Förlåt mig!

Jag skäms. Imorse sa jag i teve att ”IKEA skärde ned 5000 personer”. Det hade inte blivit så mycket bättre om jag böjt rätt och sagt att Kamprad skar ned 5000 pers…

Det stod ”nedskärningar med 5000 personer” i mitt manus. Av någon idiotisk anledning bestämmer jag mig i sista sekund för att ändra det till att IKEA blir subjekt och böja verbet men ”…skärning” fastnar på näthinnan, kortslutning, och så säger jag fel.  Chefen föreslog löneavdrag som påföljd.

Jag ställer mig härmed vid svarta tavlan och hoppas få behålla mitt OB-tillägg för denna morgon:

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.

Jag vet att det heter ”skar ned”, jag skall inte säga fel igen.