Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Pop-ekonomi’ Category

image

Ser ett plan som flyger misstänkt lågt på väg in mot Arlanda. Börjar genast tänka på risken att krascha. Påminner mig om att det är större risk att det händer oss något under bilfärden till flygplatsen än i luften därifrån. Men det hjälper inte. Känslorna är inte rationella.
Och flygrädsla är mycket vanligt. Väl uppe i luften – när de första skakiga minuterna av takeoff är över – stannar jag vid en artikel i SAS ombordtidning Scanorama som ger råd om hur man ska övervinna fruktan.
”En studie av marknadsundersökningsföretaget Epinion visade nyligen att mer än var fjärde, 26%, lider av flygrädsla. Statistiskt sett har det såklart aldrig varit säkrare att flyga. Men det spelar ingen roll när man har med känslor att göra… Kognitiv beteendeterapi rekommenderas för den som vill få hjälp att bli av med irrationella fobier såsom flygrädsla. Ofta räcker det med ett enda besök hos en certifierad terapeut för att bli av med problemet.”
Tänk om det var så enkelt att bli av med alla andra irrationella tillkortakommanden som präglar vårt dagliga beteende och ibland ställer till med allvarligare problem än nära-döden-upplevelser när plåtskelettet sprattlar till vid första bästa luftgrop? Tänk om det räckte med ett besök hos närmaste KBT-tant för att vi ska lyckas spara till pensionen i tid, bli kvitt benägenheten att köpa dyra bostäder precis innan bubblan spricker eller fortsätta blodiga krig som inte går att vinna för att ”de som redan stupat inte ska ha dött förgäves”? Då skulle jag utbilda mig inom KBT. För jisses, vad jobb det finns att uträtta där ute!

Read Full Post »

image

Reykjavik, lördag morgon 04.45. Sitter och väntar på flygbussen nere vid hamnen där folk släntrar ut med ölflaskan i handen från stadens nattklubbar. Här går man ut sent, aldrig före midnatt och festar hårt (har jag hört) tills det är dags att plockas upp av någon snäll (nykter?) kompis med bil.

Nu åker bussen. Lämnar landet som satte sig på kartan som finanskrisens största slukhål. Efter en total avreglering på 90-talet, och ett självförtroende som efterklokt kallas hybris, var det bäddat för bubbla. Historien förtäljer om testosteronstinna fiskare som sadlade om till investmentbankers på någon av de tre bankerna som växte sig flerfalt större än landets BNP. Hur regering och centralbank omöjligt kunde rädda dem – ”too big to save” – när  den globala kapitalmarknaden frös till krishösten 2008. Finansvikingar och deras ”outvasion” fick skulden tillsammans med David Oddsson, den nyliberale centralbankschefen som låg bakom den finansiella avregleringen som mångårig premiärminister. Jo, även sittande högerpremiärministern Geir Haarde beskylldes för debaclet. Han ställdes faktiskt inför en slags ”riksrätt” efteråt och dömdes till fängelse. Han slapp dock skaka galler när hela spektaklet var över. Sedan folkligt uppror och vänstersväng med första öppet homosexuella kvinnliga premiärministern, beskedliga nedskärningar (ingen centraleuropeisk total åtstramningskur här inte) och en hyfsat snabb vändning. ”Ser man bara till siffrorna, så ser Island ut att må rätt bra idag. Man skulle inte kunna tro att vi var på botten för bara fem år sen”, säger Eirikur Bergmann, professor i politisk vetenskap vid Bifrost University när han bjuder på espresso hemma i sin för tillfället lite stökiga villa där disken samlats på hög i köket.

