Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Uncategorized’

image

Reykjavik, lördag morgon 04.45. Sitter och väntar på flygbussen nere vid hamnen där folk släntrar ut med ölflaskan i handen från stadens nattklubbar. Här går man ut sent, aldrig före midnatt och festar hårt (har jag hört) tills det är dags att plockas upp av någon snäll (nykter?) kompis med bil.

Nu åker bussen. Lämnar landet som satte sig på kartan som finanskrisens största slukhål. Efter en total avreglering på 90-talet, och ett självförtroende som efterklokt kallas hybris, var det bäddat för bubbla. Historien förtäljer om testosteronstinna fiskare som sadlade om till investmentbankers på någon av de tre bankerna som växte sig flerfalt större än landets BNP. Hur regering och centralbank omöjligt kunde rädda dem – ”too big to save” – när  den globala kapitalmarknaden frös till krishösten 2008. Finansvikingar och deras ”outvasion” fick skulden tillsammans med David Oddsson, den nyliberale centralbankschefen som låg bakom den finansiella avregleringen som mångårig premiärminister. Jo, även sittande högerpremiärministern Geir Haarde beskylldes för debaclet. Han ställdes faktiskt inför en slags ”riksrätt” efteråt och dömdes till fängelse. Han slapp dock skaka galler när hela spektaklet var över. Sedan folkligt uppror och vänstersväng med första öppet homosexuella kvinnliga premiärministern, beskedliga nedskärningar (ingen centraleuropeisk total åtstramningskur här inte) och en hyfsat snabb vändning. ”Ser man bara till siffrorna, så ser Island ut att må rätt bra idag. Man skulle inte kunna tro att vi var på botten för bara fem år sen”, säger Eirikur Bergmann, professor i politisk vetenskap vid Bifrost University när han bjuder på espresso hemma i sin för tillfället lite stökiga villa där disken samlats på hög i köket.

image

”Ursäkta röran, det är mycket resande fram och tillbaka nu”. Precis hemkommen från Sydamerika. Morgonen därpå ska han till Kina. Sedan han i februari kom ut med sin bok om Islands finansiella jordbävning,
Iceland and the International Financial Crisis – Boom, Bust and Recovery”, är han upptagen med att turnera på konferens världen över för att berätta om vad som byggde bubblan.
”Vi har alltid haft bubblor. Stark uppgång och sedan platt fall, det är typiskt för vår ekonomi. Men varje gång kommer vi ändå en bit framåt, när dammet väl lagt sig”. Professor Bergmanns teori är att expansion och symboliska stordåd – i stil med finansvikingarnas uppköp av brittiska fotbollslag och danska varuhus – är inbäddat i den isländska folksjälen. ”Det har med självständighetskampen att göra, vi är fortfarande i behov av att visa att vi kan själva, att vi har en plats på den internationella kartan”, säger Bergmann och hänvisar bakåt i historien där Island gång på gång hävdat sitt oberoende. Först gentemot Norge (varifrån de första bosättarna kom på 800-talet), sedan mot Danmark som de klippte banden med när tillfället gavs att kuppa fram en självständighetsförklaring under nazisternas ockupation 1944. Sedan dess har Island även haft anledning att mäta sig med Storbritannien (”torskkriget” på 70-talet). Island, den bångstyriga ungen som ständigt måste visa att hen ”kan själv”. Det är i det historiska ljuset man ska se det som skedde på finansmarknaden här på 00-talet, menar Bergmann.
Vad säger han om teorin att det var något typiskt manligt detta, att det finansiella högmodet hör ihop med machokulturen med risktagande fiskare som hellre dör i vågorna till havs än kommer hem utan fångst efter trålarturen? (En nidbild som befästes i Michael Lewis mycket underhållande reportagebok ”Boomerang – travels in the New Third World”)
”Njae, som alltid så berättar Lewis en bra story, som kanske är bättre än verkligheten. Kom ihåg att detta skedde i ett av världens mest jämställda länder. Då fanns det inga kvinnoröster som protesterade, alla var med på tåget och njöt av färden”.
Skulle det kunna hända igen på Island?
”Ja! Det är det korta och enkla svaret. Kolla på huspriserna, de skjuter i höjden igen. Storstilad nybyggnation är tillbaka”.

