Hur sparar man när det inte längre är gratis?

Vi har olika mentala konton för konsumtion, sparande och investeringar, berättar handels-professor Richard Wahlund för dagens DI.
Apropå de idéer som cirkulerat kring vilken finanspolitisk stimulans som bör sättas in nu påpekar han också att konsumtionen styrs av hur man tjänat sina pengar:

”Kapitalinkomster sparas mer än löneinkomster. Om regeringen ville stimulera konsumtion vore det därför bättre att inte ge så många människor skatteåterbäring i en klumpsumma, som tenderar att sparas.”

Med ”mentala konton” kan man förklara varför vi slutar köpa platt-teve bara för att bopriserna sjunker.
När bostadsrätten bara steg i värde, kunde vi (på grund av historiskt lågt pris på risk) höja bostadslånet för att konsumera varor och tjänster. Köpa ny bil eller bjuda familjen till Thailand.
Sparandets ”mentala konto” fylldes ju på helt gratis. För många är bostaden ett ”sparande”, man ser det framtida försäljningspriset som en vinst man kan plocka ut vid ålderns höst. När så ”sparandet” i boendet blir negativt när bopriserna sjunker, måste man fylla på sparande-kontot med riktiga pengar, och drar åt den berömda svångremmen. Där ryker platt-teven!
Eller såsom Expressens ledarskribent Peter Wennblad – nästan poetiskt- så träffande formulerade det idag:

”…något värdefullt gick förlorat i höstens finansiella apokalyps, och den förlusten smärtar nästan mer än tusenlapparna jag egentligen aldrig hade.
Drömmarna som dog.
…när fiskpinnarna ställdes fram på middagsbordet, kunde du alltid krydda den torftiga anrättningen med den välsmakande känslan av att du, om du bara ville, i alla fall hade kunnat steka dem på en induktionshäll i tysk kvalitetskeramik…
…så nu måste jag SPARA för att få ihop till en ny bil. Kan någon berätta för mig hur man gör?”