Rätt att granska kungahusets kärleksliv

Läser på Resumé att TV4s Tarras Wahlberg väljer att inte kommentera Jonas & Madeleine-historien. Det är väl inte så konstigt med så tajta band som hon har till Kungahuset. TV4s Nyheterna förklarar varför de inte berört ämnet i sina sändningar:

”för att vi vet inte vad som har hänt. Vi berättar inte heller om otroheter, det är människors privata angelägenheter”, säger TV4Nyheternas chef Ann Lagercrantz.

På deras nyhetssajt läser jag också förre pressombudsmannen Per-Arne Jigenius som tolkar den stora kvällstidningsbevakningen av historien som att vi ser ett paradigmskifte där vi nu trätt in i en era med hårdare bevakning av hovet och offentliga personer:

”För offentliga personer i just hovsammanhang och i symbol- och underhållningsbranschen så markerar det här ju att det nu blir hårdare tag. Man har passerat en gräns som inte tidigare passerats”

Men inte bara kvällstidningarna och Svensk Damtidning har tagit upp detta. I SRs ”P1Morgon” diskuterades ”medias bevakning av kungahuset” där Patrik Åkeson, ordförande i rojalistiska föreningen, efterlyste mer ”saklig information” från kungahuset i frågan men höll inte med republikanen Per Svensson som konstaterade att det inte finns något egentligt privatliv för de kungliga:

”Att vara kunglig handlar om reproduktion, att se till att familjen fortsätter att avla barn så den kan fortsätta sitta på tronen… Det finns inget privatliv för de kungliga”.

I ”P4 Extra” pratade man om att ”Otrohet sägs vara orsaken till kärlekskrisen” med en relationsexpert som talar om otrohet som fenomen.

Ekot nämnde dock ingenting. Å precis som P1 Morgon och P4 Extra ändock tog upp det, så gjorde TV4s Nyhetsmorgon uppenbarligen en annan värdering av det rimliga i att ta upp ämnet till diskussion än TV4s Nyheterna. Precis som jag var med och lyfte fram ämnet i SVTs Gomorron Sverige utifrån vinkeln ”vad betyder det för det stundande stora bröllopet och hur bör Kungahuset hantera storyn för att minimera pr-skadan”, samtidigt som Rapport avstod från att beröra frågan.

På söndag dyker ämnet upp igen i SVT då Aftonbladets chefredaktör Jan Helin intervjuas i Agenda om det var rätt eller fel att publicera storyn.

Finmedia tycker det är jobbigt att vara för rakt på sak, så man pratar om allting ”kring” storyn utifrån ett slags mediekritiskt/reflekterande perspektiv. Fulmedia går pang på rödbetan och tar sig även friheten att spekulera en hel del utöver de få fakta som finns i målet.

Bakom alltihopa finns en grundläggande fråga som alla publicister bör ställa sig, oavsett om de arbetar inom Public Service eller på kvällstidning:

-Vad finns det egentligen för allmänintresse som kan motivera ett sådant intrång i privatlivets helgd?

Aftonbladets ledarredaktion tycker helt klart att ”kärleksaffären är en fråga för hela svenska folket” med motiveringen att skattebetalarnas investering i den varumärkesbyggande ”myndigheten” hovet riskerar att tappa i värde av sådan här negativ uppmärksamhet.

Jag tycker själv att frågan är enkel.

Som journalist ska man granska människor, företag och organisationer utifrån det som är deras uttalade mål och syfte med verksamheten. Granskningen får vara tuffare ju högre uppsatt föremålet för den är. Särskilt när det gäller de som är satta att representera folket.

Kungafamiljen har en extrem särställning med konstitutionella rättigheter utöver alla andra. De är per definition högst upp av alla på den hierarkiska ordningen vi har ställt upp i vår monarki. Därmed kvalar de in i att vara offentliga personer som är så offentliga att de skall vara föremå för granskning.

Eftersom själva målet med deras verksamhet just är att ”vara offentliga” bör således också granskningen av deras verksamhet rikta in sig på hur de för sig i offentlighetens ljus.

Syftet med deras offentlighet är dels att vara en slags enande symbol för det svenska folket. För detta krävs att man har folkets respekt, och således lever tillräckligt föredömligt enligt rådande normer och moral i samhället. Syftet med hovets verksamhet är vidare att ”marknadsföra Sverige utomlands” (som det brukar heta när apanaget försvaras). Även för detta krävs att man håller upp en bra fasad utåt, så att man laddar varumärket ”Sverige” med positiva värderingar.

En relevanta granskning av kungahuset borde därför rikta in sig just på hur de lyckas med att skapa en positiv bild av sig själva i offentligheten.

Men hur ska man se på respekten av privatlivet då? Har de inte rätt att få sitt kärleksliv lämnat ifred? Tyvärr för de som råkar ingå i kungafamiljen, är svaret ”nej”. Det måste vara skitjobbigt att vara kronprinsessan Victoria, prinsessan Madeleine, prins Carl-Philip och kanske ännu jobbigare just nu att vara Daniel eller Jonas (de är ju nybörjare på det här). Men det ingår liksom i arbetsbeskrivningen att ens relationer är i fokus. Då tronen är något som går i arv, är ju förlovning, giftermål och barnafödslar en naturlig del av det som förväntas av en i jobbet som kunglig. Det har kungafamiljen naturligtvis förstått, och därför kallar man till presskonferens när förlovningar tillkännages och bröllop planeras.

Men om man direktsänder förlovningen i teve så får man också räkna med att drottningens uttalande om att ”bröllopet blir inte av i år” och en norska som påstår sig ha varit föremål för en otrohetsaffär, blir uppmärksammat det med. Som alla kändisar får lära sig – ger man lillfingret så åker snart hela handen. Berättar du vitt och brett om din nya kärlek, så har du själv gjort den delen av ditt privatliv offentlig och därmed gjort ditt kärleksliv till ett allmänintresse. Allt eller inget. Vill du inte läsa om din skilsmässa i tidningen, berätta då heller inte om ditt bröllop. Eftersom nu kungafamiljen knappast kan välja att hålla den positiva delen av privatlivet hemligt (det är ju deras jobb att gifta sig och få barn!) så kan de heller inte räkna med att bli lämnade i fred vad gäller de tråkigare bitarna.

Slutsats: det är rätt att bevaka kungafamiljens kärleksliv. Det är till och med grundläggande för en kritisk granskning av hovet. Om man nu ska ta monarkin på allvar.

Däremot gäller samma krav på saklighet och faktagranskning när det gäller bevakningen av de kungliga som i granskningen av andra höjdare inom samhället. På det viset råder faktiskt jämlikhet mellan kungligheter och vanligt folk.

Annonser

2 kommentarer

  1. Ping: Veckan som gick – vecka 16 « Same Same But Different
  2. Anna klåfinger · maj 9, 2010

    Som man bäddar får man ligga och är man en offentlig person så ingår också privat livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s