Så typiskt manligt!

 Finfika-automaten på SVT kl 10.55, måndag förmiddag. En person före i kön som just får sin kaffe upphälld i pappersmuggen, två andra kvinnor står någon meter bredvid och samtalar könsroller på jobbet över en kopp kaffe. På väg till min tur vid automaten hör jag den ena säga något om ”jag tror det är typiskt manligt att sådär ta sig an en uppgift man egentligen inte är kvalificerad för, men ändå tro att man kan ro hem det”. Ska precis till att trycka på ”Cappucino” då hon tar ett stort kliv fram till automaten och hinner påpeka ”ursäkta, det var min tur!”

Oj. Känner mig jättedum att ha gått före i kön, så jag börjar förklara mig lite klumpigt: ”ursäkta, det var verkligen inte meningen men det såg faktiskt ut som ni stod och fikade och redan hade tagit er kaffe…”. Hon känner sig lite förlägen och ursäktar sig med att ”det är ju synd att börja första måndagen efter semestern så här, jag kunde ju bjudit dig på platsen i kön” och vi skrattar bägge krystat åt situationen.

Jag går därifrån med en cappucino och tanken på om det faktum att jag inte ens ifrågasatte om det var min tur eller inte trots att det alltså fanns utrymme för tvivel om den saken, kanske också är ”typiskt manligt”? 

Hon reagerade i alla fall rätt. Typiskt mänskligt. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s