Därför hälsade jag inte på Henrik Schyffert

Jag känner mig så dum. Jag vet inte om jag var feg eller fräck idag.

Var på väg ned till Gomorron-studion på SVT försjunken i tankar och närmade mig en man som var på väg åt andra hållet. Mitt undermedvetna måste registrerat hans bekanta ansikte så jag tittade upp och såg Henrik Schyffert. Snabbt funderade jag på om vi träffats på riktigt eller om jag bara kände igen en kändis. Han verkade inte känna igen mig, så jag tvekade. För sent bestämde jag mig för att vi inte mötts IRL och tittade ned i golvet som vore jag fortfarande försjunken i mina tankar. Fegt eller fult. För jag kom ju sen på jag intervjuat Henrik för inte så länge sen i Gomorron… 

Dumma mig. Förlåt min försiktighet/feghet som kan uppfattas som oförskämdhet. 

Nästa gång hälsar jag först, hellre än för sent. Hellre en gång för mycket. Även om det skulle vara påven som passerar förbi (vad jag vet har jag ännu inte intervjuat honom).

UPPDATERING 27/1: nu vid lunchtid passerade vi förbi varandra igen här på SVT. Den här gången hälsade vi bägge, synkat, i tid!

Annonser

Spännande planlösning på Berns

För en vecka sedan var jag på genrepet av Schyffert & Lindströms ”Ljust och Fräscht”. Krogshowen om det perfekta boendet som vi aldrig tycks hitta hem till. Herrarna inledde med att säga att ”detta är inte ett genrep, vi är inte färdiga med manus”. Nu har det haft officiell premiär och recensionerna är goda. SvD, DN och Expressen gör tummen upp. Aftonbladet tar i från tåspetsarna och jämför med Hasse & Tage. Jag är inte gammal nog för att veta.

Jag gillade det också, men tyckte det var något för långt. Planlösningen kunde bli mer yteffektiv. När jag såg dem fanns det en del döda ytor man inte riktigt visste hur man skulle möblera. Men mellan transportsträckorna finns det guldkorn att minnas. De är som bäst när de håller sina respektive monologer. Schyffert om hur svårt det är att leva som minimalist och Lindström om finrummets historia.

Showen är säkert bäst mot slutet av säsongen. När de själva tajtat till det hela lite granna. Då borde den spelas in för teve och bli ett tidsdokument vi kan plocka fram om tjugo år så vi kan garva ännu mera åt hur vi betedde oss på det där inredningstokiga 00-talet då Sverige drabbades av Galna Bosjukan.

Genrepet var en stark trea/svag fyra. Men föreställningen kan nog komma upp i fyra ordentliga kohudar om de finputsar manuset något mera.