Träffade nyligen en vän som jag inte sett på länge. För länge. Han bor på andra sidan jorden och är en av de få som inte finns på ett endaste socialt media. Han vill inte ens vara i närheten av Facebook. Så det är telefon, mail eller real life som gäller för att hålla sig ajour med varandra. Funkar sådär. Borde höra av mig oftare, men ringa är dyrt och det blir liksom inte av att skriva ett brev. Vardagliga statusuppdateringar är ju så enkelt. Om man nu inte ogillar att lämna ut sig själv till omvärldens beskådan. Min vän har just sådan integritet att det nog är bästa att jag nöjer mig med att kalla honom Mr X.
Ett tag tyckte jag Mr X bara var elitistisk, jag trodde han inte ville haka på FB bara för att alla andra nappat på ”flugan”. Men han har hållit ut så länge nu att det nog är helt äkta. Och Mr X är troligen väldigt trendig i sin sociala medierbojkott.
Kommer att tänka på Mr X när jag läser Marcus Birros senaste krönika i Expressen. Birro saknar att vi har så få hemligheter kvar:
-I framtiden kommer hemligheter att bli en avundsvärd lyx. Den tysta, svåra mannen vid bardisken kommer att bli en förebild. När vi googlar hans namn dyker ingenting upp, inte en enda bild, ingen FB-sida, ingen liten blogg någonstans. Vem är han? Varför är han?
Hans hemligheter kommer ha hög status i en framtid där alla vet allt om alla innan vi ens träffats.
Alexander Norén 