Vem får ekonomipriset 2023?

Här är en gissning, och några boktips!

ETT TRENDIGT VAL:

Daron Acemoglu, turkiskt-amerikansk professor i ekonomi vid MIT, känd för sin forskning inom politisk ekonomi och sin syn på teknisk utveckling och dess påverkan på jobben. Han har åsikter om artificiell intelligens och vilka i samhället som gynnas av ökad automatisering. Spoiler alert: det är inte arbetarna. Det är de stora techbolagen, de som redan besitter den ekonomiska makten. Om detta har han nyligen skrivit en stor ekononomisk-historisk exposé som studerar teknikutvecklingen de senaste 1000 åren och identifierar vilka saker som måste hända om teknisk utveckling, såsom AI, ska gynna flertalet och inte bara de som redan är rika.

+Susan Athey, professor i den tekniska utvecklingens ekonomi, känd för sin forskning inom auktionsteori, men på senare tid främst studier om techindustrin, digitaliseringens ekonomi, och har en roll på Stanford, där hon är verksam, bland annat vid ”institutet för människo-centrerad artificiell intelligens”.

+David Autor, professor i ekonomi, känd främst för sin forskning om arbetsmarknaden. Han har också tittat på teknikutvecklingens påverkan på jobben och löner, och skulle kunna passa in med de andra två om man vill bunta ihop tre personer som alla har bidragit med insikter om teknikutvecklingens påverkan på arbetsmarknaden.

ETT SÄKERT VAL:

Avinash Dixit, professor i ekonomi vid Princeton, av indiskt ursprung, känd för sin forskning inom handel och om tillväxt, och inte minst inom spelteori, strategin för beslutsfattande givet hur man tror att andra kommer agera. Det kan tillämpas på alltifrån hur man bör agera vid budgivning på en bostad till hur man bör utforma ett valsystem. Eller agera vid kärnvapenkrig.

ETT OVÄNTAT VAL:

Partha Dasgupta, professor i ekonomi på Cambridge, också uppvuxen i Indien, som är en väldigt bred ekonom som forskat om många olika saker, men hans främsta intresse är miljöekonomi. Han är känd för sin ”Dasgupta review”, en 600-sidig rapport som han för ett par år sedan skrev på uppdrag av brittiska regeringen inför ett internationellt toppmöte om bevarandet av biologisk mångfald. Där avhandlar han ”den biologiska mångfaldens ekonomi” och kommer fram till att vi borde betala för alla saker vi gör som minskar den, men att idag – med dagens sätt att mäta tillväxt – så tar vi springanota på det, vilket inte är hållbart.