I år vill jag tippa på kärlek – eller åtminstone partnerskap – när jag gissar vem som får ekonomipriset.
För visst vore det fint med ännu ett Nobel-par?
Vi har ju några klassiska sådana. Marie och Pierre Curie fick fysikpriset 1903 för sin forskning om radioaktivitet – och Marie tog dessutom hem kemipriset 1911. Alva och Gunnar Myrdal är ett annat par: hon fick fredspriset 1982 för sitt arbete mot kärnvapenspridning, han ekonomipriset redan 1974.
Totalt finns det sex såna Nobel-par genom historien – och Curie-familjen tar priset även där, när dottern Irène och hennes make Frédéric Joliot-Curie fick kemipriset 1935.
På senare år fick vi ett nytt “nobelt power couple” i form av Esther Duflo och Abhijit Banerjee, som belönades med ekonomipriset 2019 för sina experimentella studier om global fattigdom.
Och det för oss till årets tippning.
När Claudia Goldin fick ekonomipriset 2023 stod hennes man, Lawrence Katz, i publiken. Men han är inte bara en stolt make – utan också en ekonom i Nobelklass.
Katz är professor på Harvard och känd för sin forskning om arbetsmarknaden: hur teknisk utveckling påverkar löner, jobb och inkomstfördelning (som han samarbetat med Goldin kring). Frågor som blivit glödheta nu när AI ser ut att omforma hela arbetsmarknaden.
När jag träffade honom frågade jag rakt ut om han trodde att han själv skulle få priset en dag.
Han log och svarade: “Nej, jag är inte i samma klass som Claudia.”
Kanske har han rätt – men kanske är det ändå dags att kommittén ger honom ett samtal.
För den typen av forskning han gjort tillsammans med kollegor som David Autor vid MIT är just nu mer relevant än någonsin. Båda har i decennier studerat hur ny teknik, globalisering och utbildning samspelar för att forma löner och ojämlikhet. Ett ekonomipris till Katz och Autor vore helt enkelt ett pris i tiden.
Prismotiveringen skulle kunna låta så här:
“För deras banbrytande analyser av hur teknologisk förändring, global integration och utbildning samverkar för att forma löner, jobb och inkomstfördelning i moderna ekonomier.”
Men om vi ska fortsätta på temat Nobel-par – och om kommittén råkar vara lite trendkänslig – så finns det ännu en spännande kandidat att hålla ögonen på: Susan Athey.
Hon är professor i Economics of Technology på Stanford, och en av världens mest inflytelserika ekonomer just nu. En bro mellan Silicon Valley och nationalekonomin.
Hon har forskat om allt från hur digitala marknadsplatser och auktioner ska utformas, till hur man med maskininlärning kan hitta orsak och verkan i enorma datamängder.
Kort sagt: hon har tagit ekonomin in i AI-eran.
Får hon priset redan i år? Hon saknar verkligen inte meriterna. Det handlar väl mest om forskningsområdet är moget nog för att belönas. Den dag hon står där på scenen i Konserthuset blir det i alla fall ännu ett Nobel-par.
För hennes man, Guido Imbens, fick sitt pris redan 2021 – också för banbrytande arbete om orsakssamband i ekonomin.
Så oavsett vem som får ekonomipriset i år kan vi konstatera en sak:
Kärleken – eller åtminstone ett gott forskningssamarbete – verkar vara en underskattad framgångsfaktor i vetenskapen.
Alexander Norén 