Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘bostadsbubbla’

Det finns ingen bostadsbubbla. Det påstår i alla fall konsultföretaget Tyréns, som räknat på saken i en ny rapport. Även om man skulle höja räntan eller se ytterligare prisökningar finns det en marginal”, säger Elisabeth Berglund på Tyréns till DI.

Tyréns medger att prisutvecklingen i Stockholm (+78% på 10 år) gått snabbare än löneutvecklingen, men menar att priserna rusat som mest just i de områden där folks inkomster ökat som mest. Därför anser man att privatekonomin inte är i fara. De senaste kraven på nya åtgärder för att bromsa lånekarusellen avfärdas som ”meningslösa”:

-Självklart kan åtgärderna ha en effekt på lång sikt, men grundproblemet är bristen på bostäder, säger Elisabeth Berglund.

Samma slutsats som många andra lyfter fram, t ex Stockholms Handelskammare som anser att det saknas 73 000 bostäder i huvudstaden.

Vad som skall göras åt det för låga utbudet av bostäder, det är den stora frågan. Där är svaren inte lika entydiga. Det är mycket ”något måste göras” och lite ”detta skall konkret göras” över det hela. Inte ens politiker är tvärsäkra i sina svar. Kanske det ultimata beviset på att det är en mycket komplex fråga. Många saker som bromsar samtidigt. Alltifrån strukturella fenomen inom byggbranschen till grannar som klagar på bygget i närheten.

På debattsidan i dagens DI efterlyser Claes Hemberg (Avanza), Erik Olsson (mäklaren), Maria Pleiborn (konsultföretaget WSP) och Tomas Pousette (SBAB) ett ”helhetsgrepp om bostadsfrågan” och varnar för ytterligare insatser som fördyrar bolånen. Till att börja med är de inte heller rädda för en bobubbla.

-Historiskt har hushållen lagt cirka 30 procent av sina disponibla inkomster på boendet, så är fallet även idag.

Vidare varnar de för att en för stark cocktail av olika lånebromsande åtgärder kan utlösa ett prisras.

-Varje gång bostadspriserna i Sverige fallit med mer än 20-25 procent har det föregåtts av politiska beslut som rubbat de fundamenta som styr prisnivån. Det senaste större prisfallet i början av 1990-talet kom efter den stora skatteomläggningen, där ränteavdragen begränsades och byggmomsen höjdes på ett bräde.

Dagens förslag om begränsning av ränteavdrag och amorteringskrav – utöver bolånetaket och höjningar av styrräntan – skulle sammantaget kunna stjälpa lasset igen, menar de.

-Var och en av dessa åtgärder behöver inte få någon dramatisk effekt på bostadsmarknaden. Den samlade effekten riskerar dock att utlösa ett ras i bostadspriserna… stora politiska ingrepp kan få förödande konsekvenser för bostadsmarknaden.

Enligt Nordeas analys kommer hushållen bli överraskade av de kommande räntehöjningarna, då svenska låntagare förväntar sig lägre räntehöjningar än vad prognosen ger vid handen. Eftersom så många dessutom har ”rörlig” ränta kan inbromsningen på lånekarusellen därför bli extra stor.

Kanske räcker räntehöjningarna för att undvika att en bubbla spricker. Ska det till extra åtgärder utöver det, välj dem med omsorg. Ett väl avvägt amorteringskrav skulle nog möta störst förståelse hos folk. Även om vi blivit fartblinda, finns det nog tillräckligt med sunt förnuft kvar i våra kroppar för att vi ska förstå att det är bättre att spara än att låna.

Read Full Post »

Såg precis ett skrämmande inslag i morgonens A-ekonomi på SVT (1.20 in i sändningen). Dansk teve hade besökt den kinesiska staden Kangbashi där man byggt bostäder för 300 000, men bara 20 000 bor nu i staden. Men det finns inga ”till salu”-skyltar. En fastighetsmäklare intervjuas och säger att ”alla lägenheter i det här komplexet är sålda, men jag vet inte till vem”. En av stadens få invånare intervjuas om sitt bostadsköp. Hon är övertygad om att bostaden är en bra investering, ”priserna har ju fördubblats sen jag flyttade hit för två år sedan”.

