Swedbank hade idag premiär för sin minidramakomedi på nätet. Tre Vänner producerar, kända skådisar spelar. Inget lågbudget direkt, men av första avsnittet att döma är det heller inget som lockar till mertittning. Den första filmen på 2,5 minut är inte i sig särskilt rolig. Det är inget man mailar vidare till en kompis, det är inget som kommer bli en hit på Youtube. Det saknas den ”stickyness” som katter i glasburkar och gapskrattande bebisar har. Enda hoppet står då till att skapa karaktärer som är så pass intressanta, och ha ett manus som är så pass framåtblickande, att man följer serien och kommer tillbaka. Men inte heller det verkar vara fallet.
Avsnitten ska ”inspirera kunderna att känna lust över att se över sin egen ekonomi”, säger Swedbanks chef för marknadsföringsutveckling, Lotta Lovén till SvD Näringsliv. Efter filmens slut vill Swedbank man ska klicka sig vidare till deras rådgivning med tips om att söka jobb och spara till sitt eget boende. Första avsnittet handlar om 30-åringen som inte söker jobb och bor kvar med mamma. Med sådana schabloner till karaktärer (30-åringen är en drönande lajvare) är igenkänningsfaktorn begränsad. Så vem blir inspirerad?
Precis som för Swedbanks satsning på att göra ett privatekonomiskt inslag i Mix Megapol, känns effekten av denna satsning diffus. Lotta Lovén försäkrar dock att det är väl spenderade marknadsföringspengar:
”I Jämförelse med alternativa investeringar ser vi att vi får minst dubbelt, kanske tre-fyra gånger så stor exponering för pengarna”, säger hon till SvD idag.
Kanske om man räknar med att de som besöker Swedbanks sajt är att jämställa med ett ögonpar i TV3. Men på Swedbank.se når man ju bara existerande kunder. Och frågan är hur många av dem som också kommer följa den här serien.
På skalan varumärkesbyggande – utbudsreklam så ligger Swedbank här någonstans mittemellan. Jag tror att det är ändlägena som kan funka. Om Pepsi Max spelar in galna Jackassliknande stunts och lägger ut på nätet kan det nog räknas hem ur ett varumärkesbyggande perspektiv. ICA-stig, och Även Telia-pappan må se ut som reklamdrama, men är ju i själva verket bara ett nytt sätt att skapa kontinuitet i utbudsreklamen där man varje vecka pushar ett nytt erbjudande och uppmanar till direkt köp. Det funkar ju också bra. För att inte tala om hur effektiv riktigt cheesy reklam som Mekonomens kan vara.
Men att försöka med egna dramaserier som inte ska vara direkt reklam, och inte heller varumärkesbyggande, det har jag svårt att se hur det ska kunna bli väl investerade marknadsföringspengar. Människor är inte dumma, de fattar att det finns en avsändare med kommersiella motiv. Man köper det om man blir bjuden på bra underhållning. Man har heller inget emot en reklambroschyr om den innehåller konkreta erbjudanden. Men man har inte tid med allt diffust reklamtrams däremellan.
Alexander Norén 