Det första offret i krig är sanningen, sägs det. Det första offret vid terrorattentatet verkar vara ”nyanserad debatt”.

Medierna i P1 handlar om ”övervakningshysterin” (redaktionens eget ordval) som följer på bombdådet i Stockholm. Hela reportaget är vinklat på att det är konstigt att journalister ifrågasätter varför inte Säpo spanar mer på nätet, t ex ”skannar av Facebook”. Samtidigt lyfts Säpo fram som integritetens försvarare när Säpochefen ifrågasätter kritiken. Inslaget häpnar över den snabba omsvängningen från att journalistkåren för inte så länge sedan verkade kritisk mot FRA-lagen.

Medierna i P1 ifrågasätter varför journalister inte varit mer kritiska gentemot de som nu förespråkar mer avlyssning och övervakning. Det ironiska är att Medierna inte reflekterar över det faktum att hela deras inslag är supervinklat på temat ”skäms journalister för att ni svikit integriteten”. Ökad övervakning kan ju bara vara av ondo. Aldrig kan det på något sätt vara relevant att myndigheter skaffar sig bättre möjligheter att förebygga exempelvis terrordåd. Eller? Är det kanske så att verkligheten inte är svart eller vit. Kanske är den en enda gråskala. En nyans som Medierna dock lyckas hålla sig borta från när man i svart-vitt målar upp bilden av en journalistkår som förblindats av stundens rädsla för att sprängas i bitar mitt i julhandeln.

Hade man reflekterat över senaste veckans integritets/övervakningsdebatt, hade man kanske ifrågasatt Säpos påstående om att det vore omöjligt att ”skanna av Facebook”. Det kan ju inte vara omöjligt att åtminstone surfa in på profilerna för de 200 som de kartlagt som potentiella våldsmakare. Att enbart titta på de profiler som är öppna för allmänheten är ju knappast ett integritetsbrott. Lite mer nyanser i debatten, tack!

Det kan ju faktiskt vara så att Säpochefens snack om att det vare sig är möjligt eller önskvärt att ”kartlägga Facebook” bara är ett smart sätt att undslippa kritik för att man inte spanat så effektivt som man kunnat.

Därmed blev inslaget i Medierna ironiskt nog lika ensidigt som den bipolära världsbild man anklagar journalistkåren för att besitta.

Lika trött som jag blev på FRA-debattens ensidighet, lika trött blir jag nu när jag känner att det bara finns utrymme för en vinkel i frågan. Det är helt rätt att ena veckan anordna debatt i studion om ”övervakningssamhället och integriteten” bara för att andra veckan ifrågasätta om inte Säpo borde spana mera i sociala medier. Det är inte att ”svänga i frågan”, det är bara opartiskt ifrågasättande.

Apropå svart-vit världsbild. Den gångna veckan har lockat fram de mest extrema åsikter. Alltifrån Jan ”Sverige är som Tyskland på 30-talet” Guillou till Ulf ”pursvensken” Nilsson. Nyanserad debatt göre sig icke besvär. Svart eller vitt. Är du inte med mig så är du emot mig. Krigsretoriken gör nya toppnoteringar på åsiktsbörsen.

För övrigt rekommenderas avlyssning av Mediernas intervju med Expressen-krönikören Ulf Nilsson, som alltså menar att ”vi är i krig”. Notera hur ansvarig utgivare  i princip säger att ”vi skiter i vad karln skriver och står för, bara vi inte bryter mot lagen”. Samma tidning som på valdagen hade en skrynklig valsedel från SD på sin förstasida har inget problem med Ulf Nilssons senaste krönika. Expressen har den här veckan gett publicistisk schizofreni ett ansikte.