Är det krig nu?

Det första offret i krig är sanningen, sägs det. Det första offret vid terrorattentatet verkar vara ”nyanserad debatt”.

Medierna i P1 handlar om ”övervakningshysterin” (redaktionens eget ordval) som följer på bombdådet i Stockholm. Hela reportaget är vinklat på att det är konstigt att journalister ifrågasätter varför inte Säpo spanar mer på nätet, t ex ”skannar av Facebook”. Samtidigt lyfts Säpo fram som integritetens försvarare när Säpochefen ifrågasätter kritiken. Inslaget häpnar över den snabba omsvängningen från att journalistkåren för inte så länge sedan verkade kritisk mot FRA-lagen.

Medierna i P1 ifrågasätter varför journalister inte varit mer kritiska gentemot de som nu förespråkar mer avlyssning och övervakning. Det ironiska är att Medierna inte reflekterar över det faktum att hela deras inslag är supervinklat på temat ”skäms journalister för att ni svikit integriteten”. Ökad övervakning kan ju bara vara av ondo. Aldrig kan det på något sätt vara relevant att myndigheter skaffar sig bättre möjligheter att förebygga exempelvis terrordåd. Eller? Är det kanske så att verkligheten inte är svart eller vit. Kanske är den en enda gråskala. En nyans som Medierna dock lyckas hålla sig borta från när man i svart-vitt målar upp bilden av en journalistkår som förblindats av stundens rädsla för att sprängas i bitar mitt i julhandeln.

Hade man reflekterat över senaste veckans integritets/övervakningsdebatt, hade man kanske ifrågasatt Säpos påstående om att det vore omöjligt att ”skanna av Facebook”. Det kan ju inte vara omöjligt att åtminstone surfa in på profilerna för de 200 som de kartlagt som potentiella våldsmakare. Att enbart titta på de profiler som är öppna för allmänheten är ju knappast ett integritetsbrott. Lite mer nyanser i debatten, tack!

Det kan ju faktiskt vara så att Säpochefens snack om att det vare sig är möjligt eller önskvärt att ”kartlägga Facebook” bara är ett smart sätt att undslippa kritik för att man inte spanat så effektivt som man kunnat.

Därmed blev inslaget i Medierna ironiskt nog lika ensidigt som den bipolära världsbild man anklagar journalistkåren för att besitta.

Lika trött som jag blev på FRA-debattens ensidighet, lika trött blir jag nu när jag känner att det bara finns utrymme för en vinkel i frågan. Det är helt rätt att ena veckan anordna debatt i studion om ”övervakningssamhället och integriteten” bara för att andra veckan ifrågasätta om inte Säpo borde spana mera i sociala medier. Det är inte att ”svänga i frågan”, det är bara opartiskt ifrågasättande.

Apropå svart-vit världsbild. Den gångna veckan har lockat fram de mest extrema åsikter. Alltifrån Jan ”Sverige är som Tyskland på 30-talet” Guillou till Ulf ”pursvensken” Nilsson. Nyanserad debatt göre sig icke besvär. Svart eller vitt. Är du inte med mig så är du emot mig. Krigsretoriken gör nya toppnoteringar på åsiktsbörsen.

För övrigt rekommenderas avlyssning av Mediernas intervju med Expressen-krönikören Ulf Nilsson, som alltså menar att ”vi är i krig”. Notera hur ansvarig utgivare  i princip säger att ”vi skiter i vad karln skriver och står för, bara vi inte bryter mot lagen”. Samma tidning som på valdagen hade en skrynklig valsedel från SD på sin förstasida har inget problem med Ulf Nilssons senaste krönika. Expressen har den här veckan gett publicistisk schizofreni ett ansikte.

Byxångest inför hovskandaler

Att säga att media har svårt att hantera relationen till kungahuset är en lätt underdrift. Man vill att katten ska ligga still i sitt knä – inom räckhåll – så man stryker den helst medhårs.

Om det stämmer att både Expressen, Aftonbladet och Svensk Damtidning hade Jonas-storyn färdigkokad och klar, varför väntade de på att en norsk skvallertidning skulle trycka på avfyrningsknappen?

Spelteori. Ingen vill vara först ut. Först på hemmaplan (Sverige) straffas. Minuspoäng från hovet (som istället kan favorisera den andra tidningen). Minuspoäng från folket som hellre läser om kunglig kärlekslycka än ”kärlekskris i kungahuset”. Men om man kan skylla på norrmännen, så slipper man minuspoängen (”hey, det var inte vi som startade det här…”), och kan kamma hem på uppsidan i form av ökad lösnummerförsäljning. Även om det alltjämt mestadels rojalistiska svenska folket egentligen inte vill läsa det här, så är det som när man åker förbi en bilolycka på motorvägen. Man kan inte låta bli att titta…

För det kan väl inte vara så att de väntade med att publicera för att de var osäkra på om Tora talar sanning? I sådana fall ska de inte publicera alls. Inte igår. Inte idag. Inte imorgon.

Men om det nu är så att hovet fått sin egen Tiger Woods-skandal på halsen, så är de i akut behov av krishantering. Tystnaden är skadlig. Den föder bara mer spekulationer. Ska bli intressant att se om de lyckas få kontroll över situationen eller fortsätter reagera passivt på skriverierna.

En ursäkt för mycket?

Expressens chefredaktör ber om ursäkt för att de 1. intervjuat fel person i tron att det var LOs Wanja Lundby Wedin, 2. fotat fel person och påstått att det är LOs Wanja Lundby Wedin, 3. satt alltihopa på löpet och dragit krigsrubriker på att personen som INTE är LOs Wanja Lundby Wedin vägrar låta sig intervjuas av Expressen!

Går in på Expressens sajt, och möts istället av LOs Wanja Lundby Wedins ursäkt för att hon inte tagit upp makens hotellboende på LO-anläggningen Riva del Sol till förmånsbeskattning.

Hur många fler ”Ursäkta mig?” tål LO respektive Expressen?

I det här fallet så tjänar i alla fall den förra på den senares tabbe.

Världens bästa löpsedel!

rodvin

Nu ser vi fram emot att läsa om ”Wienerbröden som inte gör dig fet” och ”Cigaretterna som inte ger cancer”. Det här är betydligt roligare än den eviga Expressen-reprisen ” så gör du för att slippa ballong-mage”…