Ekonomi är en farlig vetenskap

Imorgon delas ”nobelpriset i ekonomi” ut. Gud förbjude att du säger det högt i offentliga sammanhang, då får du genast ett antal Nobel-talibaner på halsen. De (naturvetare) kommer dels hävda att ekonomi inte är någon riktig vetenskap. Dels kommer de påpeka att detta pris heter ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” och hakades på de ”riktiga” prisen 1968 i en kupp av Riksbanken i samband med dess 300-årsjubileum. Har de rätt?

Tja, vad gäller det senare stämmer i alla fall fakta i målet. Vad gäller den förstnämnda kritiken är det lite mer upp till diskussion. Låtom oss då titta på den akademiska biten!

Som forskare får man cred genom att citeras ofta i andra forskares avhandlingar. Den som har citerats mest när man dör vinner. Citeras man för något banbrytande som står sig (åtminstone ett par decennier) och har tur kan man även vinna ett Nobelpris innan man dör. Får man komma till Stockholm den 10:e december och ta emot Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne borde väl antalet citeringar skjuta i höjden efteråt? Icke så. Forskare i Oxford och Uppsala har tittat på den saken genom att studera citeringar från 1930 till 2005 och finner att ett nobelt pris inte garanterar att den prisbelönta forskningen blir mer populär att referera till bland andra som publicerar sina avhandlingar inom ekonomi. Forskarna vet inte riktigt vad de ska dra för slutsats av det. The Economist skribent som här referar till studien tänker att ”ekonomi är en så lynnig vetenskap. Idéer som ett tag var heta, kan efter ett tag kännas helt ute” och sätter därmed fingret på detta ”Nobelpris” svaghet. Ekonomisk vetenskap är en samhällsvetenskap som i grunden bygger på kunskapen om hur människor agerar (vilket tyvärr många inom disciplinen alltför länge tycks ha varit omedvetna om). Människor är inte lika lydiga som atomer som beter sig på samma sätt under exakt likadana omständigheter. Till skillnad från naturvetenskaperna är ekonomisk vetenskap mycket mer av en rörlig måltavla, med utrymme för mycket tolkningar och i behov av så många grundläggande antaganden för att teorierna ska stämma, att det ”vetenskapliga” ibland känns långt borta. Ekonomisk ”vetenskap” bor inte sällan granne med politiken. Det är bara att titta på hur vänster- respektive höger-politiker bägge kan hävda att de har ekonomisk forskning på sin sida när de argumenterar kring sådant som skattetryck och stimulansåtgärder.

Därmed inte sagt att man inte kan göra betydande kunskapsmässiga landvinningar inom ekonomins område. Men dessa måste tas emot med stor ödmjukhet. Man kan inte säga att sista ordet är sagt om t ex optionsprissättning bara för att man fått ”Nobelpris” för en teori om det.

Minns Robert C. Merton och Myron S. Scholes som 1997 tog emot ekonomipriset för sina teorier om derivatvärdering, samtidigt som de satt i hedgefonden LTCM (som byggde på deras principer) och körde den och nästan hela Wall Street i diket på grund av sin övertro på att ekvationerna alltid har rätt. De hade glömt bort en viktig sak. Ekvationerna har (ofta) rätt, utom i de (alltför vanliga) fall då människor inte beter sig förutsägbart som atomer, utan gör något irrationellt och därmed fuckar upp alla rationella ekonomiska modeller.

Ett citattecken om ordet vetenskap när det handlar om ekonomi är ett sunt varningstecken. Det behövs ända tills fler ekonomer kostar på sig att likt pristagarna 2002, Kahneman och Tversky, låna in kunskap från andra samhällsvetenskaper (i deras fall psykologi) där man väl förstår hur människans villkor sätter gränser för hur mycket man kan förutspå hens beteende i framtiden.

Ekonomi är en farlig vetenskap, om den kommer i händerna på någon som inte förstår dess begränsningar. Alla forskningspaket innehållande Homo Economicus borde märkas upp med etiketten ”hanteras varsamt!”

P.S.

70 är ett tal som säger mycket om ekonomipriset:

-71 pristagare med en genomsnittsålder på 70 år.

-70 procent av dem var vid pristillfället verksamma vid ett amerikanskt universitet.

-och antalet kvinnliga pristagare är också lätträknade – en enda av de 71 som fått priset sedan det började delas ut 1969.

Så det är låga odds imorgon på en man i 70-årsåldern verksam vid ett amerikanskt universitet…

Om jag fick önska pristagare: Robert Shiller. För att det skulle ge uppmärksamhet till riktigt aktuell forskning som vi behöver mer av i dessa tider – den om varför bubblor blåses upp och spricker. Inte för att det egentligen behöver säga något, men han förutsåg både IT-kraschen och bostadskraschen i USA. Läs hans Irrational Exuberance.

Fler lästips: Kahneman’s Tänka fort & Långsamt, Lowenstein´s When Genius Failed: The rise and fall of LTCM, Thaler´s Nudge plus böcker du hittar med nyckelorden ”ekonomisk psykologi” eller ”behavioral finance”.

Ett TV-tips: jag programleder imorgon direktsändningen för tillkännagivandet av ”ekonomipriset” (som jag dristar mig att kalla det) med professor Hubert Fromlet, professor Micael Dahlén och SVTs ekonomireporter Peter Rawet för kommentarer i studion. På plats vid Kungliga Vetenskapsakademin rapporterar Linda Nilarve med professor John Hassler vid sin sida för en förklaring av priset. 12.55 i SVT1 eller på SVT Play!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s