image

Men det var ju bara fem år sedan det kraschade, nog minns väl folk hur det gick förra gången?
”Jo, men det är så vi tagit oss fram i historien. Två steg fram och ett tillbaka. De ständiga kriserna till trots, det leder totalt sett ändå till framsteg”.

05.00. Busschauffören har slutat tjöta med den pratglade amerikanen längst fram som förvånas över islänningarnas alkoholvanor (”They’ll be sleeping well into the afternoon after this partying!”), bussen börjar färden mot Keflaviks flygplats. På vägen ut ur Reykjavik  passerar vi byggkranar i färd med att resa nya höghus med sjöutsikt där lägenheterna säkert redan är sålda.

image

På grund av de nya kapitalrestriktionerna som ska skydda den sköra isländska kronan från att falla vid kapitalflykt så jagar de rikas pengar inhemska investeringar istället, och då har fastigheter återigen blivit ett hett objekt. Innan vi svänger upp mot huvudleden kör vi förbi ett inglasat bankpalats (också det med Atlantutsikt vid första raden) där ett nytt namn står på skylten – ”Arion banki”, tidigare Kaupthing bank.

image

När Kaupthing kånkade tillsammans med Glitnir och Landsbanki, delades de upp i ”goda” (hanterbara) inhemska skulder och tillgångar som backades upp av statlig insättningsgaranti och de gigantiska utländska cancersvulsterna som helt sonika skars bort (till utländska kreditgivares protester).
Arion är Kaupthings nya friska ansikte. Om professor Bergmann får rätt i sin bubbelvarning finns det risk för att det inte blir det sista namnet på banken.

P.S.

Efter att finansäventyret tog slut blev fiske åter viktigast för Islands ekonomi. Vilket märks när jag slår på teven på kvällen.

image

Dokumentär om modiga fiskare på public service-kanalen och musikunderhållning inspelad på fiskebåt på en reklamkanal där det mellan varven annonseras för fiskebåtsmäkleri och fiskrestauranger.  Men nu ser turismen ut att kunna ta över den positionen. Efter finanskraschen och Eyjafjallajökulls utbrott som lamslog hela Europas flygtrafik ökade faktiskt resandet till Island, inte tvärtom! Inte bara en fråga om katastrofturism, händelserna satte helt enkelt Island på världskartan. All publicity is good publicity…
Det finns skäl för turisterna att komma. Om man står ut med mycket omväxlande väder, från snöstorm…

image

…till solsken på fem minuter…

image

…så bjuder Island på många mäktiga naturupplevelser och en stor sagobrunn att ösa historia ur.
Jag var där med min 9-årige son som stortrivdes i naturen (han är lik sin far) och rekommenderar absolut ett besök vid den ursprungliga Alltingsplatsen i Thingvellirs nationalpark.

image

Sedan kan du gärna fortsätta på dagsturen ”Golden circle” som bland annat passerar förbi Geysir och Gullfoss.

image

image

Missa inte heller ett besök på någon av alla geotermiskt uppvärmda bad där hagel och snövindar bara bidrar till den heta upplevelsen. I Reykjavik ligger kommunala Laugardalslaug med såväl rutschkanor som relaxpool med 38-gradigt vatten. En tur till den stora turistattraktionen Blue Lagoon, är också värt besväret (kosta på dig massage på flytbädd i vattnet!).

image

Till sist ett tips för alla som är lika skidintresserade som jag. Bláfjöll, med sittliftar och sköna utförslöpor i Sälenstil ligger bara en halvtimme från Reykjavik med skiduthyrning. Vid gott väder, underbar utsikt!

image

image

Vid mindre bra väder… ser du ingenting!
Så glöm inte skidglasögonen hemma, de behövs verkligen (som jag kostsamt erfor när jag tvingades köpa nya i skidshopen).

