Måndag 17:e mars 2008, kl 14, Stockholmsbörsen är ned 3,7 procent…
Krigsrubriken på DI.se lyder: ”Svart måndag”, med underrubriker i stil med ”Stockholmsbörsen på fallrepet”. Snart tar de fram liemannen som illustration också…
Det är ytterligare en sådan där dag, i en sådan där vecka, i en sådan där månad, som det varit den senaste tiden. Upp och ned, upp och ned, men mest ned i den amerikanska finanskrisens spår.
Hur ska man då tänka när man har aktier eller fonder? Man kan redan höra hur privatekonomerna kommer säga i teve ikväll att ”det för vanliga småsparare gäller att ha is i magen, och sitta still i båten.”
Känns ju lite som ett hån, eller hur? Som att de egentligen säger : ”Här vet vi bättre och de riktiga proffsen hinner med att tajma upp- och nedgångarna rätt, men ni vanliga dödliga får hålla till godo med att känna er blåsta. Vad ni än gör, så riskerar ni bara att trilla ur båten och drunkna, så bättre då att bli lite sjösjuk och följa med båten dit strömmen för den”. Men tänk om strömmen för mig hela vägen utför vattenfallets stup? Har de tänkt på det?
Men faktum är att de har rätt, så när som på en sak. Det är inte bara småspararna som ska sitta still i båten. Det borde även de stora proffsen göra. För inte ens de kan tajma upp- och nedgångarna rätt. Mycket forskning visar att det i längden är dömt att misslyckas. Och dessutom drar man på sig en massa transaktionskostnader i form av courtage, som ytterligare försämrar oddsen att slå index.
Så här i backspegeln skulle den efterkloke kunna säga om dagens kursras att… ”ja, det var ju klart att börserna skulle gå nedåt på måndag med tanke på att finanskrisen i fredags skördade ännu ett stort offer i form av investmentbanken Bear Sterns som nästan gick omkull, och nu är man rädd för fler offer, och värre problem på finansmarknaden, därför skyddar man sina pengar genom att sälja av”. Efterklokt och trovärdigt. Faktiskt den bästa förklaringen idag.
Men, och det är ett stort ”men”. Det hade kunnat komma någon form av positiv nyhet under helgen. Säg att Bush hade sagt något om att det planeras för ytterligare skattesänkningar för att spä på den inhemska ekonomin. Då kanske det hade tagit överhanden över känslorna i detta labila finanspsykologiska läge, och så kanske Asien hade gått upp inatt, och resten av Europa med Stockholmsbörsen likaså?
Nu blev det inte så. Det blev inte heller på något annat vis som hade kunnat gjuta mod i investerarna. Avsaknaden av positiva nyheter som kunde mota baksmällan från i fredags gjorde att den pessimistiska känslan fick sitta i. Men vem hade kunnat veta säkert att positiva nyheter skulle utebli?
Det är farligt att vara efterklok och tro att man i förväg ”såg det komma”. Vårt förstånd är funtat på det sättet att vi efterrationaliserar och inte ser alternativen som aldrig materialiserade sig. Så inte ens proffsen kunde satsa på att Måndagen 17:e mars skulle bli en ”svart måndag”.
Det är bara för oss alla, stora som små sparare, att sitta ”sitta still i båten”…
Eller så kanske det snarare är på sin plats att låna en filmreplik av Bette Davis:
”Fasten your seatbelts, it´s gonna be a bumpy ride!”
Alexander Norén 