Nu har väl Croneman drabbats av skrivkramp i DN? Maken till meningslös krönika har jag inte läst på länge. Normalt sett har han relevanta synpunkter, i vilket fall som helst alltid ett tydligt budskap. Den här gången undrar jag vad karln menar. Inte ens den Cronemanska bitterheten eller roliga syrligheter bjuds det på (även om ””Trodde du att detta kunde hända i Sverige?” Kan man låsa in den där sista frågan i något giftskåp och aldrig släppa ut den igen?!” är en snygg piruett).
Är det så konstigt att nyhetsdramaturgin är hyfsat förutsägbar vid sådana här händelser som tsunamis och terrorattentat? Att alla ställer samma frågor beror på att det finns ett antal grundläggande och därmed även uppenbara frågor som vill ha sitt svar. ”Varför” och ”kan det hända igen” kan inte omformuleras på så många olika sätt. Borde nyhetsmedia för variationens skull gjort en satir den här gången?
”Äh hörrni, terrorvinkeln är så uttjatad efter 11 september, den här gången gör vi ironi av det hela!”
Vad exakt är det som skulle varit annorlunda? Vad exakt är det för alternativa frågeställningar som skulle lyfts fram?
Kom gärna med förslag. Utveckla gärna kritiken. Förklara gärna vad det är för vinklar som glömts bort.
Och ja, jag tycker det är intressant att höra hur andra människor reagerar på dådet. Det är bara människor som är så upplysta att de endast läser New York Times som står över att bry sig om vad ”vanligt folk på gatan har att säga om saken”…
Alexander Norén 