Hellre Hemnetknarkare än Facebookberoende

Att man inte bara kan vara bostadsknarkare utan även Facebook-beroende, det har vi väl alla haft på känn. Exakt hur det beroendet ser ur är nu kartlagt i Sverige. DN återger en studie som visar att var fjärde användare mår dåligt om de inte får logga in på FB regelbundet. Leif Denti, doktorand i psykologi vid Göteborgs Universitet säger till tidningen att han låtit installera en spärrfunktion i sin webbläsare, som gör att han bara kan gå in på sin Facebooksida under de sista tio minuterna av varje timme. Kan man fixa det även för Hemnet och Twitterså vi kan börja leva våra liv igen?

Eller oroar jag mig i onödan? Är det så att man bara har en last åt gången? Själv är jag bara sporadiskt på FB, har gått ned till att bara gå in på Hemnet någon gång under dan för skojs skull. Det är värre med min Twitter. Det kan jag inte låta bli att hålla koll på i mobilen så fort jag får en stund över att fingra på den.

Jag är glad att jag aldrig fastnat ordentligt i Facebook-träsket i alla fall. Det är nog det som är svårast att ta sig ur, då det är mest socialt. Tänk om man missar en inbjudan till en rolig fest? Tänk om man hamnar utanför i kompiskretsens diskussioner? Tänk om man inte direkt får reda på vem som fått barn?

Svårt att inte dras med i vår tids sociala bulimi. Hellre Hemnetknarkare än Facebookberoende. Helst borde man väl inte hålla på med något, antar jag. Men det är redan för sent. Det började tidigt med mail, och sen var man hooked på SMS och så kom MSN och det var ju rena inkörsporten till de här tyngre grejerna. Var är Socialstyrelsen när man bäst behöver dem?

Twitter förutspår börsen

Forskaren Johan Bollen på Indiana University-Bloomington har hittat ett samband mellan stämningen på Twitter (man har analyserat förekomsten av sex olika ”stämningsord”) och hur det sen går för börsen tre-fyra dagar senare. Till 87 procent säkerhet kan man utifrån det allmänna stämningsläget i Twittermeddelanden förutspå kommande kursutveckling på börsen.

Låter för bra för att vara sant. Även Bollen är förvånad över det samband han funnit.

–Jag förväntade mig snarare att det allmänna humöret skulle följa börsens utveckling, inte tvärtom vilket vår studie visar, säger Johan Bollen till SvD Näringsliv.

Hur länge är det okej att inte tjäna pengar?

Idag rapporterar SonyEricsson ny storförlust på 4 miljarder första kvartalet. Man tar det allvarligt och planerar sparka 2000 anställda för att få ned kostnaderna.

Samtidigt läser jag om att Credit Suisse räknar med att Youtube kommer gå med 4 miljarder i förlust i år. Att den dominerande videosajten är en enorm förlustmaskin, och att hälften av kostnaderna kommer från bandbredd och serverkapacitet. Alltså blir det bara värre ju mer populärt Youtube blir! De har idag ingen bra intäktsmodell. Så här kan det väl inte få fortsätta?

I gamla internetvärlden, alltså ”1.0” så sa man att ”bara vi blir stora, så löser det sig sen. Först på plan, vinna användare, sen kommer vi på en affärsmodell”. Sen gick internet i konkurs vid millenieskiftet.

”2.0” innebar nya tjänster, nytt sätt att se på internet. Men blev det så mycket bättre affärsmodeller? Tja, annonseringen kom igång och växer fortfarande. Där strömmar det till pengar. Men annars är det uppenbarligen fortfarande samma logik  som gäller: ”Först på plan, vinna användare, sen kommer vi på en affärsmodell”. I alla fall för Youtube, och så även kometer som Twitter (som det ryktats om att Youtube-ägaren Google ska köpa).

Hur länge ska internetföretag få vara populära utan att vara lönsamma den här gången?

Twitter är sjukt!

Agenda gjorde ikväll reportage om Twitter. Å när till och med Expressens Britta Svensson vid det här laget skrivit krönika om hur fantastiskt det är med Twitter, så har väl Tipping Point passerats för länge sen. Förstår nöjesvärdet i att följa andra, läsa hur kändisar äter lunch, har förstoppning och missar bussen. Det är säkert jättespännande. Men förstår inte varför man själv twittrar? Nog borde man väl kunna använda tiden till något vettigare än detta verbala pruttande?

Men, eftersom jag för tio år sedan gjorde en Messing och sa att bloggen är en fluga (och här sitter jag och…bloggar…) så ska jag väl inte lita på mig själv. Därför har jag nu – på prov – börjat twittra. Lite som när farfar börjar lyssna på pop, lite trevande skeptiskt så där. Jag är övertygad om att jag inte står ut i mer än en vecka. Mitt nonsens går att följa i den lilla gröna rutan längst ned till höger. Men slösa inte din tid på det. Det är helt meningslöst. Tjafs!