image

”Ursäkta röran, det är mycket resande fram och tillbaka nu”. Precis hemkommen från Sydamerika. Morgonen därpå ska han till Kina. Sedan han i februari kom ut med sin bok om Islands finansiella jordbävning,
Iceland and the International Financial Crisis – Boom, Bust and Recovery”, är han upptagen med att turnera på konferens världen över för att berätta om vad som byggde bubblan.
”Vi har alltid haft bubblor. Stark uppgång och sedan platt fall, det är typiskt för vår ekonomi. Men varje gång kommer vi ändå en bit framåt, när dammet väl lagt sig”. Professor Bergmanns teori är att expansion och symboliska stordåd – i stil med finansvikingarnas uppköp av brittiska fotbollslag och danska varuhus – är inbäddat i den isländska folksjälen. ”Det har med självständighetskampen att göra, vi är fortfarande i behov av att visa att vi kan själva, att vi har en plats på den internationella kartan”, säger Bergmann och hänvisar bakåt i historien där Island gång på gång hävdat sitt oberoende. Först gentemot Norge (varifrån de första bosättarna kom på 800-talet), sedan mot Danmark som de klippte banden med när tillfället gavs att kuppa fram en självständighetsförklaring under nazisternas ockupation 1944. Sedan dess har Island även haft anledning att mäta sig med Storbritannien (”torskkriget” på 70-talet). Island, den bångstyriga ungen som ständigt måste visa att hen ”kan själv”. Det är i det historiska ljuset man ska se det som skedde på finansmarknaden här på 00-talet, menar Bergmann.
Vad säger han om teorin att det var något typiskt manligt detta, att det finansiella högmodet hör ihop med machokulturen med risktagande fiskare som hellre dör i vågorna till havs än kommer hem utan fångst efter trålarturen? (En nidbild som befästes i Michael Lewis mycket underhållande reportagebok ”Boomerang – travels in the New Third World”)
”Njae, som alltid så berättar Lewis en bra story, som kanske är bättre än verkligheten. Kom ihåg att detta skedde i ett av världens mest jämställda länder. Då fanns det inga kvinnoröster som protesterade, alla var med på tåget och njöt av färden”.
Skulle det kunna hända igen på Island?
”Ja! Det är det korta och enkla svaret. Kolla på huspriserna, de skjuter i höjden igen. Storstilad nybyggnation är tillbaka”.

image

Men det var ju bara fem år sedan det kraschade, nog minns väl folk hur det gick förra gången?
”Jo, men det är så vi tagit oss fram i historien. Två steg fram och ett tillbaka. De ständiga kriserna till trots, det leder totalt sett ändå till framsteg”.

05.00. Busschauffören har slutat tjöta med den pratglade amerikanen längst fram som förvånas över islänningarnas alkoholvanor (”They’ll be sleeping well into the afternoon after this partying!”), bussen börjar färden mot Keflaviks flygplats. På vägen ut ur Reykjavik  passerar vi byggkranar i färd med att resa nya höghus med sjöutsikt där lägenheterna säkert redan är sålda.

image

På grund av de nya kapitalrestriktionerna som ska skydda den sköra isländska kronan från att falla vid kapitalflykt så jagar de rikas pengar inhemska investeringar istället, och då har fastigheter återigen blivit ett hett objekt. Innan vi svänger upp mot huvudleden kör vi förbi ett inglasat bankpalats (också det med Atlantutsikt vid första raden) där ett nytt namn står på skylten – ”Arion banki”, tidigare Kaupthing bank.

image

När Kaupthing kånkade tillsammans med Glitnir och Landsbanki, delades de upp i ”goda” (hanterbara) inhemska skulder och tillgångar som backades upp av statlig insättningsgaranti och de gigantiska utländska cancersvulsterna som helt sonika skars bort (till utländska kreditgivares protester).
Arion är Kaupthings nya friska ansikte. Om professor Bergmann får rätt i sin bubbelvarning finns det risk för att det inte blir det sista namnet på banken.

P.S.

Efter att finansäventyret tog slut blev fiske åter viktigast för Islands ekonomi. Vilket märks när jag slår på teven på kvällen.

image

Dokumentär om modiga fiskare på public service-kanalen och musikunderhållning inspelad på fiskebåt på en reklamkanal där det mellan varven annonseras för fiskebåtsmäkleri och fiskrestauranger.  Men nu ser turismen ut att kunna ta över den positionen. Efter finanskraschen och Eyjafjallajökulls utbrott som lamslog hela Europas flygtrafik ökade faktiskt resandet till Island, inte tvärtom! Inte bara en fråga om katastrofturism, händelserna satte helt enkelt Island på världskartan. All publicity is good publicity…
Det finns skäl för turisterna att komma. Om man står ut med mycket omväxlande väder, från snöstorm…

image

…till solsken på fem minuter…

image

…så bjuder Island på många mäktiga naturupplevelser och en stor sagobrunn att ösa historia ur.
Jag var där med min 9-årige son som stortrivdes i naturen (han är lik sin far) och rekommenderar absolut ett besök vid den ursprungliga Alltingsplatsen i Thingvellirs nationalpark.

