Reklamradions förbannelse

Läser på Resumé.se att det blir en tyst timme i kommersiell radio imorgon. De är besvikna över att regeringen inte sänker deras koncessionsavgifter. Nivån de ligger på är självförvållad. Sändningslicenserna auktionerades ut till högstbjudande i början av nittiotalet. Dagens licensägare trissade då själva upp licensavgifterna till de nivåer som de idag klagar över.

Ett skolboksexempel på Winners Curse. ”Vinnaren” av budgivningen upptäcker i efterhand att det inte var värt priset. Lönsamheten i branschen var för dålig för att det skulle vara värt så mycket pengar för ett sändningstillstånd. De flesta har gått med förlust nästan hela tiden sen starten.  Budgivarna överskattade då marknadsvärdet av sändningsrätten, något som utredningen till nya regler konstaterar:

”Den auktionsmetod som användes i lokalradiolagen ledde till höga bud och därmed till höga koncessionsavgifter. Vid den tidpunkten var branschen helt ny och oprövad och buden lades med utgångs-punkt i att varje tillstånd skulle kunna förlängas med minst en åttaårsperiod. Ett nytt, tidigare oprövat, alternativ är att auktionera ut tillstånden för bestämda tidsperioder på t.ex. fyra eller sex år utan rätt till förlängning. Vid periodens utgång ska således tillståndshavaren vara tvungen att lämna tillbaka tillståndet och ansöka om det på nytt i konkurrens med övriga sökande.
Med erfarenheterna från 1990-talets auktioner i relativt färskt minne kan aktörerna förmodas veta vilken övre gräns de inte bör passera för att verksamheterna ska kunna bära sig ekonomiskt.”

”Vinnarens förbannelse” vilar alltid över vinnaren i en budgivning på ett objekt av relativt okänt marknadsvärde. Den som ”vinner budgivningen” har per definition betalat mer för objektet än någon annan på marknaden tyckte det var värt. För att ”vinna” en budgivning tvingas man ha en mer positiv syn på marknadsvärdet än någon annan på marknaden. Den härstammar sällan från en mer genial affärsidé med bättre marginaler än konkurrenterna. Vinnarens överbud beror oftare  på hybris, att man drabbas av ”auktionsfeber” eller bara på inkompetens i form av överoptimistisk analys av förutsättningarna för lönsamhet.

Budgivningens ”vinnare” drabbas ofta av denna förbannelse. Oavsett om det handlar om att bjuda på en bostadsrätt i Vasastan eller en licens för att driva kommersiell radio.