Smart läsning i mellandagarna

Dagens boktips blir två till priset av ett.

Johan Norberg har nyligen utkommit med två böcker i helt olika ämnen, läsvärda av olika anledningar.

”Eurokrasch – en tragedi” är vad den heter. Norberg ger sin förklaring till varför euron inte fungerar och är dömd att totalhaverera. Får han rätt är det en mörk framtid EU har framför sig, långt ifrån det förbrödrande som unionen nyligen belönades med Nobelpriset för.

”Europa skulle vackla från panik till panik, och land efter land skulle under kaotiska förhållanden lämna euron samtidigt som deras banksystem gick under och bankomaterna stängde.”

En stor behållning av boken är den grundkurs i EUs historia som Norberg levererar genom att berätta om eurons tillkomst. Det är en krass bild av två statsmän – Mitterand och Kohl – som bägge verkar tämligen ointresserade av och okunniga om ekonomi. De skapar en monetär union av de skäl som de förstår sig på – maktpolitiska. Det handlar om att upprätthålla maktbalans mellan de europeiska stormakterna. För att Tyskland ska få växa efter murens fall måste Kohl i gengäld bjussa lite på sin ekonomiska styrka så att det franska storhetsvansinnet inte rubbas. Ett återförenat Tyskland i utbyte mot euron, typ.

Snabbspola framåt till idag, så har vi enligt Norberg en skapelse som stressades fram utan att stå på tillräckligt många ben för att hålla balansen i längden. Första bästa ekonomiska chock av större mått och den monetära unionen – där allt fler börjat fuska med reglerna – havererar. Där är vi nu.

Johan Norbergs andra bok handlar om intelligensen, hur vi kan utveckla den och hur den påverkas av hur samhället utvecklas runtomkring oss. Det här är mer av en lördagsgodispåse med populärvetenskaplig konfektyr. Något både för den som vill lära sig mer om hur man ska förhålla sig till barnens dataspelande (inte alls så tokigt, kanske rent av sinnesutvecklande) och hur man kan hålla hjärnan i trim ända in på ålderdomshemmet (spela mycket schack!). Lättläst faktoidsamling kring temat ”IQ”. Ibland går det lite för snabbt fram, och det är inte samma personliga röst bakom texten som i Eurokrasch där man verkligen känner Norbergs engagemang. Men intellektuellt matnyttigt för den som vill veta hur man utvecklar sin intelligens.

Här kan du se min intervju med honom i Gomorron Sverige om de två böckerna (del 1 och del 2).

Och så några bonusboktips som ger dig intelligent läsning som räcker hela vägen fram till trettondan:

Daniel Kahneman ”Thinking, fast and slow” – den enda boken du behöver läsa om du vill få en snabb och fördjupande insikt i ekonomisk psykologi och bli en bättre beslutsfattare.

Katarina Gospic ”Välj rätt” och Pelle Tornell ”Bestäm dig” är två svenska varianter som förtjänstfullt destillerar forskningen inom beslutsfattande ned till ett koncentrat av tumregler för hur man ska göra bättre val i livet.

Katrin Kielos ”Det enda könet” – Augustprisnominerade Kielos ifrågasätter rationaliteten som ledstjärna för ekonomiskt tänkande, och varför den ekonomiska historien skulle vara mannens historia. (Läs mer om boken i mitt tidigare inlägg här).

bocker

Nytt liv i eurodebatten

Det som händer nu vid Medelhavet har väckt till liv en debatt om eurons framtid. I morse hade jag fd riksbankschefen Lars Wohlin (mot) och folkpartisten Carl B Hamilton (för) i soffan (exakt samtidigt som folkpartistiske EU-ministern Birgitta Ohlsson och vänsterpartiets Jens Holm debatterade frågan i TV4). Ekonomerna i min soffa drog helt olika slutsatser om eurons betydelse för att det gått som det gått i Grekland. De kunde dock enas om att det troligen kommer mynna ut i ett ännu starkare samarbete så småningom (till Wohlins förtret och Hamiltons glädje). Wohlin sa efteråt att han trodde att vi nu skulle få se euron smyga sig in i valdebatten. I Agenda i söndags visade visserligen både Sahlin och Reinfeldt att de inte önskade sig en eurodebatt inför valet, men både Ohly och Björklund är ju tydliga partiledarröster för och emot, menade Wohlin. Lite senare på kvällen stod sedan just vänsterpartiets och folkpartiets ledare i Aktuellt-studion i en något mer retorisk sammandrabbning i frågan.

Vem räddar räddarna?

Staterna räddade bankerna, och nu ska stater rädda stater. Men var ska pengarna komma ifrån om till och med EUs 7000 miljarders-paket skulle visa sig otillräckligt i slutändan? Andreas Cervenka på Svenskan är rädd för att det inte finns så många fler ”lenders of last resort” att uppsöka:

”Men om inte EU tänkt sig att hämta nästa räddningspaket från rymden (eller Kina) är ammunitionen slut nu.”

Paul Krugman tolkar stödlånen som ”att köpa sig tid”, men menar att de i sig inte löser problemet:

”…my reaction was to say that the EU was making the classic mistake, treating a solvency problem as if it were a liquidity problem.”

Men det faktum att ECB ska kunna stödköpa utsatta länders statsobligationer (om ingen annan vill ha dem), dvs att kunna sätta igång en inflationsdrivande sedelpress, ser han som en möjlig mildring av problemet eftersom högre inflation skulle försvaga euron och funka som en ”devalvering” som kan hjälpa exporten:

”It now seems that Trichet has been dragged kicking and screaming into becoming at least a semi-Bernanke, engaging in much more expansionary policies than before… A more expansionary monetary policy could make a real difference — especially if the ECB ends up accepting somewhat higher inflation.

Apropå det där med ”vargflocken” som det är så populärt att tala om, DIs Peter Benson tycker det är mer passande att tala om ”Gamflocken”:

”Gamen dödar inte sitt byte, men är specialist på att identifiera sitt nästa skrovmål i form av skadade och sjuka djur. Lika lite som gamen dödar sitt byte, lika lite är det spekulanterna som har orsakat Greklandskrisen.”