image

Sedan kan du gärna fortsätta på dagsturen ”Golden circle” som bland annat passerar förbi Geysir och Gullfoss.

image

image

Missa inte heller ett besök på någon av alla geotermiskt uppvärmda bad där hagel och snövindar bara bidrar till den heta upplevelsen. I Reykjavik ligger kommunala Laugardalslaug med såväl rutschkanor som relaxpool med 38-gradigt vatten. En tur till den stora turistattraktionen Blue Lagoon, är också värt besväret (kosta på dig massage på flytbädd i vattnet!).

image

Till sist ett tips för alla som är lika skidintresserade som jag. Bláfjöll, med sittliftar och sköna utförslöpor i Sälenstil ligger bara en halvtimme från Reykjavik med skiduthyrning. Vid gott väder, underbar utsikt!

image

image

Vid mindre bra väder… ser du ingenting!
Så glöm inte skidglasögonen hemma, de behövs verkligen (som jag kostsamt erfor när jag tvingades köpa nya i skidshopen).

Kolla vädret samma morgon du åker iväg på äventyr. Det ändras innan du hinner blinka, så passa på när det väl är fint!
Det gäller för övrigt alla utomhusaktiviteter på Island.
Kanske även inställningen till såväl sprit som ekonomisk högkonjunktur. Lika bra att passa på att festa medan man kan, man vet aldrig när ovädret slår till igen…

Read Full Post »

Det är nog ett tecken från ovan i morgontidningarna idag.

Jag kan inte riktigt komma igång med att skriva boken. Den som ska handla om hur man fattar klokare beslut i livet. Till exempel konsten att fokusera på rätt grejer (till skillnad från att skriva ett blogginlägg när uppgiftslistan svämmar över).

Så skriver Svenskan om problemet med prokrastinering, eller på hurtig coachsvenska -”uppskjutarsjukan” (som detta blogginläggsförfattande är ett ypperligt exempel på). Samtidigt som DN skriver om konsten att skaffa sig bättre vanor (jag kan rekommendera boken!). Man bör ta till sig det senare för att komma till skott med det första.

Jag kommer kanske till att skriva den där boken som bland annat ska handla om sånt. Men först uppgiftslistan, sen bör jag väl måla vardagsrummet (också ett perfekt flyktbeteende bort från viktigare – men tråkigare – uppgifter i livet?) innan jag tar tag i källaren. Sen kanske. Jag börjar med att sätta på diskmaskinen, det är enklast så.

Read Full Post »

VA.se har gjort en intressant sammanställning av Nobelpristagare i ekonomi som prisats för saker som senare visat sig vara ”fel”. Namn som Hayek, Friedman, Becker, Scholes och Merton dyker upp i detta sammanhang. Naturligtvis inte lätt att ensidigt slå fast vad som är rätt och fel inom ekonomisk vetenskap, men de sätter verkligen fingret på hur farligt det är att lita för mycket på teorier som i efterhand kan visa sig vara mer trendiga än träffsäkra.

Det illustrerar svårigheten med att dela ut ett pris för vetenskapliga framsteg inom en så rörlig ”vetenskap” som ekonomi. Årets pristagare är ett intressant exempel på hur motsägelsefulla de framstående ekonomerna kan synas vara! Eugene Fama belönas för forskning som i princip utgår från att människor agerar 100% rationellt på finansmarknaden (det finns ”inga gratis luncher” där ute –> börsen går inte att förutse, kursrörelser beror bara på slumpen). Till synes i motsats till Shillers forskning som utgår just från att människor som ekonomiska aktörer är allt annat än perfekt rationella i sitt beteende (vilket den återkommande uppkomsten av börs- och fastighetsbubblor – som han så förtjänstfullt kartlagt – bevisar). I år ryms alltså motsägelsen i ett och samma pris, något som får Andreas Cervenka att i sin krönika fråga sig ”hur är det möjligt?”

