Agenda gjorde ikväll reportage om Twitter. Å när till och med Expressens Britta Svensson vid det här laget skrivit krönika om hur fantastiskt det är med Twitter, så har väl Tipping Point passerats för länge sen. Förstår nöjesvärdet i att följa andra, läsa hur kändisar äter lunch, har förstoppning och missar bussen. Det är säkert jättespännande. Men förstår inte varför man själv twittrar? Nog borde man väl kunna använda tiden till något vettigare än detta verbala pruttande?
Men, eftersom jag för tio år sedan gjorde en Messing och sa att bloggen är en fluga (och här sitter jag och…bloggar…) så ska jag väl inte lita på mig själv. Därför har jag nu – på prov – börjat twittra. Lite som när farfar börjar lyssna på pop, lite trevande skeptiskt så där. Jag är övertygad om att jag inte står ut i mer än en vecka. Mitt nonsens går att följa i den lilla gröna rutan längst ned till höger. Men slösa inte din tid på det. Det är helt meningslöst. Tjafs!
Alexander Norén 