Daniel Kahneman, psykologiprofessorn som fick ”Nobelpriset” i ekonomi 2002, har gått bort. Men han lämnar efter sig en rad lärdomar vi har nytta av både i vardagslivet och när vi driver företag eller styr ett land.
Av alla kognitiva bias som han var med och kartlade, så vill jag lyfta fram ”sunk cost fallacy”. Eller ”nedgrävda kostnader” som jag lite yxigt översatte det i min bok ”Magkänslans intelligens” som jag har Kahneman att tacka mycket för. Han har nog flest referenser i den boken.
Idag blev jag påmind om det i skidbacken. Min son undrade efter lunch om vi inte kunde runda av skiddagen snart. Det är ju skitväder och inte så kul att åka. Jag: ”Men vi har ju betalat en smärre förmögenhet för liftkort! Klart vi måste åka resten av eftermiddagen”. Han: ”Men… det blir ju inte bättre skidåkning bara för att vi redan betalat för det”.
Han har rätt. Jag har fel. Jag är en sucker för ”sunk cost fallacy”. Den redan gjorda investeringen ska inte ha varit förgäves, nu gäller det att få valuta för pengarna! Ni känner igen resonemanget från stora infrastrukturprojekt man borde dragit i nödbromsen på i ett tidigare skede, krig som borde avslutats långt tidigare osv.
Medvetna om att vi är benägna till sådana feltänk, så kanske vi kan fatta klokare beslut i god tid. Exempelvis att avsluta skiddagen när alla ännu är på gott humör.
Har du inte redan läst Kahnemans ”Tänka snabbt och långsamt” från 2011, så gör det. Det är svårt att inte bli en bättre beslutsfattare av en sådan exposé av hur vår ekonomiska hjärna fungerar.
Om vädret är piss imorgon också, ska jag skänka Kahneman en tanke och gå direkt på bastun!
Alexander Norén 