På måndag är jag på plats och direktsänder från tillkännagivandet i SVT, och jag skall få sällskap av någon som kan kommentera pristagaren. Men jag har inte på förhand fått reda på vem jag kommer intervjua, Nobel är för rädda att vi bara genom att veta vem som ”kan pristagaren” ska kunna lista ut vem som får priset. Så tills dess får vi hålla tillgodo med alla mer eller mindre professionella gissningar.
Rent statistiskt sett blir det en man (priset har aldrig delats ut till en kvinna), han är runt 70 år gammal, är amerikan och är knuten till universiteten i Chicago, Harvard, Berkeley, Princeton eller Stanford. Pristagarens banbrytande forskning publicerades för första gången för en tjugo-trettio år sedan (det måste ha gått så lång tid för att man ska känna sig säker på att teorierna fortfarande står sig starka, att de inte bleknat i ljuset av ny forskning inom området). Denna fantombild fungerar i nio fall av tio. På den stora listan över prisvärd forskning vars upphovsmän fortfarande är i livet (ett krav för att få priset) finns flera hundra tänkbara kandidater. Professor Hubert Fromlet destillerar ned dem till en Topp 40-lista över de mest troliga pristagarna, och väljer på sin blogg även ut 20 toppkandidater. Där återfinns klassiska namn som den inflytelserika makroekonomen Robert Barro (finansminister Anders Borgs favoritkandidat), auktionsteoretikern Paul Milgrom, och den eviga priskandidaten Eugene Fama (favorit hos spelbolaget Ladbrokes) som tillsammans med Kenneth French lagt grunden för doktrinen att finansmarknaderna är ”effektiva” och beter sig på ett rationellt sätt. Att ge honom priset skulle kanske dock vara lite provocerande när vi precis varit med om de tväraste kasten på börsen på över hundra år. Finanskrisen är ju ett praktexempel på marknadens irrationalitet med bubblor som uppstår och spricker med jämna mellanrum. Forskningsområdet ”behavioral finance” har en förklaring till hur bubblorna uppstår. En av områdets tungviktare – Daniel Kahneman – fick ekonomipriset så sent som 2002. Kan man verkligen titta åt det hållet så snart inpå? Tja, är prisakademin riktigt trendkänslig och vågad kanske de i sådana fall lyfter fram Robert Schiller i år? Hans forskning kring massmarknadspsykologi och hur irrationellt marknaden kan bete sig, känns ju onekligen som att den ligger rätt i tiden…
Fast om priskommitén är riktigt trendkänslig och vill lyfta fram ett ”nytt” område, så är det någon av förgrundsgestalterna inom ”miljöekonomi” som kan komma på tal, som t ex William Nordhaus. Hans namn poppar också upp lite varstans som en förhandstippad favorit.
Men ärligt talat, bortsett från fjolårets val av Paul Krugman, så känns inte priskommitén särskilt trendig. Ett tråkigare – men troligen säkrare – sätt att gissa årets pristagare är att titta på topplistan över vilka ekonomer som blivit mest citerade i vetenskapliga tidskrifter genom tiderna. Av de tio översta namnen på denna ”citattopplista” har sex stycken redan fått ekonomipriset. Det verkar nästan som priskommitén betar av toppnamnen en efter en… Vem som toppar den här listan över världens mest citerade ekonomiforskare? Robert Barro! Thomson Reuters räknar också antalet publicerade texter i fina vetenskapliga tidskrifter, men analyserar underlaget lite annorlunda och tippar i år beteendeekonomerna Ernst Fehr och Matthew Rabin. Deras forskning handlar inte så mycket om siffror, som om varför människor beter sig som de gör i olika ekonomiska sammanhang. Fehr har till exempel intresserat sig för varför människor ibland låter solidaritet och ”rättvisa” gå före vinst. Åh, så trendigt, det med. Men inte fullt lika politiskt korrekt som finansmarknadskritik och miljöekonomi. Så priskommitén – som väl inte vill kännas alltför förutsägbar och påverkad av modet – kanske ändå kan kosta på sig att uppmärksamma beteendeekonomer i år? Själv tänker jag gå in på den här sidan på söndag kväll, för att se vad olika ekonomer har tippat i frågan. Vadslagning bland experter, med pengar som insats, borgar för en trovärdig prognos.
Måste jag själv gissa nu, fegar jag och säger ”Barro”.