Folket vet bäst

De senaste 10 åren har opinionsinstituten blivit fler och mätningarna kommer nu allt tätare under valrörelsen. Inte en dag går utan att Sifo, Skop, Demoskop, Novus, Synovate, United Minds och allt vad de heter hör av sig med en temperaturavläsning. Nästan varje ledande nyhetsmedium har sin egen barometer.

I det här valet har vi sett hur mätningarna påtagligt påverkar valrörelsen. Förtroendesiffror och partisympatier har delat in blocken i ett ”vinnarlag” och ett ”förlorarlag”. Folk vill gärna tillhöra det vinnande laget, så visst påverkar det här osäkra väljare som velar mellan alternativen (vilket både moderaternas och socialdemokraternas kommunikationschefer intygade i Gomorron Sverige imorse).

Partier som hängt på gärdsgården och får över 4% i flera mätningar kan också få en extra skjuts av väljare som inte längre behöver vara rädda för att deras röst är bortkastad.

Opinionsmätningarna mäter inte längre bara temperaturen. De påverkar den.

Då får man hoppas att de åtminstone mäter rätt. Gör de det?

SCBs stora partisympatiundersökning som kom i maj tillmättes på förhand enorm betydelse på grund av att den bygger på så många intervjuer och att statliga (och därmed underförstått även trovärdiga) SCB ligger bakom. Det sades att deras majmätning alltid prickat rätt valvinnare. Den här gången pekade den ut en ordentligt ledning för de rödgröna. Resten är opinionsmätnings-historia. Snart visade alla andra undersökningar på en Alliansledning. Hände något i valrörelsen som förändrade människors åsikter, eller mätte SCB fel? SCBs mätning sträckte sig över en lång period och fångade bara till del upp väljarnas reaktion på de rödgrönas skuggbudget som kom under mätperioden.

Men det kan också vara så att SCB inte är bäst i världen på att mäta vart opinionsvindarna blåser. SCB gör ingen officiell mätning precis före valet, men gör ändå en undersökning i smyg bara för att testa sina mätstickors träffsäkerhet. När de gjorde det strax före valet 2006 så trodde SCB då att Göran Persson skulle vinna med 1,5%-enheters fördel på sin sida. Det blev borgerlig seger med två procentenheters marginal åt andra hållet istället.

Mest träffsäkra inför förra valet var Sifo. De hade fel med bara 0,7 procentenheters avvikelse i snitt per parti.

För statsvetarna har det blivit svårare att sia om framtiden. Väljarna har blivit rörligare, byter lättare sida än tidigare. 1960 var det bara var tionde väljare som bytte parti mellan valen. På 80-talet var det två väljare av tio som bytte parti. Fyra av tio bytte parti mellan valen 2002 och 2006.

Dessutom bestämmer sig väljarna allt senare för hur de verkligen ska rösta. Vid valet 2006 väntade en femtedel av väljarna till sista veckan med att bestämma sig, och 6% gjorde sitt val först på självaste valdagen.

Därtill kommer oförutsedda händelser som kan kasta om läget i sista stund. Det är bara att minnas vad Uppdrag Gransknings ”valstugereportage” betydde för moderaterna i valet 2002.

Och så kan också hela världen skälva.

Utifrån historiska data verkade det i teorin för Alliansen omöjligt att hämta in ett försprång på 15-20% som mätningarna visade på hösten 2007. Det var då Sören Holmberg fällde den numer klassiska kommentaren ”regeringen Reinfeldt är rökt”. Det var innan Finanskrisen kom. Efter den började skiftet i opinionen. Vem hade kunnat förutspå en sådan händelse och vad den skulle kunna få för betydelse för valrörelsen 2010?

Kanske en och annan. Kanske fanns det någon insiktsfull människa där ute som såg krisen komma, och i förlängningen av det kunde gissa hur Sverige skulle ta sig ur den, och därmed i förlängningen även gissa hur det skulle påverka regeringens opinionssiffror. Långsökt, javisst. Men sådana gissningar (kalla dem ”analyser” om du vill) är vardagsmat på finansmarknaden och börsen. Där strålar ”experter” samman varje dag med sina mer eller mindre kvalificerade gissningar om vad som händer om X inträffar och i sådana fall vad det innebär för Y om även Z inträffar samtidigt. På finansmarknadens olika börser sammanstrålar tiotusentals sådana gissningar varje dag för att sammanfattas i ett pris på alltifrån vete till syntetiska optioner. Marknadspriset blir den sammanvägda gissningen av alla experters bästa gissningar. Ett snitt av vad de tror om framtiden.

Men vad har det här med opinionsundersökningar att göra?

Jo, att det finns något som kanske bättre än opinionsundersökningar fångar framtiden.

Vadslagningsbyråerna i USA och Storbritannien har länge satt odds i valen. Här i Sverige började en del spelbolag med det 2006 och i år verkar det ta fart mer på allvar. Men är det på allvar? Eller bara en kul grej?

Så snart marknaden tagit fart på riktigt, och folk verkligen börjar betta på valet, så är det på fullt allvar troligen det mest träffsäkra sättet att förutspå framtiden.

En arbetslöshetssiffra eller ett BNP-tal är en avläsning av tillståndet i ekonomin just nu. Till det kommer konjunkturprognoser och alla andra experters gissningar om framtiden. Summan av nuläget och framtidstron sammanfattas i dagsnoteringen på t ex en svensk obligation på räntemarknaden. Den bästa framtidsgissning som står att finna om man nu inte sitter inne på insiderinformation.

En opinionsundersökning är som termometern som läser av hur varmt det är idag. Till det kommer gissningar om vilka utspel som kan tänkas komma om sänkt maxtaxa eller femte jobbskatteavdrag, dvs alla statsvetares och åsiktsmakares gissningar om framtiden.  Summan av nuläget och spekulationerna om morgondagens utspel och skandaler sammanfattas i dagsnoteringen av oddsen hos vadslagningsbyråerna.

Således tillför vadslagningen en framåtblickande dimension. Opinionsmätningen frågar folk vad de tycker idag. Oddsen svarar på frågan om vad folk tror att andra kommer tycka imorgon.

Att spå valets utgång enbart med opinionsmätningar är således lika otillräckligt som att satsa pengar på börsen enbart utifrån senaste årsredovisningen utan att också ta del av expertisens samtliga vinstprognoser.

Men kan man då säga att opinionsundersökningar är passé?

Nej, lika lite som meteorologen kan ”spå” morgondagens väder utan uppgifter om vilken temperatur det var idag. Vadslagningsoddsen är beroende av opinionsundersökningarna, det är de som ligger till grund för odds-sättningen.

 Vad har då vadslagninsgbyråerna för track-record?

Vid universitetet i Iowa i usa har man jämfört oddsen vid politisk vadslagning med 600 opinionsundersökningar inför fyra presidentval mellan 88 och 00. Det visade sig att oddsen var närmre den faktiska valutgången i 3 fall av fyra.

I framtiden kommer vadslagningsbyråernas odds slå opinionsmätningarnas träffsäkerhet även i Sverige med minst en hästlängd.

Ska vi slå vad?

Läs mer:

James Surowiecki´s obligatoriska bok i ämnet: ”Wisdom of Crowds”

Professor Lennart Sjöbergs inlägg på Newsmill: “Wisdom of the crowd säkrare än opinionsmätningar”