Dagens val – ett ickeval i PPM

image

Intressant detta brev. För det första är det en påminnelse om hur länge sedan jag valde aktivt. Fattar inte varför jag hade denna fond i min ”portfölj”. Måste haft något med riskspridning och avgift att göra. För det andra, reaktionen när någon nu väljer åt mig – känns inte så dumt ändå. Den nya har ju ännu lägre avgift och jag orkar inte välja bland 800 fonder igen, så det är väldigt nära till hands att bara åka med. The power of default options…

Låga avgifter, hög avkastning

Så har det orangea kuvertet även kommit hem till mig. I år har jag tydligen presterat bättre än snittet. Grattis Alexander, du är värsta börshajen!
Nä. Tur, sannolikt.
Men lite intressant är det att notera hur avkastningen förhåller sig till avgifterna. Bäst presterade soffliggaralternativet AP7 Såfa (som jag valt aktivt) – upp 18% till 0,15% avgift. Följt av indexfonden utan avgifter, upp 16%. Sen är det ”ju dyrare desto sämre” som gäller.
Det kanske också är en slump. Men det som garanterat stämmer i längden är att ju dyrare desto större risk att det efter avgifter blir en besvikelse.
Varför har jag två kostsamma fonder som utmärker sig för sin stockpicking-strategi i min mix när jag knappt tror på aktiv förvaltning?
De motsvarar 30% av min portfölj. Nåväl, jag är 70% rationell i alla fall.

20130225-210749.jpg

Surfa på vågorna eller sitta still i PPM-båten?

”Pensionsmarknadens soffliggare gör bättre ifrån sig än den ivrige fondbytaren”, är beskedet i TT-telegram idag. Nyhetsbyrån citerar Pensionsmyndighetens årliga rapport enligt vilken pensionssparare som bytte premiepensionsfonder fler än 15 gånger under 2011 fick en värdeutveckling på minus 13,7 procent, medan de som inte bytte alls landade på minus 8,0 procent. Den passiva metoden slog även det totala snittet på minus 8,6 procent.
Andelen sparare som bytte fonder 2011 var liten, bara cirka 18 procent.

Samma sak för 2010. Då fick de ivriga fondbytarna sämre utveckling än de som inte gjorde något alls.

Men det var inte länge sen som rubriken var ”Aktiva PPM-sparare vinnare”. Då tog man fasta på Pensionsmyndighetens statistik för perioden från starten vid millenieskiftet fram till 2010. Så vad stämmer? Bäst att byta ofta eller sitta still i båten?

För det första handlar det i PPM´s fall om att de som bytt mycket sedan starten inbegriper de som bytt överhuvudtaget, och många valde i början t ex IT-fonder som sedan visat sig vara usla investeringar. De som inte bytt alls under denna långa period sitter troligen kvar med dåliga fonder, vilket drar ned soffliggarnas resultat mer än vad den passiva strategins rykte egentligen förtjänar.

För det andra beror allt på NÄR du byter. Det handlar om tajming. Bland de som bytt ofta under 2010 och 2011 finns nog många som hoppat av när det skakat till på börsen, och sedan missat rekylerna. Det är ett vedertaget faktum att småsparare hoppar av för sent och kliver på för sent för att få till tajmingen rätt när det är ryckigt på börsen. Utifrån det perspektivet är det klokare att ”sitta still i båten” (alltså om man upptäckt ovädret för sent).

Hur som helst, lita inte på enskilda rubriker i stil med ”Sitta still i båten bäst” eller ”Fondbytare vinnare”. Sådana förenklade sanningar vilseleder mer än de vägleder. Att bli en vinnare på börsen ÄR mer komplicerat än så…

Byta ofta inte bättre

DI´s ledare idag:

”De som aldrig har bytt fonder i premiepensionssystemet har fått sämre utveckling av sina pensionspengar än de som har bytt många gånger. Ju fler byten desto bättre genomsnittlig utveckling visar PPM:s statistik.”

Fel. det blir inte bättre bara för att man byter ofta. Den här statistiken som DI hänvisar till följer på den tidigare mätningen av PPM som påvisade motsatsen, att soffliggarna var vinnare. Det enda dessa två ”analyser” bevisar är att allting beror på vilken tidsperiod man mäter.

DI sällar sig till de som tror att man egentligen borde byta fonder ofta i PPM för att bli en vinnare. Därför är de kritiska mot förslaget att införa avgifter för de som byter ofta. För oss som tror att det viktiga är att man gör ett bra grundläggande val från början, ser långsiktigt på investeringen, och byter endast då man verkligen behöver, ja för oss är det bara bra om det införs avgifter för hoppjerkorna. Vi vill inte betala för deras fritidsnöje att daytrada på PPM-torget. Om de betalade för sig själva, kunde vi alla få ännu lägre avgifter för fonderna. Och låga avgifter, det är det enda man kan vara säker på att man verkligen vinner på i längden!

Telefonterror 3: Svensk Fondservice

De ringde igårkväll från något som heter ”Svensk Fondservice” (en av alla dessa miljarders ppm-rådgivare därute). ”Svensk Fondservice”, låter ju förtroendeingivande, ja nästan som en icke-vinstdrivande statlig institution i stil med ”Folkhälsoinstitutet”…

Säljaren: ”Det handlar om PPM, det orangea kuvertet, du vet…”

Jag: ”jo tack, jag vet.”

Säljaren: ”Du har väl inte gjort något aktivt val?”

Jag: ”Jo!”

Säljaren: ”hur ofta går du in och kollar?”

Jag: ”Tillräckligt ofta”

Säljaren: ”Tillräckligt ofta för att bli rik, eller bara tillräckligt ofta för att det ska gå runt?”

Jag: ”tillräckligt ofta för att det ska gå bra”

Säljaren: ”Men hur har det gått då den senaste tiden?”

Jag: ”+25%” (nu ljuger jag och drar till med något för att få tyst på spolingen med sitt manus med svarsalternativstrådar han följer för att få in mig i ett hörn)

Säljaren: ”inklusive 2008???”

Jag: ”ja”

Säljaren: ”det tror jag inte på!”

Jag: ”Om man bara väljer rätt marknader så…”

Säljaren: ”Okej, du verkar klara dig ganska så bra själv, ha en bra kväll!”

”Mindre valfrihet ger bättre avkastning!”

Harvardprofessorn David Laibson ger Sverige beröm för att ha kommit långt i hållbara pensionslösningar, men uppmanar oss till att sluta uppmuntra individuella val av fonder och pensioner. Autoriteten på pensionssystem (han har varit med och tagit fram USAs pensionsreform) säger till DI:

”De allra flesta gör felaktiga pensionsval om de får välja själva. Människor väljer till exempel för mycket aktier eller för lite aktier i sin portfölj, och de är dåliga på riskspridning”. Utbildning verkar heller inte vara receptet. De anställda på Harvard väljer också fel när de inte valde pensionsfonder som hade låga avgifter, menar Laibson:

”De valde istället efter historisk avkastning och förtroende för varumärket.”

Därför är det extremt viktigt att ”soffliggaralternativet” i PPM och liknande pensionsval är så bra som det bara går. Dessutom bör man uppmuntra folk att välja det, framför att spekulera själv.

Här skriver Laibson om betydelsen av bra ”default-options”:
The Importance of Default Options for Retirement Saving Outcomes: Evidence from the United States