Så tar man 17 gånger mer betalt för samma sak

Senaste shoppingturen tog mig direkt från skobutiken där träskor av märket Hasbeens kostar 1700 kr till stormarknaden där de kostar en hundring.

Swedish Hasbeens som startade 2007 har sedan dess tiofaldigat sin försäljning och räknar i år med att sälja cirka 60 000 träskor med en omsättning på 50 miljoner. Vad är det som gör det möjligt för dem att ta 1700% bättre betalt för sin produkt än Moheda som ligger och skräpar i en reakorg på Coop Forum?

-marknadsföring!

Designmässigt är skillnaden minimal. Färgen på träet och glesare mellan nitarna. Visserligen tillräckligt för att markera en skillnad, att Hasbeens är något nytt. Men ändå inte tillräckligt för att sälja en träsko för 1700 kr. Om Hasbeen låg i en korg bredvid den helsvarta från Moheda och inte hette Hasbeen, skulle designskillnaden max motivera ett pris på säg 199 kr. Kvar finns 1500 kronors påslag som måste förklaras på något annat sätt. Vad är det för mervärde som är värt 1500 kr?

-känslan av att vara ”rätt”!

På vad sätt blir man mer rätt i ett par Hasbeens för 1700 kr  än i ett par Moheda för 99 kr?

-För det första så bygger framgångssagan Hasbeens på bra pr (Sarah Jessica Parker har ju promenerat runt i ett par såna, och så har de figurerat i cool modepress).

-För det andra har de ett bra namn som funkar utomlands. Och visst var det väl så att de hajpades i Paris och New York innan det kunde bli stort i Sverige? First we take Manhattan, then we take Bromma…

-För det tredje spelar priset roll. Precis som dyr parfym säljer bättre än billig parfym, så blir ett par töntiga träskor helt plötsligt en modegrej om de kostar över en tusenlapp. Det ska vara tillräckligt dyrt för att vara attraktivt.

Alla detaljer måste också vara perfekt när tajmingen visar sig vara den rätta, för att det ska smälla. Dala Clogs i Oxberg jobbar också med att hotta upp träskor med färg och form. Jättefina skor, men kurbitsen som de målar på en del av sina skor är troligen för mycket ”hantverk” för att det ska räknas som ”mode” av stylisterna i Stockholm. Firman drivs av Maud Waters och maken Thomas Engström som sålt träskor i USA i många år men flyttade hem efter finanskrisen. När de såg att Swedish Hasbeens hade startat en träskotrend kändes det konstigt för Maud som ju jobbat med designade träskor flera år innan Hasbeens ens var påtänkt.

–Vi som hade jobbat med träskor så länge låg steget före, men ändå steget efter, säger hon till Dagens Industri.

De jobbade väl för mycket med produktion och för lite med marknadsföring. Det är inte varans kvalitet och det fina hantverket folk betalar 1700 kr för när de köper ett par Hasbeens.

Nu tror jag dock att Dala Clogs kommer kunna åka med på trenden ändå – särskilt som de har många cleana och stiliga skor i sitt sortiment numer – och så småningom kommer förhoppningsvis även stylisterna i Stockholm inse att kurbits är jäkligt snyggt.

Förresten, jag har en affärsidé för den som vill ge sig in i träskomarknaden innan det är för sent. Läser på di.se att Moheda (som tillverkar den som kostar 99 kr på bilden ovan) också ryckts med av bara farten i träskohajpen. Omsättningen har ökat med 10% och familjeföretaget kan nu stoltsera med återförsäljare som varuhuset Lafayette i Paris. Låt mig gissa att ”Les pantoufles de bois suédois” inte bara kostar 10 euro i Paris. Man borde åka ut till Coop och köpa upp allt de har och sen dra ned till Frankrike och sälja dem 1000% dyrare. Det kan nog finansiera en månad på rivieran. Vem hakar på?