Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Att man inte bara kan vara bostadsknarkare utan även Facebook-beroende, det har vi väl alla haft på känn. Exakt hur det beroendet ser ur är nu kartlagt i Sverige. DN återger en studie som visar att var fjärde användare mår dåligt om de inte får logga in på FB regelbundet. Leif Denti, doktorand i psykologi vid Göteborgs Universitet säger till tidningen att han låtit installera en spärrfunktion i sin webbläsare, som gör att han bara kan gå in på sin Facebooksida under de sista tio minuterna av varje timme. Kan man fixa det även för Hemnet och Twitterså vi kan börja leva våra liv igen?

Eller oroar jag mig i onödan? Är det så att man bara har en last åt gången? Själv är jag bara sporadiskt på FB, har gått ned till att bara gå in på Hemnet någon gång under dan för skojs skull. Det är värre med min Twitter. Det kan jag inte låta bli att hålla koll på i mobilen så fort jag får en stund över att fingra på den.

Jag är glad att jag aldrig fastnat ordentligt i Facebook-träsket i alla fall. Det är nog det som är svårast att ta sig ur, då det är mest socialt. Tänk om man missar en inbjudan till en rolig fest? Tänk om man hamnar utanför i kompiskretsens diskussioner? Tänk om man inte direkt får reda på vem som fått barn?

Svårt att inte dras med i vår tids sociala bulimi. Hellre Hemnetknarkare än Facebookberoende. Helst borde man väl inte hålla på med något, antar jag. Men det är redan för sent. Det började tidigt med mail, och sen var man hooked på SMS och så kom MSN och det var ju rena inkörsporten till de här tyngre grejerna. Var är Socialstyrelsen när man bäst behöver dem?

Konstsnö är kanon!

20120229-225548.jpg
Ekebyhovsbacken på Ekerö idag: plus 10 grader och känslan av säsongsavslutning. Men fortfarande bra skidåkning. Konstsnö drygare. Naturligt är inte alltid bäst.
Ekebyhov har för övrigt förstått värdet av att låta kunderna bli ambassadörer på FB. Rabatten man får på liftkortet för att checka in är nog väl investerade reklampengar.

20120229-230535.jpg

Jag ber om ursäkt, jag är rädd för att jag precis råkat åka i gräddfilen.

När jag sökte råd hos Författarförbundet om hur man ska redovisa sina honorarsintäkter i deklarationen, så fick jag höra i telefon att rådgivningstjänsten endast var för medlemmar. Hur blir man medlem då?

”För medlemskap krävs en utgiven produktion om omfång motsvarande två verk”

Och jag som är debutant. Jag lade på och ringde Skatteverket istället. Där är alla välkomna från första början.

Men när min allra första intervju inför boken (”Hög på Hus”, Albert Bonniers Förlag, release 27/3) publicerades i tidningen Vi idag så ser jag att jag fått titeln ”Alexander Norén, författare”. Fint värre. Men ursäkta alla riktiga författare, om jag därmed råkat gå före i kön lite granna.

Intervjun i Vi (på nätet refererad av Resume.se) tar fasta på den personliga berättelsen i boken, den om hur jag går från att ha tummen mitt i handen och älska asfalten till att längta ut till en villa i förorten att renovera för att sedan bara tråna efter ett nytt objekt att hugga tag i:

”Jag använde all fritid åt att gå på visningar.” Det säger Alexander Norén, mer känd som ett av SVT:s nyhetsankare och programledare för Gomorron Sverige. Nu har han skrivit en bok om sitt liv som bostadsberoende, som han lite skämtsamt kallar sitt överdrivna intresse för husmarknaden.

Men boken är också en konkret handbok i konsten att lyckas med bostadsaffären och undvika de värsta fällorna på bostadsmarknaden. Jag tar hjälp av ekonomisk psykologi och forskning kring beslutsfattande för att bland annat förklara varför så många förlorar vettet när de blir kära i ett hus och kastar sig in i en budgivning och drabbas av auktionsfeber. Slutsatsen av  erfarenheterna från min egen bostadskarriär och den teori som lyfts fram i boken är att vi människor är långt ifrån några rationella varelser. Särskilt inte när vi ger oss in i en bostadsaffär.

Om detta, bland mycket annat som har med bostadsmarknaden att göra, kommer jag att skriva om på Hög på Hus-bloggen som kompletterar boken på nätet.

Det minst vågade som proffstyckare den senaste tiden har varit att håna Björn Ranelid. Att skriva en krönika, twittra eller blogga raljant om hans framträdande i melodifestivalen är lika originellt som att varje år inför 24:e december filosofera över varför så många bänkar sig framför Kalle Anka på julafton.

