Jag känner mig så dum. Jag vet inte om jag var feg eller fräck idag.
Var på väg ned till Gomorron-studion på SVT försjunken i tankar och närmade mig en man som var på väg åt andra hållet. Mitt undermedvetna måste registrerat hans bekanta ansikte så jag tittade upp och såg Henrik Schyffert. Snabbt funderade jag på om vi träffats på riktigt eller om jag bara kände igen en kändis. Han verkade inte känna igen mig, så jag tvekade. För sent bestämde jag mig för att vi inte mötts IRL och tittade ned i golvet som vore jag fortfarande försjunken i mina tankar. Fegt eller fult. För jag kom ju sen på jag intervjuat Henrik för inte så länge sen i Gomorron…
Dumma mig. Förlåt min försiktighet/feghet som kan uppfattas som oförskämdhet.
Nästa gång hälsar jag först, hellre än för sent. Hellre en gång för mycket. Även om det skulle vara påven som passerar förbi (vad jag vet har jag ännu inte intervjuat honom).
—
UPPDATERING 27/1: nu vid lunchtid passerade vi förbi varandra igen här på SVT. Den här gången hälsade vi bägge, synkat, i tid!
Alexander Norén 