Springa eller sova – det är frågan

05.00. Telefonernas alarm ringde samtidigt. Emmas lite ettrigare, hon var snabbare att stänga av den. Jag lyckades till slut döda min, och låg kvar med handen på telefonen utanför sängen. Frusen i rörelsen.

-somna inte om nu, gå upp direkt, Alex.

Emma sa precis det jag tänkte. Men jag var fortfarande fast med handen på telefonen. Hon är ursäktad för att inte gå upp direkt. Idag skulle hon inte ned på löpbandet. Fortfarande förkyld. Men jag, jag hade inga starka skäl att snooza.

-ja, jag ska. Måste bara tänka lite först…

Jag hade ännu inte bestämt mig ifall jag skulle somna om istället. Jag var precis på gränsen till för vaken för att det inte skulle gå, var tvungen bestämma mig inom de närmsta 20 sekunderna för att kunna somna om.

I ena vågskålen – mer sömn. Det vore inte bara skönt, det vore nyttigt också. Jag somnade vid nattningen igårkväll, så jag var inte tillräckligt trött för att lägga mig i tid. Fastnade med Twitter och mailen framför teven och tredje avsnittet av Fortitude som jag dock aldrig hann sätta igång för att varva ned. 23.15 kom jag äntligen för mig att gå till sängs. 5,5 timmar sammanhängande sömn är inte tillräckligt, det borde snitta på 7.

I andra vågskålen – också hälsoskäl. Jag mår bra av att springa. Jag känner mig rastlös och misslyckad om jag går in i dagen utan att ha fått springa. Jag tenderar att äta sämre på köpet. Börjar inte dagen sunt, så fortsätter den ofta mindre sunt.

Det var så jag tänkte igår kväll – då kändes det helt klart rätt att ställa klockan på 05.00.
Men nu… Jobbade morgon igår, dan efter att vi förlorat en timme vid omställning till sommartid. Så jag var extra trött denna morgon, ute var det åter mörkt, 2 grader och duggregn. Normalt sett behöver jag inte överlägga med mig själv på detta viset. Normalt sett går jag bara upp. Av samma anledning som jag nu – trots extra mental uppförsbacke – gjorde det igen. Av vana.

Det fina med vanor är att man INTE behöver tänka. Man bara gör. Vanans makt är nog det mest inflytelserika beslutsorganet av dem alla. Eftersom jag sedan flera år har som vana att springa på morgonen (utom då jag sänder Gomorron Sverige) så är det

normal-läget. Bryter jag mot vanan måste jag motivera det, och det kräver intellektuell ansträngning som är alldeles för jobbig att uppbåda nyvaken klockan 05 på morgonen. Alltså går jag upp. Det är enklare så, slipper tjafsa med mig själv.

Problemet är bara att jag som konsekvens av detta sover för lite. Men egentligen är det ju inte löpningen som är problemet. Det är tiden för min sänggång som är problemet. Varför kommer jag inte i säng i tid? Jag är ju oftast trött på kvällen,
morgonmänniska som jag uppenbarligen är. Jo, jag ska bara… Ska bara kolla Twitter. Ska bara läsa ut morgontidningen jag skummade igenom som hastigast imorse. Ska bara skicka det där mailet jag glömt bort. Ska bara… Sen är klockan för mycket.

Dagens smarta beslut får bli att göra något åt att jag går och lägger mig för sent. Om vanans makt kan få mig att gå upp, borde väl vanans makt också kunna få mig att gå i säng? Men jag kommer inte ihåg hur jag fick till den goda vanan att springa på morgonen. God självdisciplin tror jag. Men den har jag tydligen inte tillräckligt av på kvällen. Så hur gör man för att bli med en ny god vana?

Som tur är har jag knarkat populärpsykologisk managementlitteratur de senaste åren och minns att det finns en metod för detta. I boken ”The Power of Habit – why we do what we do and how to change” av Charles Duhigg har jag fått lära mig att man behöver en signal som utlöser ett sug efter det som genom min rutinartade handling skall skänka mig en belöning. Om rutinen jag skall få in är att gå och lägga mig i tid, vad skall jag hitta för signal som påminner mig om att det är dags och vad skall belöningen vara för att ha lagt sig? Naturligtvis borde jag se fram emot att sova gott, men det är ju en belöning som jag inte upplever medvetet förrän efteråt när jag förhoppningsvis vaknar utvilad. Jag behöver en mer direkt tillfredsställelse av att gå till sängs. Nä, nu vet jag vad du tänker… Naughty, naughty, you! Jag menar något som går att tillämpa varenda gång.

Vad gäller signal finns väl inget tydligare än ett alarm i telefonen? Om det får mig upp på morgonen borde det ju kunna få mig till sängs på kvällen. Och vad gäller belöning så tänker jag att jag kunde locka med en annan av mina tyngsta laster – Hemnetsurfande. Om jag sparar mig under dagen till en högtidsstund i sängen då jag porrsurfar bostäder 10 minuter innan jag somnar så har jag ett starkt incitament!

Imorgon ska jag upp 03.45. Då borde jag alltså gå och lägga mig väldigt snart, redan före Aktuellt. Önska mig lycka till! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s