Den här artikeln i Svenskan om att Riksgäldens obligationer gett bättre avkastning än börsen senaste tio åren får väl fram poängen att aktier inte är nåt som man ska spara i annat än till pensionen, eller för barnens skull. Åtminstone inte om man vill vara hyfsat ”säker” på att det ska löna sig (bättre än säkra papper som statsobligationer). Sture Nordh (som sitter i styrelsen för fjärde AP-fonden) talar i artikeln om att ett 40-årigt perspektiv behövs. Samtidigt är det en poäng att inte ta senaste tio årens dåliga börsutveckling som intäkt för att aldrig mer våga sig ut på börsen. Aktiespararnas Hans Tson Söderström tar i artikeln aktiesparandet i försvar:
”Under hela 1970-talet stod börsen i praktiken stilla. Medan 1980-talet och 90-talet var två extremt bra decennier… När alla ropar köp och kvällstidningarna är fulla av aktietips då ska man vara extremt försiktigt. När läget tycks nattsvart kanske man däremot ska fundera på en investering. Alla som har blivit rika på aktier har gått in när börsen har fallit länge.”
Alexander Norén 