Återigen faller sig statistiken sådan att de senaste siffrorna från hur det gått för svenskarnas fondsparande i PPM visar att det är bäst att lita på slumpen. Eller annorlunda uttryckt, de aktiva valen av förvaltare har de senaste sju åren gett sämre utfall än om man låtit slumpen styra var fonderna placeras. Till exempel så hade en slumpmässigt vald globalfond gått bättre än aktivt vald globalfond, fem av de senaste sju åren. DN bygger dagens artikel på PPMs senaste årsredovisning och skriver:
”Förenklat kan man säga att genomsnittsspararen hade klarat sig bättre om han/hon dragit lott om vilka fonder som var värda att satsa på.
- En slutsats är att det är svårt att på förhand veta vad som är viktigt att titta på och hur man ska jämföra fonder när man väljer, säger Mats Öberg, chef för fondinformation på PPM.”
Men detta betyder ju inte att de aktivt förvaltade i snitt är sämre än slumpmässigt utvalda, även om resultaten för de senaste sju åren antyder det. Det är för kort tidsperiod för att säga något säkert överhuvud taget! Likväl hade det på grund av slumpen kunnat slå åt motsatt håll, och då hade förvaltarna velat säga att ”se, det lönar sig med aktiv förvaltning”.
Sanningen är den att om du gör om denna analys efter säg tretti års sparande, så skulle nog rubriken bli: ”Aktiv förvaltning lika bra som slumpen”. Med det viktiga tillägget: ”-dock förlorar du totalt sett, eftersom aktiv förvaltning kostar mer i avgifter”. Detta om man tror på teorin om i stort sett effektiva marknader, som leder den rationelle att lägga sitt sparande i indexfonder istället för att låta ”experterna” kring Stureplan sköta jobbet.
Alexander Norén 