Det skulle vara intressant att sammanföra de två i ett samtal för att få ett svar på det, höra hur de ser på möjligheten att gifta ihop sina respektive synsätt. När jag inför Nobelporträttet av förrförra årets pristagare talade med pristagaren Thomas Sargent om hur man kan hävda att människor agerar rationellt när de kastar sig på börståget precis innan det åker över stupet, hävdade han att det finns något rationellt även i det beteendet, bara man gör det med öppna ögon. Typ så, förstod jag hans resonemang. Om detta vill jag höra mera av årets pristagare. Är de på denna punkt om den så kallade ”effektiva marknadshypotesen” genuina motpoler eller inte?

”Snillen spekulerar” kan bli riktigt intressant i år för alla ekonominördar där ute…

Read Full Post »

image

image

image

Precis tillbringat en kul halvtimme i Nobelstudion i sällskap av ekonomiprofessorerna Micael Dahlén, Hubert Fromlet och min kollega Peter Rawet. Dahlén gjorde segertecknet när det stod klart att en av pristagarna heter Robert Shiller.
”Det handlar mycket om psykologi – forskning man inte behöver vara ekonom för att förstå!”
Jag log nöjt i smyg. Tre år i rad har jag haft med mig Shillers mest betydelsefulla bok in i studion, senast igårkväll skrev jag en motivering till varför han borde få priset. Idag fick jag utdelning på det. Denna gång hade jag inte släpat på ”Irrational exuberance” i onödan. Läs den, fascineras av hans övertygande sätt att förklara varför vi alla dras med i flockbeteendet som bygger upp bubblor och varför vi alltid är så förvånade när de spricker…
Förstå varför jag inombords skrek ”Äntligen!”

Se sändningen här!

Boktips: När du klämt Irrational Exuberance om varför bostadsbubblan uppstod och sprack, vill du läsa vad man ska göra åt bubbelproblemet. Det lyckas han hyfsat väl besvara i ”The subprime solution”.
image

Read Full Post »

Imorgon delas ”nobelpriset i ekonomi” ut. Gud förbjude att du säger det högt i offentliga sammanhang, då får du genast ett antal Nobel-talibaner på halsen. De (naturvetare) kommer dels hävda att ekonomi inte är någon riktig vetenskap. Dels kommer de påpeka att detta pris heter ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” och hakades på de ”riktiga” prisen 1968 i en kupp av Riksbanken i samband med dess 300-årsjubileum. Har de rätt?

Tja, vad gäller det senare stämmer i alla fall fakta i målet. Vad gäller den förstnämnda kritiken är det lite mer upp till diskussion. Låtom oss då titta på den akademiska biten!

Som forskare får man cred genom att citeras ofta i andra forskares avhandlingar. Den som har citerats mest när man dör vinner. Citeras man för något banbrytande som står sig (åtminstone ett par decennier) och har tur kan man även vinna ett Nobelpris innan man dör. Får man komma till Stockholm den 10:e december och ta emot Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne borde väl antalet citeringar skjuta i höjden efteråt? Icke så. Forskare i Oxford och Uppsala har tittat på den saken genom att studera citeringar från 1930 till 2005 och finner att ett nobelt pris inte garanterar att den prisbelönta forskningen blir mer populär att referera till bland andra som publicerar sina avhandlingar inom ekonomi. Forskarna vet inte riktigt vad de ska dra för slutsats av det. The Economist skribent som här referar till studien tänker att ”ekonomi är en så lynnig vetenskap. Idéer som ett tag var heta, kan efter ett tag kännas helt ute” och sätter därmed fingret på detta ”Nobelpris” svaghet. Ekonomisk vetenskap är en samhällsvetenskap som i grunden bygger på kunskapen om hur människor agerar (vilket tyvärr många inom disciplinen alltför länge tycks ha varit omedvetna om). Människor är inte lika lydiga som atomer som beter sig på samma sätt under exakt likadana omständigheter. Till skillnad från naturvetenskaperna är ekonomisk vetenskap mycket mer av en rörlig måltavla, med utrymme för mycket tolkningar och i behov av så många grundläggande antaganden för att teorierna ska stämma, att det ”vetenskapliga” ibland känns långt borta. Ekonomisk ”vetenskap” bor inte sällan granne med politiken. Det är bara att titta på hur vänster- respektive höger-politiker bägge kan hävda att de har ekonomisk forskning på sin sida när de argumenterar kring sådant som skattetryck och stimulansåtgärder.