Kolla vädret samma morgon du åker iväg på äventyr. Det ändras innan du hinner blinka, så passa på när det väl är fint!
Det gäller för övrigt alla utomhusaktiviteter på Island.
Kanske även inställningen till såväl sprit som ekonomisk högkonjunktur. Lika bra att passa på att festa medan man kan, man vet aldrig när ovädret slår till igen…

Read Full Post »

Flash Boys Mech 3p_r3.REV.for cat.inddthe-news

Jag har redan för många böcker att läsa. Både i jobbet och av lust. Men så upptäckte jag att min favoritförfattare i kategorin ”finansiellt realitydrama” – Michael Lewis – snart utkommer med en ny bok – ”Flash Boys”, som sägs bjuda på ett nytt avslöjande kring arbetssättet på Wall Street. Efter att ha dragit ned brallan på börsnissarna på 80-talet (han var själv en av dem) i ”Liar´s Poker”, berättat den ultimata storyn om vad som orsakade finanskrisen i ”The Big Short”, och synat det europeiska luftslottet precis innan Eurokrisen sedan bröt ut i ”Boomerang – Travels in the new third world”, så riktar han nu in sig på fenomenet ”flash trading” där börsrobotar jagar nanosekunder i kampen om att komma först till arbitraget (utnyttja små, små, små priskillnader mellan samma tillgång på olika delar av de internationella finansmarknaderna före det pyttelilla fönstret av vinstmöjlighet stängs innan man hinner blinka). Den kommer inte ligga oläst länge.

Men den kommer inte förrän 31 mars. Tur det, för då kanske jag hinner kasta mig över Alain de Bottons senaste – ”The News – a user´s manual”. Jag upptäckte honom i mitt bostadsknarknande då jag behövde en teori för inredningsmanin, och hittade en filosofi kring byggnaders skönhet i ”The Architecture of Happiness”. Sedan passade hans ”Status Anxiety” som hand i handsken när det var dags att reflektera över meningen med att göra bostadskarriär och hur mycket lyckligare man egentligen blir av att hela tiden vilja ”få det bättre” (svar: inte så mycket, snarare tvärtom). Nu ger han sig på nyhetsindustrin, eller snarare nyhetsmanin och serverera en handbok för nyhetsknarkare (som vill bli fria från beroendet?).

Två boktips jag vågar stå för utan att ens ha läst dem. Happy reading!

böcker

Read Full Post »

image

Mötet imorse mellan Guillou och Frigyes stannar kvar i mitt huvud. Jag försöker reda ut deras bevisföring.
På fråga ”Solbacka” står det klart att Guillous betyg som han drar fram i sändning väger rätt så tungt… Frigyes i Studio ett på eftermiddagen verkade hålla med om det.
På fråga ”papa Pétain eller papa de Gaulle” har Frigyes ett ”svarta svanar”-resonemang á la ”jag hittar bara vita svanar, alltså finns inga svarta”. Det håller inte som bevis att man inte hittar någon bland de första 100 man ser… Det finns ju svarta svanar (även om de inte är så vanliga i våra trakter).
Guillou å sin sida har bevis för att från en viss tidpunkt under kriget har hans far och farfar inte varit medlöpare till Vichyregimen. Men inget 100%-igt bevis för att de aldrig (kanske i hemlighet) varit det. Å andra sidan, vem kan avkräva en sådan bevisföring mer än 60 år senare?
Efter mötet trodde Guillou att sista ordet härmed var sagt. Vilket Norstedts efter ”krismötebekräftade någon timme senare.
Jag gick från studion med en flashback till när Kjöller mötte Josefsson i vår studio nyligen. Då satt Hanne på Pauls plats. Och precis som nu satt Janne på Jans.
image

Uppdatering:

Läs här en reflektion av Erik Wijk om denna drabbning.

