Dags för det fula Nobelpriset

Idag är det dags för Nobelprisens mobbade ankunge. ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” ska tillkännages igen. Som vanligt dyker prisets kritiker upp i förväg och påminner om att det inte är ett äkta Nobelpris (fanns inte i Nobels testamente), att ekonomi inte är en riktig vetenskap (den ska i alla fall inte komma och jämföra sig med de fina naturvetenskaperna), och att det bara går till äldre män vid amerikanska prestigeuniversitet (på så vis är det likt de ”finare” priserna i fysik, kemi och medicin).

Den här gången går statsvetaren Bo Rothstein i en debattartikel så långt att han uppmanar till att sluta dela ut priset som ”verkar i strid mot Alfred Nobels testamente” då ekonomiutbildning bidrar till att göra folk korrupta!

Det är det bespottade priset. Den objudne kusinen som klär upp sig så fint men ändå hamnar vid barnbordet på släktmiddagen. Ekonomkåren har heller inte gjort mycket för att försvara sig. De känner väl sig fortfarande stukade av finanskrisen som kom som en överraskning och har fullt upp med att förstå vad tusan egentligen håller på att hända i världsekonomin där nollränta verkar vara det nya svarta. Men de har råd att sträcka på sig och lyfta fram de delar av ekonomivetenskapen som förnyar vår syn på ekonomiforskning.

De senaste åren har beteendeekonomer tagit in psykologin i ekonomin och visar att människors verkliga agerande är mer intressant än abstrakta antaganden som mest finns till för att ekvationerna ska gå jämnt upp i ekonomernas matematiska modeller. Den gamla skolan med teorin om rationella förväntningar (Homo Economicus) där människor antas vara helt känslokalla vandrande kalkyblad som bara bryr sig om maximal ekonomisk vinning i alla lägen håller på att bytas ut mot en mer mänsklig modell av människan som ekonomisk beslutsfattare. Med känslor och temperament. Med osjälviskt agerande som kan vara fullt rationellt, bara man vidgar perspektivet på vad som är viktiga drivkrafter för människor. Beteendeekonomerna nöjer sig inte med att göra experiment för att se hur folk väljer olika beroende på hur man riggar förutsättningarna, de tittar numer också in i hjärnan bokstavligt talat. Inom det nya området neuroekonomi använder man flitigt magnetröntgenkameror för att identifiera de delar av hjärnan som aktiveras vid olika ekonomiska beslut. Vid neuroekonomiska experiment har forskarna på det här sättet bland annat lyckats förutspå vilka beslut deltagarna kommer fatta innan de själva ens blivit medvetna om att de fattat ett beslut (vilket i sig väcker en rad filosofiska frågor om den fria viljan!). Det är en så pass ny forskningsgren att den nog får vänta ännu några år innan den ser sin första pristagare. Men det är inte helt otroligt att priskommittén väljer att lyfta fram ytterligare någon av de numer relativt etablerade beteendeekonomerna som faktiskt revolutionerar ekonomisk vetenskap. Då skulle österrikaren Ernst Fehr vara ett rättvist val (ursäkta ordvitsen…).

Klockan 13 idag får vi veta om priskommittén tar ytterligare ett steg i riktningen mot att tvätta bort ekonomkårens rykte om sig att vara ett gäng känslolösa räknenissar som ”kan räkna ut priset på allt, men inte vet att uppskatta värdet i någonting”.

Se tillkännagivandet av ekonomipriset live 12.55 på SVT Play / SVT1