Varför anses det okej att mobba Ranelid? Det är den intressanta vinkeln på detta samtal i Studio Ett där bland andra Unni Drougge tycker han har sig själv att skylla, medan Niklas Strömstedt ångrar att han skrev lite nedlåtande om honom på Twitter: ”man ska ju inte mobba vuxna om man samtidigt vill barnen ska lära sig att inte mobba”, sade han klokt i programmet.

De som stämmer upp i denna mobbningskör är alla de som själva avundsjukt önskar att de fick hans uppmärksamhet. Men gå då ut och gör samma sak själva om ni tror att ni kan! Töntar…

Gårdagens nyhetssändningar, nyhetswebbar, dagens morgonsoffa och tidningar toppas med Riksbankens räntesänkning. Vinkeln är – med rätta – varför sänker inte bankerna räntan lika mycket?

Att det inte bara handlar om dyrare upplåningskostnader konstaterar Riksbanken i sin penningpolitiska rapport för februari 2012 (s 52-55) där man har ett talande diagram:

Bankerna har passat på att bättra på marginalerna rejält, alltså öka sin vinst. Men de måste ju ha stadigare kassa när det stormar på finansmarknaden – det säger ju till och med Anders Borg är bra… Visst, men varför ska det ske enbart på kundernas bekostnad? Aktieägarnas höga avkastningskrav kan ju faktiskt sänkas också, så man delar på bördan. Men varför skulle bankledningarna ens tänka den tanken när blott 7% av kunderna bevisligen vågar (eller orkar?) rösta med fötterna?

Kan då dagens veritabla räntedrev i medierna spela någon roll? Tror tyvärr inte det. I morgon slår man in tulpaner med dagens tidningar och vi har sprungit vidare till något annat. Typ Ranelids schlagerchock eller något sånt.

”Svenskan, varsågod! Vi bjuder på Svenskan idag!”
Åh, en gratis tidning… Måste ha!
Tog en och var på väg vidare, men – nej!
Inget är riktigt gratis. Han börjar direkt fråga om jag vill ha den till halva priset i ett halvår. Här börjar psykologin jobba för honom. Känner hur det bär mig emot att säga ”nej”. Han har ju precis givit mig något, inte kan väl jag vara så taskig att bara nonchalera honom helt och gå vidare? Det vrider sig i magen när jag tänker på det scenariot. Så här är vi till mans. Det är därför det funkar så bra att bjuda på kaffe eller godis i butik. Men jag övervinner mitt svaga konsumentjag och replikerar till slut:
”Jag ska vara ärlig med dig. Jag låtsas bara lyssna för att vara snäll. Jag kommer inte nappa på något erbjudande. Kan jag bara få ta tidningen och gå iväg?”
Killen såg lite överrumplad och rätt så lättad ut, och gick vidare till nästa gratistorsk som inte ont anandes skulle låta sig bjudas på Svenskan mot en stunds övertalningsförsök enligt den ekonomiska psykologins reciprocitetsprincip.

Ekonomiprofessor Robert Shiller är skeptisk till prisnivån på den svenska bostadsmarknaden. Shiller är en väl ansedd expert på bostadsprisernas historiska utveckling (han ligger bakom det ledande amerikanska husprisindexet, i sin bok Irrational Exuberance förutsåg han år 2000 aktiekraschen, fem år senare förutsåg han den amerikanska bostadskraschen, han omnämns ibland som kandidat till Nobelpriset…). Nu är han i Stockholm för att tala på Skagen Fonders nyårskonferens, och lär knappast investera i en bostadsrätt innan han åker härifrån:

-Varför har priserna fortsatt gå upp här? Det som slår mig när jag flyger in över Sverige är all mark som finns tillgänglig. Det kan ju inte bero på brist på mark. Om jag vore svensk kanske jag skulle sälja mitt hus och köpa en bondgård.

Han pekar på att normaltillståndet för bostadspriserna är att de över lång tid knappast ökar alls, bortsett från inflationen:

-Boomen har pågått i snart 20 år, för vissa innebär det hela deras vuxna liv och då kan det framstå som en naturlag.

(Läs mer på di.se)

Det är precis det här jag skriver om i boken ”Hög på Hus” som kommer till våren. Tills dess, läs Shillers Irrational Exuberance och The Subprime Solution innan du köper bostad med utgångspunkten att ”på sikt är det alltid en bra investering…”

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 239 other followers