Apropå SvD’s notering att dramaturging såg ut att vara uppgjord på förhand: bägge var inbjudna på samma premisser och bägge visste om att motparten hade med sig ”motbevis”.
Jag kunde inte förutse att mötet skulle komma att bli en sådan vändpunkt i frågan.

Medierna i P1 har följt upp faktabråket genom att även ta fram Guillous betyg i landsarkivet i Uppsala och ger honom rätt.

I Resumé blickar Frigyes tillbaka på veckan då boken han jobbat med i flera år drogs in på obestämd tid efter tisdagens möte med Guillou i Gomorron.

Och i sin söndagskrönika i Aftonbladet knyter Guillou själv ihop säcken under rubriken ”Drömmen om att sätta dit mig blev för stark”.

Read Full Post »

imageJag rakar mig inte lika ofta när jag är ledig. Den här gången har det gått nästan två veckor sen senast. Har varit skönt att slippa bry sig. Varför rakar man sig ens från första början? Det sparar tid att inte raka sig och värmer ansiktet bättre med skägg än utan. Ben Hedenhös var mer rationell i sin grooming än dagens slätrakade män som skär bort ansiktshåret. Men vardagen närmar sig, och jag kände att idag är det dags att börja anpassa sig igen. Vänja sig vid att passa in i det civiliserade samhällets konformistiska krav. Så rakhyveln fick komma fram till slut. Man måste ju  vara prydlig i rutan. Inte för att Bengt Magnusson är mindre trovärdig på grund av sin skäggväxt, men den är ju ordentlig. Ska man ha skägg, ska man ha det på riktigt. Ingen tredagarsstubb. Det måste se vårdat ut, vilket mitt semesterbarr knappast kan anklagas för. Jag skulle kunna bestämma mig för att bli en skägg-gubbe. Jag skulle kunna välja en skäggstil som passar mig och sedan hålla mig till den linjen konsekvent. Men då måste jag välja. Välja att byta stil, vilket känns som ett stort steg. Från välrakad pojke till en man som gör anspråk på att se ut som ”den gamle och havet”. Särskilt nuförtiden då hipsterskäggen känns så 2013, så är steget till skägg förknippat med ännu mera risk. Det måste bli helt rätt från början för att man inte ska tro att jag bara hakat på någon trend. Därför är fortsatt skäggväxt inte ett ickebeslut, utan i själva verket ett mycket stort beslut. Enklast därför att bara ta bort det.

image

Det kostade mig ett litet skärsår på hakan och en smula självrespekt, men nu är det gjort. Åter till status quo.

 

Read Full Post »

Ok, jag är ingen kioskvältare på nätet, men när de lägger fram det som fem utsålda operahus låter det ju fint. Jag säger som en chefredaktör för en stor svensk morgontidning sade apropå Aftonbladet.se: ”De kanske har klicken, men vi har trovärdigheten”…

Till alla er 13000 besökare 2013 – välkomna tillbaka 2014, så lovar jag att det ska hända lite nytt spännande framöver!

Titta gärna in högpåhus.se också där jag skriver uteslutande om bostadsmarknaden (besöktes av motsvarande sex utsålda Sydney-operor i år).

/alex

P.S. I och med detta inlägg har jag postat 600 saker så här långt på alexandernoren.se. Jag tänker absolut inte nå 1000-vallen i år. Högst ett inlägg om dagen, troligen mer ett varannan dag. Kanske inte mer än ett i veckan. Det är ett nyårslöfte.

