I väntan på bostadsbubblan

Hemma igen efter första dagen på jobbet sen min härliga föräldraledighet tog slut. Kastas rakt in i ett morronpass där A-ekonomi – till skillnad från för ett halvår sedan – känns som att det handlar om framtiden. När jag jobbade senast var det mycket känslan av ”patienten lever, men läget är krtitiskt”. I morse hade vi två inslag på temat ”botten är nådd”. Det tog bara ett halvår. Har vi pustat ut för tidigt?

Finansminister Anders Borg gästade soffan och han yttryckte oro för nästa kris, som han tror kan utlösas av att en bostadsbubbla spricker här i Sverige, något som flera experter börjat varna för . Även Swedbanks vd Michael Wolf uttalade igår oro för den stigande utlåningen och risken för att vi håller på att bygga upp bostadsbubbla. Borg menar att om en 5-7 år, efter nästa högkonjunktur, då kan vi råka ha blåst upp våra bostadspriser till samma nivåer som utgjorde sprängningspunkten för t ex den spanska bostadsbubblan som sprack för något år sedan. Vi ligger efter Spanien, Irland och Storbrittanien tidsmässigt, men om vi inte gör något snart kommer vi också riskera hamna där de varit och vänt, menade Borg när jag haffade honom vid fika-automaten efter intervjun i tevesoffan. Jag ville höra om han hade några särskilda regleringar på gång för banksektorn med tanke på hans oro för en bostadsbubbla. Kanske krav på lägre belåningsgrad? Kanske införa krav på amortering hos kunderna? Kanske något som stramar upp kreditgivningen om bankerna inte klarar av att ”hålla på sig” själva?

-Nä du, om jag svarar på den frågan kommer du bara säga det i teve om en stund, så den frågan svarar jag inte på…

Även om de har något sådant kokande i grytorna på Finansdepartementet är det väl inte så troligt att det kommer före valet? Vem vill skaka om båten och riskera ordningen i onödan inför ett val? Stramare kreditgivningsregler för bankerna, skulle innebära mindre att röra sig med på budgivningarna, dämpade bopriser – möjligen vändpunkten som kan vara starten på en pyspunka med nedåtgående pristrend som följd, minskad privatekonomisk optimism, lägre konsumtion, och slutligen större arbetslöshet än vad som annars vore fallet. Vem vill riskera det i onödan inför ett val?

Nä, oron för en svensk bobubbla finns nog där, och planer finns nog på hur man ska iscensätta en pysningen av den innan den blivit så stor att den riskerar spricka våldsamt i ansiktet på svenska högbelånade hushåll. Men den politiska självbevarelsedriften är nog tillräckligt stor för att vi inte ska få höra talas om sådana regleringar det närmaste året i alla fall.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s