Ingen vet nånting

Gomorron Sverige hade imorse ring-in om finanskrisen. Var hemma och sprang mellan vällingflaskor och tevesoffan, kom in precis när de talade om medias roll i att ”blåsa upp krisen”. SVTs Peter Rawet sa något mycket tänkvärt: att vi ju faktiskt inte talat tillräckligt om hur stort det skulle bli, att vi underskattat hur stor omfattningen skulle bli. Och det är ju sant. Jag kommer ihåg hur jag för länge sen såg en liten, liten notis i DN om att det visst var nåt problem med bolån i USA. Sen blev det efter ett halvår en ”bolånekris”, som nästan alla trodde skulle vara begränsad, inte ens påverka resten av den amerikanska ekonomin. Och vem hade då trott att den idag skulle få bankkunder i Karlstad att köa utanför Swedbank för att ta ut sina pengar?

Ingen jävel vet hur saker och ting utvecklar sig. Saker händer och tar svängningar som det är näst intill omöjligt att förutspå. Det perspektivet påminner DIs Roland Fagerfjäll om i dagens artikel under rubriken ”Så kan vi lära oss av historien”. Svaret är: inte så väldigt mycket, annat än att det kommer hända igen…

På frågan om vad som är det yttersta skälet till den här finanskrisen, svarar han:

”Det finns inget yttersta skäl, bara en rad eleganta utläggningar från olika debattörer som gärna vill ha pedagogiska samband. Problemet är att de skäl som de åberopar funnits tidigare utan att leda till kris. Erfarenheten från alla de finanskriser som inträffat är i stället att det uppstår en farlig kombination av många olika saker som samverkar, ett slags kaosmönster.”

Professor Schiller ullustrerar det i sin ”Irrational Exuberance”, genom att visa på avsaknaden av egentliga ”nyheter” inför kraschen 1929:

”There is no way that the events of the stock market crash of 1929 can be considered a response to any real news stories. We instead see a negative bubble, operating through feedback effects of price changes, and an attention cascade, with a series of heightened public fixations on the market.”

The shit just hit the fan, typ…

Och Duncan Black bidrar i Financial Times med en intressant jämförelse med första världskriget:

”The fact is that bubbles form, and burst, and this is how a free market system works… markets create great opportunities to make money, and therefore also to lose money… Volatility is inherent and necessary. It so happens that today´s cause is said to be sub-prime lending, just as the cause of the first world war was the assassination of a little-known archduke. Who is to say that had these triggering events not occured, other causes would not have taken their place?”

Med andra ord – bubblor kommer och går, och det som utlöser dem får för stor betydelse i förklaringen av hur de uppstod…

Till sist, Fagerfjäll avslutar sin DI-artikel med ett mycket klokt råd om hur man ska förhålla sig till aktier i dessa tider:

”Det vanliga brukar vara att återhämtningen tar några år så det är troligen klokt att gå in lite i taget… Det farliga är att köpa aktier nära en spekulationstopp, inte nära en botten.”

Våga hellre gå in lite för tidigt, än för sent!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s