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 13,000 times in 2013. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 5 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Read Full Post »

Olja på E18 sätter P för paketen

Jag trodde inte det var möjligt att beställa julklappar på nätet i sista minuten, men i år verkar e-handlarna lagt på ett extra kol för att pusha gränsen. Och riskerar lova för mycket.
Det börjar med Lekmer som flyttar fram det från 18:e till midnatt 19:e för ”garanterad leverans före julafton”. Enligt Posten sitter paketet fast i Göteborg sen i fredags. Deras kundtjänst svarar inte. Tror de tagit sig vatten över huvudet.
Det fortsätter med Adlibris som hade deadline kl 08 den 22:a! Tappert. Men så kommer nu detta dramatiska mail med direktrapport från logistik-Sveriges tomtenissar på fältet:

”Hej!

Vi skriver till dig med anledning av att du väntar på en bokleverans från Adlibris.

Vi på Adlibris har jobbat hårt för att alla julklappsböcker ska hinna fram innan jul.

Nu under kvällen hände en sak som inte fick hända – en lastbil på väg till Posten drabbades av ett motorhaveri och läckte dessutom ut olja på vägen så att hela E18 fick stängas av. Oljan sanerades och en bärgare drog sedan lastbilen till postterminalen så fort det var möjligt. Postens personal stannade kvar extra länge men tyvärr kommer många paket inte hinna fram innan jul. Ditt paket är tyvärr ett av dem.

Vi är verkligen ledsna för det som hänt och har jobbat intensivt för att lösa det under hela kvällen.”

E-handeln i juletid börjar likna mig – tidsoptimisten som inte har några marginaler att spela på ifall något går snett. Jag förstår hur ni känner er.
Nåja, julen överlever ett eller två paket mindre under granen.
Slutsats: nästa år mår nog både e-handeln och jag bra av att sätta deadline någon dag tidigare för  julhandeln på nätet.

Read Full Post »

Vi vann!

image

Puh. Det är över. Jag var skitnervös inför kvällens deltagande i Lantzkampen i P1. Särskilt som det lät som att det var så många regler att hålla reda på när Annika Lantz drog upplägget för oss innan:
image

Frågesporten bygger på kunskaper om nyhetsflödet från den gångna veckan. Borde passa mig, men just nu har jag varit inne i en Nobelbubbla med mina inslag om ekonomipristagarna som ska sändas i helgen, så jag har inte hängt med som vanligt. Men Lag Norén lyckades ändå vinna över ett snilligt Lag Nobel med Victoria Dyring och Ebba Kleberg von Sydow!
image

Jag slipper skämmas när jag kommer tillbaka till jobbet på måndag. Och inte visste jag det kunde vara så kul med frågesport när man tar det på skämtsamt allvar!

Read Full Post »

Dags att klippa linan

Svarade precis i telefon och någon som inte presenterade sa att han sökte Emma. Tänker jag ska överraska karln den här gången:
-Ledsen, hon är på pensionsrådgivning.
(lögn)
-Jaså??? Får man fråga vilken firma?
-Advisor.
(De som ringde igårkväll, innan de snälla rådgivarna från Exceed ringde och ville hjälpa mig med mitt PPM)
-jaha, men vi på Cerberus är lite bredare och bättre än dem.
-jaså, det är ni?
-?
-tack och gokväll.

När det ringer mitt i middagen på telefonen hemma slår det aldrig fel. Är det inte PPM-”rådgivning” är det elbolag, och är det inte det är det strumpprenumeration.

Fast telefoni=spamfoni. Dags att klippa linan.

