Typiskt, jag valde fel kassa igen! Något strulade för kunden längst fram i kassa 5 på IKEA. Först såg det ut att gå snabbt, och ställa sig längst bak i kön till kassan bredvid var inget alternativ. Men det drog ut på tiden. På tiden. På tiden…
Jag började överväga att byta kassa. Men något starkt höll mig tillbaka. Inte skulle jag väl ha stått i den här kön och väntat förgäves? Tänk om det lossnar precis när jag bytt kö? Nä, bäst att stå kvar.
Fortsatte vänta. Och vänta. Och vänta…
Men så grep förnuftet tag om mig till slut: inte tänka på den tid du redan lagt ned (”sunk cost” på ekonomisk-psykologiskt språk), tänk bara framåt! Vilken kassa verkar gå snabbast? Jag bytte.
Kvar fanns bara dragningskraften från den andra psykologiska magneten som hållit mig tillbaka: oviljan att riskera att ångra sig i efterhand (”regret aversion”). Nog så stark. Stod i nya kön och hoppades nu att de som stod kvar i den gamla skulle få vänta länge. Ta nu god tid på dig kassören, red ut alla detaljer ordentligt med högkvarteret innan du kan ge kunden rabatt för repan eller vad det nu var de dividerade om… Ta god tid på dig!
Så irrationellt. Den gamla köns hastighet påverkar ju inte hur snabbt jag nu kommer fram. Är min hjärna från stenåldern, eller?
Ja. Precis som allas våra innanmäten. Homo Sapiens på utsidan – Cro Magnon på insidan. Men jag agerade till slut rätt i alla fall. I teorin. I praktiken hade jag otur denna gång. Strax efter jag lämnat första kön lade han på luren och började ta betalt.
Det är inte lätt att vara rationell.
Alexander Norén 