Har precis läst ut uppföljaren till pop- ekonomi-bästsäljaren Freakonomics av Steven D. Levitt och Stephen J. Dubner. Smart nog döpte de uppföljaren till ungefär samma sak – SuperFreakonomics. Den går i samma anda som första boken – ifrågasättande av vedertagna allmänna sanningar om hur alltifrån knarkhandel till miljöförstöring bör angripas om man vill åstadkomma en förändring. De lyckas retoriskt skapa aha-upplevelser när de lägger fram bevisen för att deras motvallsteorier är de som verkligen är sanna, och låter läsaren känna sig som del av en exklusiv skara som skådat ljuset…
De gillar att vara politiskt inkorrekta. De lyfter fram organhandel som lösning på donatorbristen och gör narr av Al Gore som de beskriver som en katastrofscenario-evangelist i klimatfrågan.
Boken funkar som en uppföljare, även om jag skulle önska mig en tydligare röd tråd genom de olika historierna och teorierna som läggs fram. Det är mer av en teoretisk novellsamling än en akademisk roman.
Alexander Norén 