Samtidigt som bobubblan diskuteras flitigt och förslag på att sakta ned lånekarusellen läggs fram, så händer det märkliga grejer med boräntan.
Det borde inte löna sig att binda boräntan, men just nu ser ettåringen ut att bli billigare än 3-månaders under det kommande året. Hos t ex Nordea är skillnaden bara 0,07%-enheter mellan 3 mån och 1 år. Trots att Nordea själva i dagens prognos räknar med inte mindre än fem styrräntehöjningar (upp 1,25%-enheter) i år.
Lika liten skillnad mellan löptiderna återfinner man hos de andra storbankerna. Vad beror det på? En förklaring som lyfts fram är att det för bankerna är så pass dyrt att omvandla lång upplåning till kort utlåning (3 mån) att merkostnaden för det krymper gapet mellan ”kort” och längre bindningstid. Jag är inte ränteanalytiker så jag vet inte om det är hela förklaringen, eller om det finns något annat sätt att förstå sig på paradoxen. Det borde ju inte se ut så här. I teorin borde det inte löna sig på förhand att binda. Det borde alltid på papperet bli dyrare (även om det ibland med facit på hand – dock sällan – blivit billigare).
SBAB sticker ut genom att ha en mer normal ränteskillnad mellan 3 mån och 1 år. Detta trots att de faktiskt inte tror att Riksbanken höjer mer än tre gånger i år. SBABs senaste prognos talar också om att det skulle löna sig mer att ha 3-månaders framöver än att binda. Å andra sidan är SBABs ettåring betydligt dyrare än de flesta konkurrenternas. Så just för SBABs kunder kan den rekommendationen stämma…
Osäkerheten i prognoserna ökar med tiden man blickar framåt. Särskilt i detta tidevarv. Därför skulle jag i vilket fall som helst inte fästa någon tilltro alls till expertprognoser som blickar mer än högst ett år framåt i tiden.
Ska man binda är det nog ettåringen man ska överväga. Allt annat är ren gambling.
Alexander Norén 