Reportaget från den kinesiska staden med fler gatsopare än invånare gjorde plötsligt varningarna om en kinesisk bostadsbubbla väldigt konkreta.

Read Full Post »

Nu snackas det alltmer bland politiker om amorteringskrav på bolån. Alltifrån bostadsminister Stefan Attefall (KD) som tycker ”det är rimligt och sunt att varje människa som har lån också amorterar i någon form”, via Anders Borg (M) som vill fundera ett tag till innan han sätter ned foten, till Carl B Hamilton (FP) som går längst och redan nu kräver lagstiftning som gör verklighet av snacket. Det är ju lite konstigt när förespråkare för amorteringskrav säger att det är upp till Finansinspektionen och Riksbanken att fixa den grejen. De har ju inte mycket att säga till om på det området.

När jag läste ett telegram om detta i A-ekonomi i förra veckan ringde en tittare som var orolig över vad det skulle kunna innebära. Jag sa att min gissning är att det bara skulle gälla nyutlåning. Det är ju nyutlåningen man är ute efter att bromsa. Dessutom skulle det vara politiskt svårt att övertyga folk om att de ska få förutsättningarna för sin privatekonomi ändrade retroaktivt. Det var precis det kvinnan i andra änden av luren var rädd för. Hon hade precis gått in i en bostadsaffär med en kalkyl som byggde på att inte amortera.

Det värsta som kunde hända svensk ekonomi vore en boprisbubbla som spricker. Visserligen har vi i Sverige en unik situation med stadigt ökande efterfrågan som inte matchas med tillräckligt växande utbud pg av att det byggs för lite bostäder, men det är inget som håller emot för alltid. En prischock kan utlösas ändå av något som vi idag inte kan förutse. Bo Lundgren som spår ett kraftigt prisfall i Stockholms innerstad och säger att han aldrig skulle våga köpa en lägenhet där idag, kanske  får rätt. Kanske inte. Ingen som vet. Men jag föredrar att aldrig få veta vad som skulle hända om vi inte drog i bromsen i tid. Amorteringskrav är ett milt sätt att börja sänka farten.

Förresten, om du bara ska läsa en artikel om bopriserna den här veckan, läs den här. Hans Lind är en klok man.

Read Full Post »

”Ingen bostadsbubbla”

Vice Riksbankschef Lars Nyberg säger i DI-intervju att han inte tycker att dagens bostadspriser utgör någon bostadsbubbla:
 
”I grunden tror jag att vår bostadsprisutveckling kan förklaras av fundamentala faktorer”
 
Samma morgon sänder jag i A-ekonomi ut ett inslag om att ”Experter varnar för att vi är på väg mot en bostadsbubbla” (vi berättar om hur utlåningen ökar, och Cecilia Hermansson på Swedbank höjer ett varnande finger). Jag skriver ett telegram på Nybergs uttalande, som en pendang till inslaget. Det finns en stor poäng med att visa på att åsikterna går isär, vilket de ju verkligen gör nu.
 
Tyvärr får Nyberg inte i artikeln möjlighet att utveckla sitt resonemang och förklara varför han inte oroas för bobubbla i dagsläget. Jag mailar honom därför och frågar hur han tänker. Här i sammanfattning, de ”fundamentala faktorerna” som han menar förklarar de höga bostadspriserna:

  • De reala disponibla inkomsterna har stigit under senaste året – för dem som har arbete.
  • Sedan har ju räntorna fallit, så hushållen har mer pengar i plånboken.
  • Inflyttningen till storstäderna och byggandet som släpat efter, inte minst i Stockholm. Byggandet tog i stort sett stopp efter krisen i början av 1990-talet, delvis till följd av att bostadssubventionerna försvann. Sedan byggdes det väldigt lite under hela 90-talet. Stockholms innerstad blir inte större, och när alla vill bo där stiger priserna. I Malmö har man pressen från Danmark, där ju bostadspriserna varit ännu högre.

Sedan så lägger Nyberg till att ”börsuppgången och de goda inkomsterna har gjort att hushållen kanske tappat perspektivet lite, särskilt i storstäderna”. Men med den arbetslöshet vi ser framför oss tycker han dock det är ”det svårt att se att huspriserna skulle explodera under den närmaste tiden”.
 
