Regeringens expertorgan: ”huspriserna ska ned 20%”

Statens Bostadskreditnämnd konstaterar i rapporten ”Bostaden – en riskfylld tillgång” att bopriserna måste ned, och tror att det kan bli en utdragen historia:

”Bostadspriserna är högre än vad som är långsiktigt fundamentalt motiverat och kommer därför att falla. Enligt BKN:s bedömning är felprissättningen på småhus ca 20 procent. Bostadspriserna kan falla än mer, om dagens låga realränta stiger. Hur stor och utdragen prisnedgången blir beror på konjunkturutvecklingen och räntorna. Att döma av tidigare svenska och internationella bostadskriser kan prisfallet förväntas fortgå under flera år framöver.”

Det är väl argumenterat och mycket ”akademiskt” resonerat i rapporten. Det mest intressanta resonemanget är det om orsaken till den onormala prisuppgången. Bortsett från sånt som låg ränta naturligtvis, så är problemet att vi haft det ”för bra” de senaste åren. Vi har vant oss vid ”goda tider”, och då har vi accepterat mer risk, ”priset på risk” har sjunkit onormalt lågt. Och detta gäller inte bara på finansmarknaden – vars krasch punkterade bobubblan här i Sverige – utan även vår egen bostadsmarknad. Vi har invaggats i en falsk tro att ”bostaden är en säker investering”, och därför betalat för mycket för den. Därav titeln på deras rapport: ”Bostaden – en riskfylld tillgång”:

”Faktum är att de senaste fem till sex åren i Sverige men även globalt har varit de mest stabila åren under hela perioden 1955-2007. Vi kan säga att vi har levt i den ekonomiskt sett mest trygga av miljöer på över 50 år! Den stabila makromiljön bidrog till att tillgångspriserna generellt sett blev för höga. Aktörerna på de finansiella marknaderna liksom bostadsköparna gjorde tolkningen att den stabila makromiljön var ett permanent ekonomiskt tillstånd… Sannolikt har oron och kollapsen inom den finansiella sektorn varit den utlösande faktorn för vändningen på bostadsmarknaden denna gång men krisen går djupare än så och har att göra med att priset på bostäder och andra tillgångar blivit långsiktigt sett alltför höga på grund av en felaktig prissättning av risk.”