Sverker Lindström skriver om Kina-OS med budskapet att den olympiska rörelsens kopplingar till stora multionationella företag och deras gemensamma intressen av att nå ut till nya marknader, bäddat för valet av Kina som OS-värd. I boken ”Det stora sveket – den olympiska rörelsen i diktaturens tjänst” (Atlas), redogör han för hur diktaturens förtryck tar sig olika uttryck i Kina.
Jämförelsen med Apartheid är intressant. ”Migranterna”, som kommer från landet, och är mer eller mindre rättslösa i städerna, utgör en viktig del av den kinesiska arbetskraften. Och just för att de står lägst i rang, saknar rättigheter, kan de hunsas hit och dit. Deras utsatta situation håller nere de kinesiska lönerna, som annars ökar för stadsborna som har chansen att göra klasskarriär. Genom att tudela samhället har en del (stadsbor) möjlighet att ta del av tillväxten, som till del bygger på att de diskriminerade ”migranterna” jobbar så billigt utan att få en del av den växande kakan.
Det finns med andra ord starka ekonomiska incitament för den blomstrande delen av samhället att behålla diktaturen, eftersom den behövs för att hålla i schack de som har det sämst ställt. I förlängningen har de utländska företagen – och till sist den som vill köpa t-shirten så billigt som möjligt på H&M – ekonomiska incitament att hålla den kinesiska dikaturen vid liv. EFtersom diktaturen genom sitt förtryck av ”migranterna”, förbud av fackföreningar och andra auktoritära yttringar, håller nere lönekostnaderna i Kina. Den slutsatsen ligger nära till hands efter att ha läst Lindströms bok.
Tänk om det är så att Kina, på grund av sin auktoritära historia, kommer klara av att rulla ut kapitalismen utan att den framväxande ekonomiska eliten för den skull ställer ökade krav på rättigheter (annat än bara materiella)?
Alexander Norén 