Därmed inte sagt att man inte kan göra betydande kunskapsmässiga landvinningar inom ekonomins område. Men dessa måste tas emot med stor ödmjukhet. Man kan inte säga att sista ordet är sagt om t ex optionsprissättning bara för att man fått ”Nobelpris” för en teori om det.

Minns Robert C. Merton och Myron S. Scholes som 1997 tog emot ekonomipriset för sina teorier om derivatvärdering, samtidigt som de satt i hedgefonden LTCM (som byggde på deras principer) och körde den och nästan hela Wall Street i diket på grund av sin övertro på att ekvationerna alltid har rätt. De hade glömt bort en viktig sak. Ekvationerna har (ofta) rätt, utom i de (alltför vanliga) fall då människor inte beter sig förutsägbart som atomer, utan gör något irrationellt och därmed fuckar upp alla rationella ekonomiska modeller.

Ett citattecken om ordet vetenskap när det handlar om ekonomi är ett sunt varningstecken. Det behövs ända tills fler ekonomer kostar på sig att likt pristagarna 2002, Kahneman och Tversky, låna in kunskap från andra samhällsvetenskaper (i deras fall psykologi) där man väl förstår hur människans villkor sätter gränser för hur mycket man kan förutspå hens beteende i framtiden.

Ekonomi är en farlig vetenskap, om den kommer i händerna på någon som inte förstår dess begränsningar. Alla forskningspaket innehållande Homo Economicus borde märkas upp med etiketten ”hanteras varsamt!”

P.S.

70 är ett tal som säger mycket om ekonomipriset:

-71 pristagare med en genomsnittsålder på 70 år.

-70 procent av dem var vid pristillfället verksamma vid ett amerikanskt universitet.

-och antalet kvinnliga pristagare är också lätträknade – en enda av de 71 som fått priset sedan det började delas ut 1969.

Så det är låga odds imorgon på en man i 70-årsåldern verksam vid ett amerikanskt universitet…

Om jag fick önska pristagare: Robert Shiller. För att det skulle ge uppmärksamhet till riktigt aktuell forskning som vi behöver mer av i dessa tider – den om varför bubblor blåses upp och spricker. Inte för att det egentligen behöver säga något, men han förutsåg både IT-kraschen och bostadskraschen i USA. Läs hans Irrational Exuberance.

Fler lästips: Kahneman’s Tänka fort & Långsamt, Lowenstein´s When Genius Failed: The rise and fall of LTCM, Thaler´s Nudge plus böcker du hittar med nyckelorden ”ekonomisk psykologi” eller ”behavioral finance”.

Ett TV-tips: jag programleder imorgon direktsändningen för tillkännagivandet av ”ekonomipriset” (som jag dristar mig att kalla det) med professor Hubert Fromlet, professor Micael Dahlén och SVTs ekonomireporter Peter Rawet för kommentarer i studion. På plats vid Kungliga Vetenskapsakademin rapporterar Linda Nilarve med professor John Hassler vid sin sida för en förklaring av priset. 12.55 i SVT1 eller på SVT Play!

Read Full Post »

Går på krogen i Köpenhamn och beställer Cola light till två av barnen. Får nåt genomskinligt som ser ut som Sprite till bordet.

image

-Undskyld, det måste ha blivit fel.
-Nejdå, vi servirer sodavand uden farvestoff. Det er bedre for børna!

image

(Förlåt för att jag förgiftat dem så här långt i livet, snälla danske servitör ring inte och anmäl mig till barnavårdsnämnden…)
Smakar sodan som ska föreställa ”cola light” och den känns mer kemiskt plastisk än någonting jag nånsin provat. Värre än Fun Light, ni fattar?
Men även om de hade lyckats producera en Cola light som ser ut som Sprite utan att smaka avslagen utspädd Cuba Cola, så tror jag att den ändå inte hade funkat. Inte ens om den smakat EXAKT som svart Cola light. För en del av smakupplevelsen sitter i det visuella och förväntningarna på varumärket. Det är därför folk i blindtest tycker bättre om Pepsi men med etiketten på alltid föredrar Coke (”The real thing”…).
Genomskinlig Cola light? Nej mig (och mina intoxikerade barn) lurar ni inte!

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 171 andra följare