När barnarbetaren knackar på din dörr

Är det okej med barnarbete? Många tänker nog inte på frågan så länge som de inte vet om att t-shirten är tillverkad av en 9-åring på andra sidan jordklotet. Men om barnarbetet ägde rum helt öppet här hemma i Sverige, vad skulle folk säga då?

Nästan varje kväll är det någon unge som ringer på och försynt frågar ”vill du köpa…julblommor? …kokosbollar?…jultidningar?…tubsockor?…tulpaner?”. I början hade jag dåligt samvete när jag tackade nej. Tycker synd om dem, de vill väl egentligen bara hem till mamma och pappa i stugvärmen. Eller till sitt Wii-spel. Men ändå. Stackare som måste sälja. Men jag lyckas ändå säga nej. Senaste tiden utan dåligt samvete. Jag har nämligen bestämt mig för att detta är ett otyg.

Varför ska barn känna sig tvingade att gå ut och jobba som säljare på kvällen? De borde ägna tiden åt att läsa läxor i stället. Har de redan läst sina läxor borde de läsa Bröderna Lejonhjärta eller Beaudelaire eller nåt. Bara de gör något vettigt istället för att leka säljare. De borna säljarna kommer upptäcka sin läggning tids nog ändå.

Har länge undrat om jag är den ende som tycker så. Var rädd för att det var ett tecken på att jag blivit gubbe. Därför var det en lättnad att läsa artikeln i Svenska Dagbladet idag som handlar om industrin som omsätter 300 miljoner kronor om året med barnarbete som affärsidé.

Men hur hamnade vi här?

I vår skola ska man inte behöva betala extra. I vårt föreningsliv ska det inte vara plånboken som styr. Men pengarna behövs ändå. För klassresor och för att köpa in ett nytt fotbollsmål. Ekvationen blir möjlig att lösa om man säger att ”klassen” eller ”laget” får bidra lite. Vilket är ett annat sätt att säga att barnen ska ut och jobba. För att ingen ska tvivla om barnarbetets förträfflighet så talar man om vikten av att de får ta ansvar och lära sig att ”inte få allt serverat” osv.

Men tänk om det fanns en textilfabrik i närheten dit barnen gick för att sy t-shirts för 30 kr /timmen. Skulle vi tycka det var ok att skicka dit dem några timmar i veckan för att tjäna ihop pengarna till klassen? ”Iväg nu med dig och jobba hårt i sweatshopen så du kommer hem med de 300 kr vi behöver bidra med till knattelaget!”

Varför inte det? Nä, det är klart, barnarbete är ju olagligt. Men förutsatt att de inte blockerar brandutgången på t-shirtsfabriken, så är det nog ur arbetsmiljösynpunkt ett säkrare alternativ än att skicka barnen ut och knacka dörr hos främmande farbröder och tanter. Särskilt om de går omkring med kontanter på sig.

Lika lite som det känns självklart att mina barn ska tvingas iväg till en textilfabrik om kvällarna och jobba extra, lika lite tänker jag accepetera att de måste sälja amaryllisar för klassen eller fotbollslaget. Och jag tänker inte köpa upp lagret själv. Om barnen bara får behålla 30% av försäljningspriset, så måste jag ju köpa amaryllisar för 1000 kr för att köpa dem fria så att klasskassan får sina 300 spänn. Nä, när det är dags för detta barnarbete ska jag begära det självklara – att få betala pengarna direkt till klasskassan.

Och krävs det så mycket pengar av föräldrarna att vissa inte har råd, då ska man inte åka iväg på så dyra klassresor. Att förlita sig på barnarbete kan aldrig vara ett alternativ.

Annonser

En kommentar

  1. Per · januari 30, 2011

    Barnarbete är ett utmärkt sätt för barnen att komma ikontakt med arbetslivet, men av någon sjuk anledningen ser vi ned på detta i Sverige.

    Att isolera barnen från arbetslivet till dess att de har fyllt 18 år är inte att vara omtänksamma, det är att göra dem en fruktansvärd otjänst!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s