Read Full Post »

Lugnare turistande på hemresedagen efter denna resa, jämfört med senast.
Marrakech överraskade positivt. Lätt sätt att få smak på arabisk kultur. Pratar man franska (eller anglais, för all del) känner man sig som hemma. Mysigt myller. Det finns alltifrån minibutiker på bakgator…

image

…till megaturistisk men ändå ”autentisk” prutningsfestival på souken.

image

Jag fick med mig några tallrikar hem…

image

Men tyvärr bangade jag denna lampa:

image

Ångrar dock inte att jag ej stoppade ned denna wc i packningen:

image

Bad och kroppsvård á la Hammam rekommenderas! (inga bilder, ville inte blöta kameran).
”Yves st Laurent”-trädgården värd ett snabbt (liten) besök. Inte minst för den perfekta blå nyansen på fasaden:

image

image

image

image

image
Till sist, flygplatsen á la Brasilia värd lite arkitektonisk beundran innan incheckning och hemresa. Endast fem timmar så har man sen bytt 24 grader med sol mot svenskt novembermörker…

Read Full Post »

På väg in till New York med tåg från New Haven och har lite tid över innan flyget ikväll.

11.00. Fem timmar i NY börjar nu. Förra gången missade jag Green Line, grönstråket på gammalt järnvägsspår som börjar vid 34th i Chelsea och går nedåt. Börjar med den innan jag har kassar att bära.

På väg dit får jag syn på reklam för utsikten från Empire State Building. Det slår mig, jag har aldrig varit där. Jag är superturist i stan i fem timmar, klart jag ska dit!

image

27$ kostar det (om man inte ”uppgraderar” sig för 17$ extra för att åka allra högst upp till 102:a våningen istället för 86:e). Saftigare än Kaknästornet, men lite högre också, så ok. Först måste man igenom security som på flyget. Lämna ifrån sig bälte, väska och sånt som ska scannas för att se så att ingen tänker kapa hissen.

image

Måste ta mig igenom en labyrint av turistfällor i form av fotografering och annan försäljning av olika slag innan jag till slut får ställa mig i kö till hissen. Sedan av vid 80:e våningen, gå runt i ett museum jag inte har tid med, sedan ny kö för sista hissen. Detta tär på min knappa tidsbudget, hoppas det blir värt det..

image

Jorå, det var det. Helt ok utsikt… Coolt också att det är så tyst här uppe. 320 m upp i luften hör man inga bilar, bara italienska, japanska och andra som jag som beundrar utsikten på olika språk.

image

image

image

Time for a selfie… 

image

Nu – efter denna lilla omväg på en timme – är det dags att ta sikte på Green Line. 

På vägen dit tänkte jag kolla in ett galleri som fanns på rekommenderat-listan i US Airways inflight-mag över grejer att göra ”off the beaten path” i NY. 

image

Trapporna upp till ArtNowNY, 548 W på 28:e är lovande slitna. Galleriet ska ha ”gained some serious street cred”, skriver de. Bra, om de bara haft öppet på måndagar…

image

På vägen ut provar jag ett annat galleri där det i alla fall lyser om konsten, men de har också stängt måndagar.

image

Well, jag har i alla fall försökt vara kulturell!
Det är nu nära till grönpromenaden på Green Line. 

image

Nice, men efter ett par minuter känner jag ändå att asfalten lockar mera. NY och dess parker i all ära, men det är ju inte för närheten till naturen vi svenskar åker hit…

image

Jag var på väg hoppa ned i Chelsea, när jag kom fram till en skön viloplats och faktiskt… Även på besök i storstan känns det skönt med lite lugn, med stadens larm i betryggande närhet.

image

13.53. Slutvilat, dags för lunch!
Går på US Airways-magasinets tips om  att besöka Corner Bistro (331 W, 4th) som beskrivs som ”burger and beer joint… one of the last authentic bohemian bars in the area”. 5-10 minuters promenad i mysiga Greenwich Village.

image

I samma kvarter passerar jag ”Smörgås”.

image

Att beställa något där är väl lite som att fråga om de har svenskt kaffe på hotellet?

image

Nä, det blir garanterat hamburgare som planerat på hörnan.

image

Inne på Corner Bistro, ser jag snabbt att detta är ett ställe i min smak. Menyn är enkel.

image

Jag slipper beslutsångest, ser direkt vad jag vill ha – en Bistro Burger!

image

Maten enkelt serverad på plasttallrik med jazz i högtalarna. Jorå, bohemian alla gånger. Helt ok burgare, men överfriterade pommes. Ett ställa vars Unique Selling Point definitivt är atmosfären snarare än maten.

image

Nu har jag både gjort turistfällor, varit ”off the beaten track”, ätit bohemiskt och varit kulturell (nåja, försökt i alla fall…). Får man shoppa nu?

