på människor som ekonomiska agenter som blint styrs av sin egennytta på en värderingsbefriad marknad. Som titeln antyder är det också ett korståg mot den rationelle ekonomiske mannen. Från Adam Smith till Alan Greenspan ser hon mannen i ekonomen, och ger exempel på hur vårt sätt att sätta värde på arbete definierats utifrån om det utförs av en man eller en kvinna. Vid sidan av snabbguidningen genom den moderna ekonomiska historien sedd med ”det andra könets” glasögon, kan hon slinka in på samtida spaningar. Till exempel om hur det är att vara kvinna på arbetsmarknaden sextio år efter ”Mad Men”.

”Vi har fått en generation kvinnor som är fruktansvärt hårda mot sig själva. Många kvinnor behöver idag ingen manlig kedjerökande reklambyråchef som tittar på dem som vore de värdelösa. De tittar på sig själva på det sättet, även om de nuförtiden själva är chefer på byrån.”

När Kielos låter tankarna flyga iväg så här blir det bra. Riktigt bra. Språket är snabbt och meningarna medryckande. Den här boken ligger inte oläst länge. Men ibland går det nästan lite för fort. Swoosch, så var redogörelsen för de senaste 30 årens forskning inom beteendeekonomi plötsligt förbi. När det känns som jag snabbläser en popekonomibok á la Freakonomics vill jag stanna upp ibland och borra vidare. Apropå den ja. Hatobjektet nummer ett för Kielos. Boken som sålt miljoner ex genom att försöka förklara alltifrån barnuppfostran till knarkhandel med ekonomiska modeller. Men det är ändå att göra Freakonomics-författarna lite orättvisa att bara avfärda dem som rationalitets-talibaner. Även de hänvisar faktiskt till flera av de senaste rönen inom ekonomisk psykologi som ju Kielos verkar omfamna. Men precis som författarna till den uppsjö av pop-ekonomi-böcker som följt i Freakonomics fotspår, så skriver Kielos i en anglosaxisk anda där man inte vinner några stilpoäng på att vara försiktigt nyanserad.

Å ena sidan, å andra sidan…Gäsp…

Tes, antites, syntes….Gäsp…

Så här tror du det är… Så här är det!…Aha… Cool dude, är det så det ligger till?!

Det blir roligare att läsa någon som driver sin tes riktigt hårt som Katrin Kielos. Det är framgångsreceptet för den här typen av litteratur. Och enligt det receptet lagar Kielos en alldeles utmärkt buffé av tankeväckande smårätter som hålls samman på ett smart sätt genom ett och samma tema: den ekonomiska historien är mannens, och det har påverkat inte bara hur världen ser ut utan även hur vi ser på oss själva. Tankeväckande utan att någonsin bli tungt.

Precis innan ”Det enda könet”, läste jag beteende-ekonomen Dan Arielys ”Predictably Irrational”. Jag rekommenderar den boken till den som vill veta vad som kan efterträda Homo Economicus nu när Katrin Kielos tagit död på honom (och sparkat på det redan kalla liket några gånger). Om hon inte själv redan läst Ariely, kommer hon nog att gilla boken. Han konstaterar till exempel att vi agerar väldigt olika om vi uppfattar det som att vi befinner oss i ett marknadsläge (där man köper och säljer tjänster) eller i en privat sfär (där man hjälper varandra utan att ta betalt). Offerviljan är större om man vädjar till någons storsinne snarare än erbjuder sig att fylla dennes plånbok. Fler är beredda att dö för sin familj eller sin sak än för en miljard på banken. Utifrån det drar han slutsatser som har direkt bäring på politiken.

Och så var vi där igen. Ekonomi blir snabbt politik när man skrapar på ytan eller extrapolerar konsekvenserna. Och man kan bulla upp med ”respekterade ekonomer” på bägge sidor staketet som skiljer höger från vänster i den ekonomisk-politiska debatten. Den som senast fick Nobelpriset har tolkningsföreträde.

Let´s not go there idag.

Jag uppehåller mig hellre vid den monumentala frågan om vad som egentligen är ”rationellt”. Kielos och andra popekonomiförfattare utgår från att vi alla talar om samma sak. Men vad menar vi egentligen med ett ”rationellt” beteende?

Är frågan: ”tar vi verkligen de flesta ekonomiska beslut med överblick över vad våra handlingar får för konsekvenser och gör val som stämmer överens med våra preferenser?”

Självklart inte. Det fattar ju vem som helst som proppat i sig en chokladkaka trots dieten eller gått över smärtgränsen i budgivningen på lägenheten att normaltillståndet snarare är det motsatta. Vi är i grund och botten ”Animal Spirits” som beter oss irrationellt, om än på ett förutsägbart sätt. Bubblor kommer och går. Med jämna mellanrum dras vi alla med i hysterin och springer åt samma håll.

Oavsett om vi är torsk på tulpaner eller drabbats av Facebookfrenesi.

Aha, tänker då du rationella människa – om jag bara vet hur andra beter sig irrationellt på detta systematiska vis, så kan jag vara smart och föregripa deras dumma beteende och tjäna en hacka på kuppen! Ja, kanske det. Om du själv inte råkar vara den siste i kön som tänker precis så. Om du inte råkar vara den siste som köpte bostadsrätt till – vad som i efterhand visade sig vara – en toppnotering.

Frågan om vad som är irrationellt eller inte är inte så kristallklar. Den som hoppar av en bubbla i tid, är den rationell? Eller hade hen bara tur?

Det är den typen av problematisering som saknas i ”Det enda könet”. Och det finns nog en och annan ekonom som med rätta skulle kunna ge henne bra mothugg på några punkter. Men det är inte det viktiga med boken. Kielos förtjänst ligger i att hon ställer rätt frågor, och provocerar tanken framåt på ett underhållande sätt.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare