Läser Charled P. Kindlebergers ”Manias, Panics and crashes”. Så här långt bär jag med mig att kriserna kan komma ensamma i en marknad, t ex aktiemarknaden, eller vara tandemcyklar som ramlar, där t ex både bostäder och aktier rasar i pris. Apropå att cykla, så här beskriver han tillståndet i en ekonomi som upplevt flera år av ”bubbelbeteende”:
(it) ”…resembles that of a young person on a bicycle; the rider needs to maintain the forward momentum or the bike becomes unstable. During the mania, asset prices will decline immediately after they stop increasing – there is no plateau, no ”middle ground”.” (sid 11)
Generellt, så byggs en bubbla alltid upp kreditexpansion, skriver Kindleberger (sid 104). Det som utlöser krisen, spräcker bubblan, kan vara lite vad som helst. Den dåliga nyhet som råkar brisera och vända förtroendet i ett nafs.
Och apropå den här finanskrisen anno 2008, så skrev han i upplagan från 2005 att USA i början av 00-talet hade negativ realränta, vilket gav en boom på fastighetsmarknaden. Och avslutar resonemanget framåtblickande:
”Will the storm subside, the flood crest and fall? Or will boom and crash spread from one market and country to another and the steps taken locally and internationally fail to halt panic and reverse damage?” (sid 112)
Nu vet vi svaret.
Vi fick boom (påeldat av subprimelånen) och krasch (utlöst av…ja, vad var gnistan egentligen? Bear Sterns/Lehman Brothers? Lite väl sent i förloppet, eller är de kanske de stora gnistorna som vände allt?), både på fastighets- och på aktiemarknaden. Det spreds sig globalt. Och till en början så skapade myndigheternas ingripande skada (rädda en investmentbank, men inte en annan, ger mer osäkerhet).
Tänk om han skriver om hur det blir i framtiden, längre fram i boken? Ska återvända till den nu så jag får veta…
Alexander Norén 