Uniqlo Soho närmast för nya basplagg, och sen får det bli vad det blir i närheten under de två timmar som är kvar. Jeans skulle jag ju ha också. Tur det fanns en affär precis utanför tunnelbanan vid Broadway/Lafayette (Hollister, om du måste veta…). Det är ett tonårsmärke, jag vet, men för jeans är det väl ok för en 38-åring att handla där? Hör många svenska röster (tur att det är mörkt härinne).

image

När jag går ut på gatan med en Hollisterkasse med barbröstad hunk över hela påsen intalar jag mig att folk kan tro jag handlat åt mina tonårsdöttrar. Men det lurar tydligen inte alla. Killen som delar ut egenpressade promoskivor på trottoaren är på väg att ge mig en, men drar snabbt tillbaks den när han ser vår jag handlat. 

16.56 Står fast i kön på Uniqlo . Börjar kännas stressigt nu. Fortfarande ingen present till Emma (de hade ingen snygg kofta till henne här)…

17.10. Springer in på Bloomingdales. De har fina handskar, great!

17.20. Åker tillbaka till bagaget vid Grand Central Station. Facit: 3 affärer på 30 min med bra köp på varje ställe. Effektivt, men knappast skön shopping. Jag har varit tidsoptimist igen (eller som jag föredrar att kalla det, ”maximerare”).

17.39. Sitter nu väldigt svettig, kissnödig och törstig i en taxi på väg till flyget. Ser liksom lite suddigt av utmattning kombinerat med stress, oro för att missa flyget. 

image

Jag har kutat som en galning mellan provrummen och kämpat hårt på upploppet – lyckats med allt utom bokhandeln. belönar mig med en Diet Dr Pepper och hoppas att trafiken ska vara snäll ikväll.

18.04. Kö ned i Holland tunnel. Taxichauffören talar om att han önskar detta var en helikopter istället. Börjar bli lite orolig…

image

18.23 taxin börjar skaka. Kollar ut, nej ingen jordbävning. Chauffören säger att motorn håller på att paja och att jag måste hoppa av. Va??? 
Säger till honom att detta gör mig orolig. ”Jag skulle också vara orolig om jag var du”, svarar han och stannar bilen på en gata där inga taxibilar syns till.
Kutar med bagagen och klädpåsar på desperat jakt efter en ledig taxi i köerna ned i tunneln. Hittar till slut en. Hinner jag? ”Well, depends on traffic in the tunnel”. 

18.30. Nere i tunneln. Det rullar något. Än finns hopp.

image

19.05 Newark Airport. Framme i hyfsat god tid ändå. Hinner springa in på taxfree och fräscha upp mig med närmaste parfym. Det visade sig vara Hilfigers Preppy. Lämpligt med tanke på att jag precis varit på Yale.  Hinner även med en bokhandel på flygplatsen. En bok till mig, och en till Masse som beställt en musikbiografi jag glömt bort vilken, men tror det var Cash (?)

image

19.40. Nu sitter jag på planet som ska gå om 25 min. Det gick ju bra det här ändå. Fast en jäkla stress sedan klockan tre. Är helt utsjasad. Jympadojorna jag köpte i Yale för att kunna göra storstan så snabbt som möjligt fick jobba väl idag…

image

Sammanfattning: jag tycker jag hann med mycket på mina fem – som stretchades till dryga sex – timmar på Manhattan. Men det är bara att konstatera att New York räcker för mer än en dag…
I’ll be back.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 2 037 andra följare