Dagens beslut: att raka sig

Jag rakar mig inte lika ofta när jag är ledig. Den här gången har det gått nästan två veckor sen senast. Har varit skönt att slippa bry sig. Varför rakar man sig ens från första början? Det sparar tid att inte raka sig och värmer ansiktet bättre med skägg än utan. Ben Hedenhös var mer rationell i sin grooming än dagens slätrakade män som skär bort ansiktshåret. Men vardagen närmar sig, och jag kände att idag är det dags att börja anpassa sig igen. Vänja sig vid att passa in i det civiliserade samhällets konformistiska krav. Så rakhyveln fick komma fram till slut. Man måste ju  vara prydlig i rutan. Inte för att Bengt Magnusson är mindre trovärdig på grund av sin skäggväxt, men den är ju ordentlig. Ska man ha skägg, ska man ha det på riktigt. Ingen tredagarsstubb. Det måste se vårdat ut, vilket mitt semesterbarr knappast kan anklagas för. Jag skulle kunna bestämma mig för att bli en skägg-gubbe. Jag skulle kunna välja en skäggstil som passar mig och sedan hålla mig till den linjen konsekvent. Men då måste jag välja. Välja att byta stil, vilket känns som ett stort steg. Från välrakad pojke till en man som gör anspråk på att se ut som ”den gamle och havet”. Särskilt nuförtiden då hipsterskäggen känns så 2013, så är steget till skägg förknippat med ännu mera risk. Det måste bli helt rätt från början för att man inte ska tro att jag bara hakat på någon trend. Därför är fortsatt skäggväxt inte ett ickebeslut, utan i själva verket ett mycket stort beslut. Enklast därför att bara ta bort det.

Det kostade mig ett litet skärsår på hakan och en smula självrespekt, men nu är det gjort. Åter till status quo.