Riksbankens officiella bedömning, såsom den uttrycks i den senaste stabilitetsrapporten, är möjligen något mer pessimistisk vad gäller framtiden för bopriserna. Där spår man att ett fall i priserna ändå kommer till slut:
 
” Den spirande optimismen till trots bedömer Riksbanken att bostadspriserna på sikt kommer att falla. Det beror på att den starkt negativa trenden på arbetsmarknaden på sikt kommer att överväga den nuvarande optimismen i spåren av de låga räntorna.”
 
Samtidigt så tar man det låga bostadsbyggandet som argument för varför det inte är något rejält ras att vänta här i Sverige (till skillnad från hur det varit i t ex Spanien):
 
”Det är dock troligt att huspriserna faller något mindre i Sverige än i en del andra länder. Det finns fl era faktorer som talar för det. För det första har nybyggnationen i Sverige sedan början av 1990-talet legat
på en mycket lägre nivå än i andra länder”

 

bostadsinvesteringar

paborjadebostader

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”För det andra råder det bostadsbrist i cirka hälften av landets kommuner.”

 Ytterligare ett argumentet för ett ”golv” för de svenska bopriserna, anses vara att vi här har så få inslag av spekulation i privatbostaden:
 
”För det tredje köper svenska hushåll sina bostäder för att bo i, inte för att hyra ut. I Storbritannien och på Irland, där huspriserna nu faller kraftigt, har det däremot funnits en stor marknad för så kallad buy-to-let. Det innebär att ett hus eller en lägenhet kan köpas för att hyras ut i andra hand, vilket har gett bostadsmarknaden ett spekulativt inslag som i stort sett inte finns i Sverige.”
 
Det är Riksbankens bedömning i alla fall.
 
Företrädare för fastighetsmäklarna brukar lyfta fram det låga bostadsbyggandet när de vill gjuta mot i marknaden och få oss att tro att ”på lång sikt kommer det bara stiga” (underförstått, som det ”alltid gjort”, dvs sedan 97).
 
De värsta pessimisterna brukar säga att ”dagens priser har för länge sedan tappat greppet om verkligheten, svenskarna har inte blivit så mycket rikare som priserna stigit, alltså bör priserna falla tillbaka till en nivå som är förenlig med BNP-utvecklingen” (och därmed spår de prisfall på 30-40 procent).

Långt ifrån alarmistisk – men uppenbart oroad – finansminister Anders Borg tillhör de som tror att vi kan få en bostadsbubbla framöver med krasch vid nästa lågkonjunktur, om dagens prisutveckling inte bromsas i tid.
 
Varsågod, tro på vem du vill! Jag vete fan längre, vad man ska tro…

Read Full Post »

Hemma igen efter första dagen på jobbet sen min härliga föräldraledighet tog slut. Kastas rakt in i ett morronpass där A-ekonomi – till skillnad från för ett halvår sedan - känns som att det handlar om framtiden. När jag jobbade senast var det mycket känslan av ”patienten lever, men läget är krtitiskt”. I morse hade vi två inslag på temat ”botten är nådd”. Det tog bara ett halvår. Har vi pustat ut för tidigt?

Finansminister Anders Borg gästade soffan och han yttryckte oro för nästa kris, som han tror kan utlösas av att en bostadsbubbla spricker här i Sverige, något som flera experter börjat varna för . Även Swedbanks vd Michael Wolf uttalade igår oro för den stigande utlåningen och risken för att vi håller på att bygga upp bostadsbubbla. Borg menar att om en 5-7 år, efter nästa högkonjunktur, då kan vi råka ha blåst upp våra bostadspriser till samma nivåer som utgjorde sprängningspunkten för t ex den spanska bostadsbubblan som sprack för något år sedan. Vi ligger efter Spanien, Irland och Storbrittanien tidsmässigt, men om vi inte gör något snart kommer vi också riskera hamna där de varit och vänt, menade Borg när jag haffade honom vid fika-automaten efter intervjun i tevesoffan. Jag ville höra om han hade några särskilda regleringar på gång för banksektorn med tanke på hans oro för en bostadsbubbla. Kanske krav på lägre belåningsgrad? Kanske införa krav på amortering hos kunderna? Kanske något som stramar upp kreditgivningen om bankerna inte klarar av att ”hålla på sig” själva?

