Falling Down med falukorven

Tre timmar med två olika supporter för att få det j-a bredbandet att funka. Och ändå funkar det inte. Det gjorde mig sur för resten av dagen. En känsla av monumental frustration som sitter kvar i kroppen och förpestar tillvaron. Som ett litet it-virus som hoppat över till kroppen.
När jag nu ställde mig att steka falukorv, och en bit inte ville fastna på gaffeln utan wobblade runt innan den hoppade upp och stänkte ned mig med fett på vägen ned i springan mellan diskmaskin och spisen, fick jag nog!
Falling Down.
Allt faller.
Enough!
Skiter i allt genom att kasta den tomma oregano-glasburken i soporna istället för glasåtervinningspåsen jag inte orkar gå bort till.
Nån form av kosmisk rättvisa är uppnådd. Känns lite bättre efteråt, faktiskt. Det var skönt att få ge igen.
Vardagsmeck-Alex 1-1!