-Nä du, om jag svarar på den frågan kommer du bara säga det i teve om en stund, så den frågan svarar jag inte på…

Även om de har något sådant kokande i grytorna på Finansdepartementet är det väl inte så troligt att det kommer före valet? Vem vill skaka om båten och riskera ordningen i onödan inför ett val? Stramare kreditgivningsregler för bankerna, skulle innebära mindre att röra sig med på budgivningarna, dämpade bopriser – möjligen vändpunkten som kan vara starten på en pyspunka med nedåtgående pristrend som följd, minskad privatekonomisk optimism, lägre konsumtion, och slutligen större arbetslöshet än vad som annars vore fallet. Vem vill riskera det i onödan inför ett val?

Nä, oron för en svensk bobubbla finns nog där, och planer finns nog på hur man ska iscensätta en pysningen av den innan den blivit så stor att den riskerar spricka våldsamt i ansiktet på svenska högbelånade hushåll. Men den politiska självbevarelsedriften är nog tillräckligt stor för att vi inte ska få höra talas om sådana regleringar det närmaste året i alla fall.

Read Full Post »

Precis kommit tillbaks från semestern i Altea, på Costa Blanca. Costa Del Sol är omdöpt till ”Costa Del Crash”, men samma sak gäller även här. Hela Spanien är påverkat av en rejäl punka på bostadsbubblan. Och vi pratar ingen liten pyspunka…

Bland mäklarna som jag talade med, pendlar framtidssynen från de flestas pessimistiska tro om att ”det kommer bli värre, vi är bara halvvägs ner i skiten” till den mest optmistiska som nöjer sig med att hoppas på att: ”botten måste vara nådd, det kan inte bli värrre än så här!”

Detta sker mot bakgrund av att antalet fastighetsförsäljningar rasat med 41% i Alicante-området det senaste året. Många säljare vägrar fortfarande att släppa sin bungalow eller lägenhet till de nya priserna som gäller. Endast de desperata säljer, till de ”skambud” som läggs fram. En mäklare beskrev det som att ”förra året så tittade de åtminstone på lägenheten innan de började pruta, nu börjar de med att fråga om säljaren kan tänka sig gå ned 30% i pris innan de ens bemödar sig att gå på visning…”

När det är som värst brukar det vara läga att köpa. När ingen annan tror på stigande priser. När himlen är som mörkast, det är ju då man ska gå in i marknaden. Men frågan är om det inte kan bli lite värre till innan det planar ut? Det känns så, eftersom den spanska ekonomin till så oerhört stor del beror på byggsektorn som tvärnitat, och konsekvenserna av det på arbetslösheten precis börjat skönjas. Den beräknas stiga ännu mer, från Europasämsta närmare elva procent till kanske uppåt femton (!) som mest. Regeringen Zapatero gör vad den kan för att undvika att prata om ”kris”, till den grad att den förlöjligas för verklighetsförnekandet av dagspressens skämtteckningar. Därmed är inte krismedvetandet tillräckligt etablerat, alltså har inte de sista spanjorerna insett det bistra läget, och först när siste spanjoren fattat att det är hårda tider som väntar, DÅ är botten nådd. Ska vi säga om ett år? Beror ju så klart på hur omvärlden utvecklas också. Hur snabbt den globala finanskrisen verkar ut, och hur tillväxten bromsar in runt om i världen.

Till sist, tre bilder säger mer än alla mina ord om hur det ser ut på bostadsmarknaden i Altea just nu:

”Utnyttja krisen! Otroliga rabatter på lyxbostäder”

Å andra sidan, just de allra dyraste lyxbostäderna går fortfarande bra att sälja. Till ryssarna. Men då ska det vara riktigt exklusivt också och gärna kosta mer än 10 miljoner kronor, annars tittar de inte på det…

…Och då behöver de också inreda på nyrikt ryskt manér, så därför har det nyligen öppnat en Versace inredningsbutik i Altea!

Så det är nog inte till ryssarna som spanska ”Arla” – Leche Pascual – vänder sig till i sin konjunkturanpassade kampanj ”Vinn betalningen på ditt bostadslån!”:

”Pascual ger dig tillbaka det som ditt bolån tar ifrån dig”

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 279 other followers